Någon som fött både första och andra barnet vaginalt där den ANDRA förlossningen varit värre än den första?

Men den rädsla som du beskriver (att du till exempel tänker på detta redan nu) tycker jag att du ska ta upp, gärna det första du gör på inskrivning med nästa barn. Du KAN ju få snitt beviljat.

Hej

Hade en riktigt jobbig första förlossning.
Värkarna kom torsdag kväll 18.00 hade dom med 7 min mellanrum till 08 fredag morgon.
åkte in och fick värkstimulerande dropp och dom tog vattnet på mig.
Blev sängliggandes med kraftiga värkar.
kl 15.00 blev det EDA bedövning.
Läkaren kommer in vid 01.00 ungefär på lördag natten.
säger att få jag inte ut på nästa värk så ska dom avbryta.
Var helt övertygad om att hon menade att dom skulle avliva mig, eller putta tillbaka lilla barnet in i magen igen.

Så jag tog i för kung och fosterland.
Blev klipp på 5cm & sugklocka, och hon var medtagen när hon kom ut så jag fick inte ens se vad det var för kön...
Jag var medtagen och min moderkaka kom inte ut, så det blev upp till operation.
tappade 2,5 liter blod och barnet var på NEO under tiden i kuvös och blev matad på kopp av sin far.

Detta var en förlossning som har varit jättejobbig för mig, då jag utvecklat panikångest och dödsångest efter detta..

Nu är jag gravid igen och är i v 36+3 och jag är såå orolig.
Tyvärr är jag så korkad att jag går in och läser såna här, men trots allt så verkar det ändå vara så att det är övervägande många som haft en mycket bättre andra förlossning...

Jag tänkte först att jag skulle begära snitt, men att få missa chansen igen att få barnet upp på bröstet.. Nej det vill jag inte.
jag vill kunna! jag vill jag vill jag vill!

och sen vill jag inte att dom ska sprätta upp min mage heller... hugaligen, det skrämmer mig nästan mer.

Jag ska försöka inse och tala om för mig själv att jag borde vara stolt över min kropp som klarade av förra förlossningen och att jag lever trots det som hände mig..

Träffar läkare nästa vecka och hoppas dom hittar sätt att sätta igång mig på, och att tack vare att jag är omföderska ska gå lätt och smidigt och att vår son ska titta ut lite tidigare än beräknat.
med förra gick jag över 2 veckor..

pinklove- Ja, det var hemskt! Plus att de lämnade mig där med benen fortfarande i "gynställning"! Fick sitta så en bra stund innan undersköterskan som städade kom på att "ojdå, du kanske inte vill ha benen så längre". Nä, helst inte tack. Självklart är jag glad över att de agerade så snabbt å gick iväg med sonen, men jag kände mig så utlämnad och övergiven. Ingen som tog hand om mig (t.ex. US som var kvar, som städade!!!), ingen som berättade vart sonen tog vägen eller vad de gjorde med honom. 
Jag höll honom inte på riktigt förrän vid lunch dagen efter (han föddes 23.19), vågade inte.. 
Visst, jag flyttade honom från hans säng till min när han skulle amma, men inte mer än så. Inte Så som man vill hålla sin nyfödda... Känslan av att vi hade kunnat förlorat honom kommer över mig ibland, men det är inte lika jobbigt längre. Han är ju här ! 

 

Ja, jag ska höra av mig igen när det är klart och hoppas att jag får en bra upplevelse den här gången. Hur som helst blir det ju inte likadant som förra gången och det känns bra! Men jag tycker att det är fel av barnmorskorna att trösta rädda omföderskor med att det alltid går lättare andra gången för det stämmer ju inte, och man blir väldigt besviken om det blir värre än första gången när man ställt in sig på att det ska gå lättare. Bättre att göra en bra plan om man är rädd där man förbereder vad man kan göra om något av det som man är rädd för inträffar.

För de flesta är ju iaf tvåan lättare så jag hoppas att det blir så för dig också nästa gång!