Vi som väntar marsbebis 2012 :-)

Ja,apelsinjuice med ett par rejäla isbitar i skulle inte sitta fel. Tyvärr är all juice slut här hemma.... GAAh vad gör man?

Nej, för han är i Sthlm och kommer hem i morgonkväll. Det dumma är att jag är så klantig som inte köpte hem det från jobbet eftersom jag jobbar i matbutik. Och dessutom vägrar han curla mig! Taskigt värre.. :PDen har jag aldrig smakat, men ska definitivt köpa imorgon. Den här goda man får på flaska på mcdonald's, vad är det den heter nu igen? Är det tropicana eller minute maid?

Sitter och är lite halvt irriterad (hormoner , haha) på en tråd jag skrev i nyss, handlar om ifall man tog med sig sin partner på första BM besöket och jag skrev att Nej det gjrode jag inte. Jag anser inte att han behövde ta ledigt för att sitta med mig medans BM går igenom alkohol och lite kost och jag får fylla i ett papper om alkoholvanor. Och några i tråden skulle påpeka att hos dom så går minsann deras partner med på ALLA möten för det är ju "VÅRAT BARN" som dom så mycket skrev om. Jag kan inte låta bli att tycka att Varför är ens partner mindre delaktig om han inte följer med på hälsosamtalen? Jag menar, hälsosamtalet var inget nytt, även att jag väntar mitt första barn, hon gick somsagt igenom alkohol och vad man inte får äta, det handlade ingenting om barnet, graviditeten eller utvecklingen utan endast om alkohol och kost. Jag anser inte att min sambo hade behövt följa med mig på det och jag anser inte heller att han är mindre delaktig för att han inte följde med på hälsosamtalet. Sen ser väl samtalen ut olika hos olika BM, men hos mig var det verkligen inget speciellt även om det var trevligt. Det handlade somsagt bara om kost och alkohol. Min sambo kommer däremot följa med alla gånger senare när det handlar om graviditeten och om min kropp och allt som hör där till. Samt på alla ultraljud etc.
Haha, dessa grav.hormoner gjorde mig förbannad bara på ett litet inlägg Men tycker det var så himla negativt i tråden där, som att ens partner är mindre delaktig bara för han inte följer med på mitt hälsosamtal..  det är ju fortfarande lika mycket Vårat barn ihop även om han inte satt med mig dom minuterna vi pratade alkohol och kost. De var som om de verkligen ville att det skulle låta som att man inte är delaktig om man inte följer med på ALLA möten.

Vad tycker ni andra? Är er partner mindre delaktig om han/hon inte följer med på hälsosamtal? 

Det är klart det kommer bli massa små fina marsbebisar Både i den här tråden o även på bb är jag rädd..
Det är jag mest orolig för, att jag inte kommer få föda där jag vill för att det är fullt.

Babybluey - Vet inte var i landet ni bor men här i Stockholm finns ju förlossningsavdelningar där miljön är mer hemmalik, det kanske skulle vara ett alternativ om din man inte klarar av sjukhus? Gissar att det finns liknande förlossningsavdelningar även på andra ställen i landet. Jag födde på Södra BB här i Stockholm senast och när vi kom dit kändes det mycket mer som att ta in på ett hotellrum än att komma till ett sjukhus. All utrustning var gömd och det luktade inte ens sjukhus. På bordet hade de tänt ljus och det var verkligen supermysigt..

Eftersom jag bor i Haninge och även jobbar här kommer jag även att gå på mvc i Haninge, det blir ju lättast så.. Man har ju förtur på södra BB om man har gått på mvc där, men jag hoppas ändå på att få plats där när det är dags.

Ringde kk när de öppnade för tidsbeställning en timme sedan. Näe, dit får man inte åka utan remiss från den egna vc! Och den egna vc är stängd - har semester framtill mitten av augusti. Närmaste vc där de har endast akuten öppen ligger 3 mil bort. Och där får man sitta och köa fram till att någon har tid att se en. Nej, har fått nog av dessa kommunala vc och akuten... dåliga erfarenheter så att säga. 

