Paniken stiger!!!

Här är en till som är nervöööös, men jag är 40+1 och går här å väntar på att det ska starta av sig själv. Har varit med en gång innan och då hade jag riktigt ont men förlossningen startade väldigt lugnt och fint, det var de sista 4-5 timmarna som tog överhanden för mig psykiskt, drabbades av panik av smärtchocken i kombination med att jag sög i mig för mycket lustgas då väntan på narkosjouren blev lång. Efter förlossningen hade jag velat prata med barnmorksna som förlöste men hon kom aldrig, förmodligen gick hon på ledighet eller skiftbyte. Så nu är det lite sådana tankar som kommer tillbaka. Den här gången är ju unik och jag försöker tänka att det inte behöver bli så den här gången, jag har även skrivit lite önskemål i journalen så de vet. Den här gången vet jag vad jag vill, det visste jag inte förrs gången.  Hoppas även kunna vara mer "klar i knoppen" denna gången, vill inte ha minnesluckor och några jobbiga negativa känslor efteråt. Hur kommer det sig att du vill bli igångsatt? Är det för att det blir tryggare att veta exakt datum?

Jag fick min förlossnings rädsla efter andra barnet, som kom på en timme... Gick så fort och intensivt att jag hade panik hela tiden. Tredje barnet fick jag EDA innan de satt igång mig och det tog 2 timmar och 20 minuter. Kändes mer lagom och hade bara panik de 3 sista värkarna, men det har väl de flesta ;)
Känns tryggt att få smärtlindring innan samt stöd hela tiden. Skulle det sätta igång hemma finns rsiken att han kommer hemma och det skrämmer en hel del! Mina förlossningar har gått så fort. 
Lycka till med din förlossning! 

Jag är livrädd för att föda jag med, sitter här med illamående och vill bara krypa under jorden. Imorgon ska jag sättas igång! Blev igångsatt sist också och det gick jättebra. Men jag får verkligen panik under förlossningen för den jävla smärtan... Nu minns jag så väl smärtan för det var bara 15 mån sedan sist. Usch vet inte hur jag ska klara det här.

Läängtar: Hoppas förlossningen gick bra för dig! Själv ska jag på kontroll imorgon. Har nog förträngt att det kan bli förlossning även om jag är inställd på att det kan bli så (på något konstigt vis).

Vilken vecka är du i?

Jag blev igångsatt förra gången, eller tanken var det iallafall.
men jag fick värkar på kvällen innan och sen hade min tapp utplånats och jag slapp iallafall gellet..

Jag fick värkstimulerande dropp och dom tog vattnet på mig.
Det blev en hemsk och jobbig upplevelse då det drog ut på tiden otroligt.
Sugklocka, klipp och utanpå liggande tryck av barnmorska.
Fick även sövas då min moderkaka blev för trött så att jag fick ta ut den på operationsbordet.

Nu är jag livrädd att jag ska gå över 2 veckor denna gången med, så att det blir igångsättning.
Jag är på god väg..
Har BF om 6 dagar och har bara lite molande värk i ländryggen.

I natt fick jag också panikångest, då min näsa är så svullen att jag knappt kan andas...
kändes som pulsen rusade på mig, som om jag fick feber och som jag inte fick luft.

Det var en jobbig natt...
Önskar att jag bett om kejsarsnitt, men jag vill ju så gärna vara med om den vanliga vägen igen så att min rädsla för det kan försvinna och att jag kan få uppleva det positivt.
Jag vill ha upp det blodiga lilla knytet på bröstet som alla andra får...
Inte att dom springer iväg med det lilla livet och man inte ens vet vad det är för kön (som det blev förra gången då hennes navelsträng varit några varv för hårt runt halsen)

Nu är min lilla flicka här. Är så glad att jag födde vanligt, blev ju igångsatt i torsdags. Det tog 3 timmar från värkarna väl startade, fick spinalbedövning, det var en drömbedövning. Efter det krystade jag 3 gånger och så föddes hon :) kännde inte ens nån smärta och var med på ett helt annat sätt än mina tidigare förlossningar. Så för er som är omföderskor rekommenderar jag verkligen spinal. Från min rädsla till detta :) håller tummarna att det går lika bra för er andra!

Jag är omföderska.

Vad menas med spinal?
När blev du igångsatt? I vilken vecka?

Nu vet jag iallafall att slemproppen har gått, så jag hoppas att jag slipper bli igångsatt.

Hade varit skönt om mina egna värkar kom igång.

Men jag hoppas också att om jag blir igångsatt så ska min kropp klara det enklare andra gången eftersom jag fött det hållet en gång tidigare.

Jag ska också vara med tjatig på att jag vill röra mig. Sist blev jag sängliggandes under hela förlossningstiden (24timmar)