Chetti skrev 2011-09-18 12:16:47 följande:
Hatar att vara orolig. Jag som egentligen är en lugn person och var kolugn med 1:an och 2:an är nu ett nervvrak. Men det går liksom i vågor, i ena stunden så tänker jag men det är klart att allt är bra medan jag i andra är övertygad om att bebisen dött
Usch usch usch, finns det inga fler härinne som känner som jag? Känner mig ensam...
Jag är orolig. Ofta och mycket. Men jag skriver aldrig om det här inne - ventilerar hellre i Änglaforumet och på min blogg. Det är ju en lite speciell situation som är svår att förstå om man aldrig varit där innan.
Om du känner att din oro är för stor och att den är svår att hantera så tycker jag du ska säga detta till din BM. Tillsammans kanske ni kan komma på en plan som gör att du känner dig trygg, med ex tätare kontroller osv.