-
-
Svar på tråden Barn fick lämna adoptivföräldrar....
-
Det där är så fruktansvärt sorgligt! Lilla killen!
-
Självklart ska mamman ha rätten att ångra sig. Att bära ett barn inom sig i 9 månader är ingen lätt sak, och skapar band som är svåra att bryta. Det konstiga i det här fallet är ju att hon valde att INTE ha kontakt med barnet under tiden han bodde hos adoptivföräldrarna. Men det kan ju ha varit så att hon led av en depression eller dylikt, och sedan tillfrisknade. Sådant sker. Sorgligt för alla inblandade dock, speciellt för barnet.
-
Fast i jämförelse med de band som knyts när man är förälder till barnet så är ju den biologiska moderns band rätt så obefintliga, eller hur?Tuffen skrev 2011-06-15 21:03:32 följande:Självklart ska mamman ha rätten att ångra sig. Att bära ett barn inom sig i 9 månader är ingen lätt sak, och skapar band som är svåra att bryta. Det konstiga i det här fallet är ju att hon valde att INTE ha kontakt med barnet under tiden han bodde hos adoptivföräldrarna. Men det kan ju ha varit så att hon led av en depression eller dylikt, och sedan tillfrisknade. Sådant sker. Sorgligt för alla inblandade dock, speciellt för barnet.
-
Boktips! Farväl Jessica-handlar om ett par i USA som fick lämna tillbaka dottern efter 2½ år....verkligen gripande
-
Men om vi ska prata barnets bästa så bryr sig inte ett spädbarn om vems livmoder den legat i. Den knyter nya band direkt efter förlossningen, om inte till den biologiska mamman så till andra människor i dess närhet.Tuffen skrev 2011-06-15 21:03:32 följande:Självklart ska mamman ha rätten att ångra sig. Att bära ett barn inom sig i 9 månader är ingen lätt sak, och skapar band som är svåra att bryta. Det konstiga i det här fallet är ju att hon valde att INTE ha kontakt med barnet under tiden han bodde hos adoptivföräldrarna. Men det kan ju ha varit så att hon led av en depression eller dylikt, och sedan tillfrisknade. Sådant sker. Sorgligt för alla inblandade dock, speciellt för barnet.
Man kan absolut hamna i depressioner eller i andra kriser som gör att man inte har möjlighet att vara förälder, men lagen är fel om barnet får ta smällen - vilket den stackars pojken nu får. -
Hade velat veta varför biomamman inte kunde/vilöla ta hand om pojken från början.
Kan ju finnas goda skäl till det. -
Ja, man vet ju faktiskt inte.
-
Folk far över hela världen för att söka upp sina biologiska rötter så barnen till en biologisk mor blir nog aldrig riktigt "obefintliga"!!Bonanza skrev 2011-06-15 21:08:48 följande:Fast i jämförelse med de band som knyts när man är förälder till barnet så är ju den biologiska moderns band rätt så obefintliga, eller hur?
-
Nej, en glad, jag tror det är önskan om ett SVAR/ förklaring, ett sammanhang eller kanske nyfikenhet, istället för något band till biologiska mamman, som driver vuxna adopterade som söker sina rötter.
-
De som söker sina rötter gör det nog av ganska sammansatta skäl. Dels av de skäl du nämner. Nyfikenheten på t ex inre och yttre likheter, frågorna om varför, de är väl just ett band?Sally skrev 2011-06-18 12:57:39 följande:Nej, en glad, jag tror det är önskan om ett SVAR/ förklaring, ett sammanhang eller kanske nyfikenhet, istället för något band till biologiska mamman, som driver vuxna adopterade som söker sina rötter.
-
Tack! För det inl. jag tycker att du har alldeles rätt.en glad skrev 2011-06-16 20:08:16 följande:Folk far över hela världen för att söka upp sina biologiska rötter så barnen till en biologisk mor blir nog aldrig riktigt "obefintliga"!!
-
Jag är ”adoptiv-mamman” (som aldrig blev mamma). Jag vill börja med att tacka alla som visat empati med oss i vår svåra stund. Även om dagar, veckor och månader passerat känns inte saknaden och sveket lättare att bära! Där till kommer också oron för hur vår lille älskade har det!
Vi har gjort två uttalanden i media. I Borås tidning, som är vår tidning, för att slippa svara varje dag, så fort man sticker näsan genom dörren, på ”var är pojken” eller ”hur går det med pojken” el. dyl. Vi ville också förhindra spekulationer om varför vi förlorat vår älskade lille. Dessutom ville vi belysa att det saknas lagar, och handlings planer för hur nationell adoption bör gå till. Vi har också uttalat oss i Dagen Juridik, för att vi tyckte det var rätt forum, för att lyfta fram problemen med lagstiftningen eller bristen på.
