Altezza skrev 2011-07-29 09:26:13 följande:
Känns lite tråkig att så ofta läsa om era misstankar om missfall, tråden blir så himla negativ. Så nu lämnar jag den.
Lycka till med era graviditeter!
Nämen gud vad ledsen jag blir..
Nu känns det som att det var fel av mig att skriva vad jag kände. Jag som trodde att det var meningen med denna tråd - att stötta och bli stöttad av andra. Jag är ingen negativ person till naturen, men under graviditeten har vissa mörka sidor dykt upp, vilka jag förstår är nog helt vanliga och har med hormonerna att göra samt hjärnan som förbered sig för att ta hand om det lilla livet när det väl födds.
Jag ber om ursäkt (precis som jag redan tidigare gjorde efter mitt inlägg), då det absolut inte var meningen att någon skulle må dåligt av den. Jag ville bara berätta hur jag kände mig och veta vad andra i min situation tänker om det... alltså ifall det är helt normalt.
Idag är det annars också en dålig dag för mig. Kunde inte sova i natt pga foglossning! Hade så ont i kroppen och försökte hitta bra sovställning. Jag sa till min man att jag ville ha en större säng och hans svar var: "Ja, det var ju du som ville ha ett barn.. nu får du njuta av det!". Jag ville bara putta ner honom från sängen, men den normala delen av min gravida hjärna hindrade mig från att agera impulsivt. Han sa att det är tur att JAG har en sådan stor och skön soffa i vardagsrummet.... vilket jag ansåg som en riktigt elak kommentar.
Jag gick upp efter 1,5 timme för att gå på toa, värma en vetekudde och kyla ner en handduk med iskallt vatten. Sen la jag vetekudden under nedre ryggen och kalla handduken på min panna. Där somnade jag tydligen, för 1 timme senare vaknade jag i total panik. Hade fruktansvärd madröm om någon mördare som jagade mig i tunnelbanan (Stockholm). Jag skulle ta mig till Centralstationen från Skanstull, men kunde inte ta tunnelbanan, då den här människan följde efter mig. Vaknade precis när han kom ifatt mig.
Gick på toa igen och kom tillbaka till sängen men kunde inte somna, eftersom jag var rädd för att mardrömmen skulle fortsätta. Jag petade till min man för att få lite uppmärksamhet. Han öppnade ögonen såg riktigt arg ut och vände ryggen till + tog allt täcke med sig (ja, vi har ett sånt där dubbeltäcke). Jag låg där och grinade lite tyst under en filt och somnade tydligen igen. Vaknade av att det luktade ciggrök i vårt sovrum. Klev upp, svor åt grannnen som rökte utanför, stängde fönstret och satte AC på högsta nivå. Solen hade då redan gått upp, men jag stannade i sängen och somnade till.
Vaknade en timme sedan och var fruktansvärd arg på min man. Där satt han brevid mig och sa bara "God morgon" när jag klev upp. Jag kunde inte hålla tillbaka min vassa tunga och sa rätt skarpt åt honom att han skulle kunna vara lite mer omtänksam. Nu är jag i köket, han är i sovrummet och jag vill bara gå tillbaka till sängen. MEN jag orkar inte med honom just nu.
Dagen kommer nog att bli bättre så småningom.... å vad jag inte alls gillar att vara gravid.