Inlägg från: mammatill3åring |Visa alla inlägg
  • mammatill3åring

    besviken på sitt barn

    hej!



    jag vill veta om det finns någon där ute i samma situation som jag.


    Jag är en ung nygift mamma som är väldigt besviken på sitt barn.


    Min dotter är både överviktig och ligger ganska långt efter i utvecklingen dessutom sitter blöjorna fortfarande på oftast.


    Jag känner att jag själv har misslyckats totalt med henne fast hon bara är 3,5 år.


    Jag kommer på mig själv väldigt ofta med att tänka på hur det ska gå för henne här i livet?


    ska hon bara bli någon slags "parasit" i samhället eller kommer hon hinna ikapp så småning om.


    jag kommer inte ihåg senaste gången jag kände mig stolt över nånting hon hade gjort.


    jag vet inte vad jag ska göra men jag behöver bli av med den här känslan så fort som möjligt.


    det känns som att jag inte orkar med henne längre. Hon tjuter nästan hela dagen bara skriker och skriker.


    hon skriker för att hon inte får göra som hon vill men hon tjuter även för att hon får göra som hon vill.


    antar att flera utav er som kommer att läsa det här kommer tycka att jag är en dålig mamma


    men så är det bara det går inte att alltid vara en bra förälder.


     


    ursäkta om det har blivit lite väl rörigt

  • Svar på tråden besviken på sitt barn
  • mammatill3åring

    det skulle nog inte hjälpa särskilt mycket


    de ber en gå på någon slags lekterapi och sen är det väl vidare till någon remiss som dröjer kanske ett halvår

  • mammatill3åring

    hon går redan på en rad olika undersökningar för både övervikten och för att hon ligger efter.


    senaste gången som hon blev undersökt för att hon ligger efter i utvecklingen var inte långt efter att hon hade fyllt tre då sa de att hon var (som vi misstänkte) ca 1,5 år rent mentalt


     


    tack iaf för att du tror att jag är en fantastisk förälder

  • mammatill3åring

    mejmej tack för dina goda råd.


    jag funderar på att försöka skriva något positivt varje dag som en del av bearbetningen


    så att jag på sikt kanske kan se att inte allt bara är dåligt

  • mammatill3åring

    det går inte att göra så mycket mer än att kontrollera vad och hur hon äter och försöka så gott det går med motion


    sen är det kanske bra att tillägga att hon är ganska obsesiv bland annat när det gäller mat


     

  • mammatill3åring

    pegaf09


    tar inte alls illa vid mig.


    jag/vi misstänker på allvar att hon kanske kan ha nån form utav lätt autism eller så kanske det är något helt annat men jag vet innerst inne att hon har någonting iaf

  • mammatill3åring

    mejmej


    tack för de råden du ger mig


    jag försöker verkligen få med henne på roliga saker eller åtminstone ut och gå eller sandlådan


    men som jag har nämnt tidigare så är hon ganska obsesiv så går vi till sandlådan så sitter hon på samma fläck i kanske två timmar och viftar med spaden så det stänker åt alla håll en annan favorit är att gå runt och förstöra saker

  • mammatill3åring

    Stella78


    hon går ju på förskola i vanliga fall men nu är hon ju ledig och för tillfället hos morföräldrarna så jag har några dagar att vila ut på iaf


    på förskolan har de noterat att hon till och med går och rotar i papperskorgen direkt efter att hon har skrapat klart sin tallrik sen är det ju så att har varit väldigt dålig på att umgås med andra barn och nu gör hon ju framsteg där iaf.


    men även de har noterat att hon ligger efter och de vill ju gärna inte ha henne där för länge om dagarna

  • mammatill3åring

    i förskolans personal finns det ju de som tycker om min dotter och de som bara tycker att hon är jobbig(och en som har tappat bort henne 3 gånger redan)


    jag har tagit itu med hon som har tappat bort min dotter.


    sen finns inte pappan med i bilden i och med att han är olämplig,han klarar inte av att ta hand om henne.


    men det finns en styvpappa som försöker så gott han kan men det blir ändå jobbigt för honom framför allt när jag har mina mörka stunder

  • mammatill3åring

    vi är inte så jätte sociala utav oss så vi kommer inte ut så ofta och träffar andra människor utav oss tre är det väl min dotter som mest umgås med andra


    sen skulle jag nog få skämmas om jag började berätta vad jag egentligen känner för min egen mamma eller för min mans släktingar.


    det som jag tycker är jobbigast är att hon tjuter nästan hela dagen och det är samma visa varje dag oavsett vad man gör


    jag blir fysiskt trött pga hennes tjut sen blir jag även väldigt trött pga mina allergier jag är både damm och pollen allergiker så jag får gå runt och dammsuga var annan dag annars börjar jag nysa

Svar på tråden besviken på sitt barn