Stinis83 skrev 2011-09-05 20:38:50 följande:
Fantastiska, underbara tjejer! Tusen tack för allt ert stöd och era tankar idag, det är så jag börjar gråta!
Faceprimer och ni som gjort ul idag - grattis! Det är fantastiskt! :)
Här vet jag inte riktigt hur det har gått... Vi har pratat, han har bett om ursäkt, men det har gått så långt att han inte vet om han älskar mig längre. Säger han. Jag vet inte vad jag ska tro om det, för han kramar och tröstar mig med jämna mellanrum.
Jag har sagt att det viktigaste för mig är att vår dotter inte märker något av det här. Sen får det bli som det blir. Tanken på att ute leva med honom gör mig panikslagen, jag vill verkligen vara med honom trots det som hände igår. Och tanken att kanske föda det här barnet själv är inte speciellt lockande.
Just nu vet jag varken ut eller in själv. Vi får se hur det blir. Det här känns bara så otroligt overkligt. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga... Men jag hoppas att vi fixar det här tillsammans.
Återigen tack tjejer, ert stöd peppar mig mer än ni tror!
Åh :( Vad ledsen jag blir av att höra att han tvivlar på hans kärlek till dig.
Jag hoppas verkligen ni kan lösa detta, men det behövs verkligen en enorm ansträngning från hans sida för att detta ska fungera. Tycker också ni ska ge terapi ett försök, det kan ju inte bli "sämre" liksom.
Hur är stämningen när ni är hemma, som igår kväll? Kan ni prata, umgås, kramas etc...?
Skickar en massor av kramar!