Kejsarsnitt eller vanligt?

Vad jag förstått (är läkare men ej gynekolog) är de sammantagna riskerna litet större vid snitt än vaginal förlossning och efter de snitt jag varit med om (sett alltså, inte själv blivit snittad) är det bara en utväg jag skulle välja om det behövdes av medicinska skäl. Men samtidigt har jag förståelse för att det kan kännas som enda utvägen ibland. Har själv en förstaförlossning bakom mig som satte djupa spår, andra gick jättebra mha Aurora, tredje var åter litet jobbigare pga personalen. Vid förlossning nr två kom vi överens om att jag skulle föda vaginalt men att man skulle avbryta m snitt om jag inte orkade. Det behövdes inte och det hela gick bra men kändes som en trygghet. En modell som kanske kan passa en del. Tyvärr finns det dock inga garantier för att det går bra vilket blev tydligt m tredje barnet även om det var en normal förlossning o friskt barn.

Hej igen! Såg att någon frågat vad som var dåligt under vår första förlossning. Dels var det väldigt långdraget, dels fick vi väldigt dåligt bemötande av personalen. Det är svårt att beskriva kort men det blev en ond spiral som slutade med att jag låg okontaktbar över sängen i timmar o krystade utan att bry mig om någonting, maken var övertygad om att barnet var på väg att avlida och barnmorskan var faktiskt rent otrevlig de få gånger vi såg henne. Själv har jag svårt att be om hjälp o vill gärna vara litet duktig - inte en bra kombination när man föder barn på sin egen arbetsplats.När jag ändå måste be om hjälp och bara får ett snäsigt svar ett par ggr gick jag in i mig själv, sa inget mer och hade full dödsångest i timme efter timme efter timme.... Fick ett posttraumatiskt stressymptom efteråt som bla ledde till att jag avskydde att se gravida magar och andra bebisar.Var deprimerad i flera år. Rentfysiskt var det väl inte så mkt men men hade långdragen smärta nedtill (syddes mkt). De första veckorna gjorde det vansinnesont, efter ett år var det borta.
Efter andra förlossningen (väntade med barn några år extra) hade jag mindre ont i underlivet efter ett dygn än efter flera veckor m första. Ändå har jag inte kunnat tänka mig snitt. Har varit livrädd men jag ser ju dessas stora operationer ibland och är inte sugen på att gå igenom det.Det är inte bara kirurgen som skall göra ett bra jobb, väldigt mkt av resultatet efter en operation beror på hur kroppen läker efter. Inte vet jag om jag tex har benägenhet att få mkt ärrbildning o kanske svårt att få barn av sammanväxningar i buken efteråt eller kvarstående smärtor. Man brukar ju säga att snitt medför högre risker för både mor o barn och det kan man förstå när man sett några av båda men man skall inte överdriva heller, det är INTE så att mödrar o barn dör i mängder av snitt inte. Och som sagt även om jag nog förordar vaginal förlossning ganska starkt som doktor i allmänhet så kan jag ha förståelse för att det bara inte går även om man får extra stöd under förlossningen. Då kan snitt vara ett alternativ. Ett annat kan vara planerad igångsättning o tidig EDA. Eller naturlig start och löfte om att avbryta.