Då vi gjorde dessa uttalanden kunde vi inte föreställa oss vilket genomslag detta skulle få på nätet, i form av diskussioner, samt spridning i andra medier. Vi har blivit uppringda och tillfrågade om vi velat ställa upp på intervju, av flera (om inte alla?) större dagstidningar. Till detta har vi tackat nej! Sedan har samma tidningar ändå i notiser hänvisat till Dagens Juridik. Detta tycker vi är olyckligt, då det drabbar vår älskade lilles biologiska mamma. Vi hoppas och tror att hon valt att hämta ”pojken” för att hon verkligen ångrat sitt beslut, vi hoppas att han får all den kärlek han (och varje barn) förtjänar. Vi kommer aldrig att få honom tillbaka! Så det bästa vi kan hoppas på är att han har det jätte bra med sina nya föräldrar. Vi skulle därför önska att debatten på nätet i fortsättningen kommer att handla om de juridiska aspekterna i problematiken, så att det kan bli en diskussion som kanske i framtiden kan leda till att sådana här situationer aldrig uppstår igen!
Även efter en sådan här händelse brister lagen i att skydda barnet. Då ett barn adopteras följer man upp det i sin nya familj, med rätta! Men i detta fall, då de nya föräldrarna är de biologiska, behöver inte socialtjänsten göra någon uppföljning, har jag fått mig förklarat då jag ringt till socialtjänsten i älsklingens nya hemkommun. Han fortsätter alltså vara rätts lös! Hans nya föräldrar får inget stöd, utan man förlitar sig på släktingar som finns i närheten.
Barn bör ha rätt till goda föräldrar! Föräldrar bör ha rätt till stöd om de känner sig otillräckliga som föräldrar. Helt oavsett vilka band man har. ”Familj” är en känsla som sitter i hjärtat! Vår älskade lille har två familjer, även om han inte får hålla kontakt med sin första!
-
Finns det skäl att tro att barnet kommer att nekas kontakt med er?Malin Lagergren skrev 2011-06-19 16:30:05 följande:
Jag är ”adoptiv-mamman” (som aldrig blev mamma). Jag vill börja med att tacka alla som visat empati med oss i vår svåra stund. Även om dagar, veckor och månader passerat känns inte saknaden och sveket lättare att bära! Där till kommer också oron för hur vår lille älskade har det!
Vi har gjort två uttalanden i media. I Borås tidning, som är vår tidning, för att slippa svara varje dag, så fort man sticker näsan genom dörren, på ”var är pojken” eller ”hur går det med pojken” el. dyl. Vi ville också förhindra spekulationer om varför vi förlorat vår älskade lille. Dessutom ville vi belysa att det saknas lagar, och handlings planer för hur nationell adoption bör gå till. Vi har också uttalat oss i Dagen Juridik, för att vi tyckte det var rätt forum, för att lyfta fram problemen med lagstiftningen eller bristen på.
Då vi gjorde dessa uttalanden kunde vi inte föreställa oss vilket genomslag detta skulle få på nätet, i form av diskussioner, samt spridning i andra medier. Vi har blivit uppringda och tillfrågade om vi velat ställa upp på intervju, av flera (om inte alla?) större dagstidningar. Till detta har vi tackat nej! Sedan har samma tidningar ändå i notiser hänvisat till Dagens Juridik. Detta tycker vi är olyckligt, då det drabbar vår älskade lilles biologiska mamma. Vi hoppas och tror att hon valt att hämta ”pojken” för att hon verkligen ångrat sitt beslut, vi hoppas att han får all den kärlek han (och varje barn) förtjänar. Vi kommer aldrig att få honom tillbaka! Så det bästa vi kan hoppas på är att han har det jätte bra med sina nya föräldrar. Vi skulle därför önska att debatten på nätet i fortsättningen kommer att handla om de juridiska aspekterna i problematiken, så att det kan bli en diskussion som kanske i framtiden kan leda till att sådana här situationer aldrig uppstår igen!
Även efter en sådan här händelse brister lagen i att skydda barnet. Då ett barn adopteras följer man upp det i sin nya familj, med rätta! Men i detta fall, då de nya föräldrarna är de biologiska, behöver inte socialtjänsten göra någon uppföljning, har jag fått mig förklarat då jag ringt till socialtjänsten i älsklingens nya hemkommun. Han fortsätter alltså vara rätts lös! Hans nya föräldrar får inget stöd, utan man förlitar sig på släktingar som finns i närheten.
Barn bör ha rätt till goda föräldrar! Föräldrar bör ha rätt till stöd om de känner sig otillräckliga som föräldrar. Helt oavsett vilka band man har. ”Familj” är en känsla som sitter i hjärtat! Vår älskade lille har två familjer, även om han inte får hålla kontakt med sin första!
-
Hej Malin!
Jag lider så oerhört med er. Jag har också tvingats lämna mitt barn fast i ett annat land än Sverige och på ett barnhem dvs inte till en familj. Jag kan skriva under på allt du skriver ovan. Många gånger har jag funderat över hur detta kan vara det bästa för barnet, både i ert fall ich i mitt eget.
