Nu kan jag uppdatera lite med de råd jag fick från amningsmottagningen.
Till att börja med har jag konstaterat att problemet kommer från flaskan. Han har tappat tålamodet med all mat som inte kommer farandes i full fart så fort han snuttar till lite. Om jag någon gång lyckats lägga till honom vid bröstet när mjölken redan runnit till så äter han utan problem men så fort det mesta trycket har släppt så tröttnar han. Nattetid funkar det än så länge *peppar peppar* att amma, då är han så trött så jag tror inte han tänker så mycket utan bara gör. Han vet ju mycket väl hur man gör, vi har ju ammat hela tiden fram till nu.
I förrgår försökte jag hela dagen att ge honom bröstet och inte ge flaskan och det var fullt krig här hemma. Han skrek och skrek och till slut såg jag inget annat sätt än att ge honom maten så som han ville ha den (då hade jag försökt i ungefär 5-6 timmar). Funderade på att ringa till amningsmottagningen och avboka tiden och sluta amma istället. Men sen tänkte jag att det gör ju ingen skada att gå dit i alla fall, man kan ju ge det en chans.
Hon på amningsmottagningen var jätteduktig på det hon gjorde och verkade ha en väldigt sund syn på det här med amning (så som jag ser det). Hon tyckte det var synd att de på BVC inte varnat om det här med flaskmatning och att de inte hade ett närmare samarbete. Det fanns aldrig någon känsla av tvång att få igång amningen igen utan vi diskuterade vad det fanns för olika möjligheter. En är att sluta amma dagtid och fortsätta på nätterna men det är ju inget som säger att inte det också kommer börja strula. Annars kan man ju alltid sluta helt. Nu ville jag försöka en gång till att få igång amningen även på dagtid så nu har jag hyrt en elektrisk bröstpump från lasarettet, han har tydligen varit dålig på att suga ett tag nu så jag måste öka på produktionen lite. Sen köpte jag även en flaska från Medela, en sån som han måste suga rätt på för att få ut mat. Vi provade den när jag var där och det var lite strul först men sedan började han suga och åt upp allt.
Igår kväll när vi för första gången skulle prova flaskan hemma så blev det krig igen. Han är ju så van vid sina "snart-dags-att-gå-och-lägga-sig-rutiner" vilka har inkluderat väldigt lättåtkomlig mat sedan han var tre veckor. Efter en och en halv timmes skrikande så gav han upp och åt som han skulle. Tänk om han hade lagt all den energin han ödslade på att skrika på att äta istället, då hade det inte varit så jobbigt. ;) Amningen funkade i natt och idag har han hunnit äta ur flaskan två gånger utan några problem. Det ser lite ljusare ut nu. Skulle det inte funka att få igång amningen ordentligt på dagtid igen så kanske vi åtminstone kan hålla igång den nattetid genom att han alltid måste äta på det här viset.