Så, nu ringde jag privat klinik där de lovade direkt ta in mig för en undersökning och VUL med förvarningen att jag kommer som extra patient till en läkare som egentligen inte har mottagning idag, men som skulle dit och genomföra någon operation. De ringer om en timme ifall läkaren går med på att ta emot mig, men sköterskan sa, att hon inte trodde det skulle vara några problem alls.

Nu får man själv punga ut 1200 kronor för besöket. Men hellre det än att sitta å vänta på vanlig UL om fyra veckor och då få reda på att "nej, vi kan inte se något". Jag är återigen så besviken på vården... just av denna anledning kan jag inte tänka mig jobba inom landstinget. De är alldeles för byrokratiska... och patientens välmående tänker man på i sista hand. Okej, lite överdrivet kanske det där sista, men så besviken är jag just nu. 

Jo det är nog nåt annat för precis så känner jag också ibland ;-P Hur "läskigt" som helst för det känns VERKLIGEN som fosterrörelser!! Och jag VET att jag inte är längre gången än jag är =)

Jag ringe ju vanliga akuten igår (finns inget gynakut på orten) och de vägrade ta emot mig. Så... sjukvården fungerar toppen här - INTE! 

Och att åka till vårdcentralens akutmottagning 3mil bort tänker jag aldrig mer göra! År 2007 fick jag akut blindtarmsinfektion. När jag väl kommer till akuten dubbelvikt får jag sätta mig ner och vänta på min tur. Sjuksköterskan ger mig lappar som jag ska fylla...och där frågas det om ev. UVI...ja, det har jag ju haft och då jag inte visste den stunden att det var blindtarmen, så tänkte jag att de ville kolla alla möjliga alternativ. Jag satt där med hemsk smärta i 6 timmar!!!! Till slut fick jag komma in till en läkare som inte talade ordentlig finska eller svenska (i Finland ska man få service på båda språken) ! I Istället frågade läkaren ifall jag kunde någon ryska... då tappade jag redan tron på att detta skulle gå något vidare. Efter att hon undersökt mig med väldigt konstiga metoder och bläddrat klart i sin ordbok var hennes slutsats: Ja, jag ser att din CRP är högt, men jag kan inte hitta något fel på dig. Hämta ut med detta recept smärtstillande som speciellt fungerar för urinvägar. Åk hem och vila, så blir du snart bra". Ja, 300kr fattigare och inget klokare

Nästa morgon hade febern ökat från 38,6 till 39,9. Min man tog mig till närmaste privata läkarmottagningen och där konstaterade dem, att det var blindtarmen som akut måste opereras. De skickade mig till universitetssjukhuset och där var de redo att ta emot mig direkt. Jag opererades 6 timmar senare.

Så landstingets akutvård på vårdcentralen... nej tack, aldrig igen! 

Vad roligt med en till lång tjej! Själv är jag 180 lång och väger till vardags mellan 70 - 75kilo. Som mest har jag vägt 88kilo och då tyckte jag mig se mullig ut, fast folk brukade ändå alltid säga att jag såg smal ut. Jag gillar ju okcså höga stilettos, så då får man 10cm mer längd, vilket gör att kilon liksom "försvinner". Gick ner 25kilo på 9 månader någonting utan att göra annat än dricka massor av vatten och äta rätt. Sen har jag på 2år nu lagt på mig lite kilon genom att ha ett stilla sittande jobb, plugga. Om jag bara rör mig på jobbet dagligen bränner jag av mig kilon fort.

Nu startade jag denna graviditet på 75kilo..en hel del muskler, vilket ju är bra. Förra veckan (v.6+5) vägde jag 79kilo! Nu har min mage slutat puta och jag känner mig smalare... idag vägde jag mig (v.7+4) och resultatet blev 77kilo.

Någon fler som går som ett jojo upp och ner under tidig graviditet?

Är så orolig för att jag kommer att lägga på mig 20kilo som är typ normalt vad kvinnor i min släkt gått upp under sina graviditeter. Förutom då min farmor som gick ner i vikt under sin graviditet med pappa.