Så ledsen för att jag ej har kunnat amma så länge

usch vad jag förstår dig! jag var i precis samma sits som dig för drygt 2 år sedan med min dotter. Hon tog bröstet från första början, men det gjorde så helvetiskt ont att jag grät varje gång. Det kändes som knivhugg rakt i bröstet, varannan timme, dygnet runt i tre veckor. det blir många knivhugg det... så tillslut fick jag ge upp och ge  flaskan istället. Jag har aldrig känt mig så värdelös!
När man var ute så såg man när andra ammade, och där satt man och gav sin unge flaskan, jag skämdes. Blev deprimerad i flera månader, och det stynger fortfarande i mammahjärtat så fort jag ser att någon ammar. Det är sjukt att jag var så öppen för att allt skulle kunna hända med förlossning mm, men aldrig ens  tänkt tanken att jag kanske inte skulle kunna amma... Det var nog därför det tog så hårt. Att vara mamma var att kunna amma.

Men efter några månader så kändes det inte lika mycket, nu inser jag ju att jag borde ha pratat med någon mer än sambon om allt som hände. Så mitt råd är att gå och prata med kuratorn på bvc om du känner att du behöver ventilera din situation. För din bebis värderar en gladare mamma högre än att få maten från ditt bröst