besviken på sitt barn
hej!
jag vill veta om det finns någon där ute i samma situation som jag.
Jag är en ung nygift mamma som är väldigt besviken på sitt barn.
Min dotter är både överviktig och ligger ganska långt efter i utvecklingen dessutom sitter blöjorna fortfarande på oftast.
Jag känner att jag själv har misslyckats totalt med henne fast hon bara är 3,5 år.
Jag kommer på mig själv väldigt ofta med att tänka på hur det ska gå för henne här i livet?
ska hon bara bli någon slags "parasit" i samhället eller kommer hon hinna ikapp så småning om.
jag kommer inte ihåg senaste gången jag kände mig stolt över nånting hon hade gjort.
jag vet inte vad jag ska göra men jag behöver bli av med den här känslan så fort som möjligt.
det känns som att jag inte orkar med henne längre. Hon tjuter nästan hela dagen bara skriker och skriker.
hon skriker för att hon inte får göra som hon vill men hon tjuter även för att hon får göra som hon vill.
antar att flera utav er som kommer att läsa det här kommer tycka att jag är en dålig mamma
men så är det bara det går inte att alltid vara en bra förälder.
ursäkta om det har blivit lite väl rörigt