långkalsong skrev 2011-07-03 22:14:48 följande:
Tvillingsjäl där
I min värld finns det ingen "andra hand" i en familj, men när det kommer till separerade med barn blir det helt plötsligt en annan sak... Familj nummer två är just familj nummer två och när allt står på sin spets så är det det som blir ett uppenbart facit i hur det egentligen alltid varit fast ingen sagt högt.
Det märkliga är, att i samma andetag folk rättar vad och hur man ska känna som "bonus"mamma så är det accepterat att partnern gör precis tvärtom och får hyllningar.
I fl´s värld iallafall, förhoppningsvis är det annorlunda ute irl i det stora hela, jag har träffat både "typiska fl-åsikter" och de som är inne mer på min linje, att man är två olika familjer, kanske tom fler familjer beroende på vem man frågar gällande en styvkonstellation.
Varför den enes (den som separerat och har barn) åsikt och handlande ofta står över den som inte skapat familj och sedan raserat den är för mig en gåta, jag ser det lite tvärtom.
Hur kan en som misslyckats ha mer rätt än den som inte misslyckats när det gäller familjeliv och vad som är rätt och fel, känns det som att en blind inte borde leda den som fortfarande ser.
Men men, det bästa vore ifall det var mer lika, den separerade borde inte ha förtur när det gäller vilja och lust.
Men den friheten de tar är det som skapar magont hos de som blir utsatta.
Om en utan separation och särkullsbarn tar sig samma friheter så blir det ett helt annat ljud i själlan och det är bara att beklaga.
Inte bara över situationen i sig, utan att det även finns så många utomstående som inte tänkt efter hur galet åsikterna egentligen låter ifall man bara tänker efter lite innan man uttalar sig.
Jag personligen tycks ha extrema åsikter när det gäller mycket, men dum i huvudet är jag inte som många vill tro.
Jag lider med de som vart utsatta för känslan som det talas om här inna, jag vet hur det kan vara.
Kram till er som vet, ni ovetande får också en kram, en lyckokram för att ni sluppit.
Gillade det där tvillingsjäl...
'it takes one to know one' eller hur? Jag delar dina åsikter och har samma funderingar som dig.
Och när jag för ett mentalt bråk i huvudet så säger jag de mesta och lite till av det som du skriver men än så länge så har jag inte fått ut allt så komprimerat till honom... När ämnet kommer på tal och inte är så laddat så passar även jag på och tar exempel, analyserar och försöker 'nå' honom med vad jag faktiskt menar. Att det inte är så att bara för att man har en åsikt, vilja eller en annan vision så betyder det automatiskt att man inte vill ha hans barn där. Eller får höra, men det är ju mina barn. Suck. Det ÄR den blinde som leder av ngn anledning och man blir ledd, för att man måste eller för husfridens skull.
Ja vad ska man säga, tiden får väl visa hur det blir i slutändan. Man får kämpa på och acceptera det val man gjort men att fortsätta kommunicera så gott det går.
Men långkalsong, du skrev tidigare att du aldrig hade valt denna situation om du fått göra om det och så känner jag också...Hur lever man med den känslan i vardagen? Jag kanske inte kommit lika långt som dig eller är känsligare men det är som du säger, det blir som ett sår som finns kvar i hjärtat och rivs upp då och då...