Vår typ av förlust är komplex. Väldigt få kan förstå hur det är att vara mamma ett barn men inte få vara tillsammans med det. Jag önskar er all lycka i framtiden och att ni en vacker dag blir föräldrar igen. Det kommer alltid fattas ett barn, så är det, och det är inte lätt att leva med det.
Kram -
Stora kramar till dig. Måste vara fruktansvärt jobbigt det ni går igenom. Håller helt med dig ang det juridiska.Malin Lagergren skrev 2011-06-19 16:30:05 följande:
Jag är ”adoptiv-mamman” (som aldrig blev mamma). Jag vill börja med att tacka alla som visat empati med oss i vår svåra stund. Även om dagar, veckor och månader passerat känns inte saknaden och sveket lättare att bära! Där till kommer också oron för hur vår lille älskade har det!
Vi har gjort två uttalanden i media. I Borås tidning, som är vår tidning, för att slippa svara varje dag, så fort man sticker näsan genom dörren, på ”var är pojken” eller ”hur går det med pojken” el. dyl. Vi ville också förhindra spekulationer om varför vi förlorat vår älskade lille. Dessutom ville vi belysa att det saknas lagar, och handlings planer för hur nationell adoption bör gå till. Vi har också uttalat oss i Dagen Juridik, för att vi tyckte det var rätt forum, för att lyfta fram problemen med lagstiftningen eller bristen på.
Då vi gjorde dessa uttalanden kunde vi inte föreställa oss vilket genomslag detta skulle få på nätet, i form av diskussioner, samt spridning i andra medier. Vi har blivit uppringda och tillfrågade om vi velat ställa upp på intervju, av flera (om inte alla?) större dagstidningar. Till detta har vi tackat nej! Sedan har samma tidningar ändå i notiser hänvisat till Dagens Juridik. Detta tycker vi är olyckligt, då det drabbar vår älskade lilles biologiska mamma. Vi hoppas och tror att hon valt att hämta ”pojken” för att hon verkligen ångrat sitt beslut, vi hoppas att han får all den kärlek han (och varje barn) förtjänar. Vi kommer aldrig att få honom tillbaka! Så det bästa vi kan hoppas på är att han har det jätte bra med sina nya föräldrar. Vi skulle därför önska att debatten på nätet i fortsättningen kommer att handla om de juridiska aspekterna i problematiken, så att det kan bli en diskussion som kanske i framtiden kan leda till att sådana här situationer aldrig uppstår igen!
Även efter en sådan här händelse brister lagen i att skydda barnet. Då ett barn adopteras följer man upp det i sin nya familj, med rätta! Men i detta fall, då de nya föräldrarna är de biologiska, behöver inte socialtjänsten göra någon uppföljning, har jag fått mig förklarat då jag ringt till socialtjänsten i älsklingens nya hemkommun. Han fortsätter alltså vara rätts lös! Hans nya föräldrar får inget stöd, utan man förlitar sig på släktingar som finns i närheten.
Barn bör ha rätt till goda föräldrar! Föräldrar bör ha rätt till stöd om de känner sig otillräckliga som föräldrar. Helt oavsett vilka band man har. ”Familj” är en känsla som sitter i hjärtat! Vår älskade lille har två familjer, även om han inte får hålla kontakt med sin första!
-
Hur lång tid tycker ni andra att den biologiska mamman ska ha på sig att ångra sig? Eller ska barn under 1 år inte kunna bortadopteras i Sverige?
-
Nu skall jag sticka ut hakan o säga att vi, enligt min åsikt, har ett helt ok regelverk för nationella adoptioner. När en sådan här traumatisk situation uppstår så handlar det ganska säkert mer om informations- och handläggningsmissar i socialtjänsten än om "fel på lagen".Tuffen skrev 2011-06-19 21:40:25 följande:Hur lång tid tycker ni andra att den biologiska mamman ska ha på sig att ångra sig? Eller ska barn under 1 år inte kunna bortadopteras i Sverige?
Och för att konkret svara på dina frågor; självklart skall barn under ett år kunna adopteras i Sverige och jag tycker det är en bra ordning att adoptionssamtycket kan återkallas tills domen om adoption vunnit laga kraft! -
Bra fråga, jag har ställt den också i Känsliga rummet.Tuffen skrev 2011-06-19 21:40:25 följande:Hur lång tid tycker ni andra att den biologiska mamman ska ha på sig att ångra sig? Eller ska barn under 1 år inte kunna bortadopteras i Sverige?
Jag tycker det bör finnas en fast tidsperiod inom vilken samtycket måste återkallas.
Det borde underlätta för mammans beslut, att veta att vilken tidsrymd som gäller.
Dessutom minskar det risken för att hon ska ångra sig för sent.
Hur länge? Jättesvår fråga. 4 månader efter samtycke kanske. -
Håller med. Håller även med mamman om att de biologiska föräldrarna i det här fallet borde ha uppföljning via socialtjänsten. Det är ju att jämföra med att adoptera ett barn om man får det till sig efter så många månader. Då borde det vara självklart att man följer upp på samma sätt som med adopterade.VNmamma skrev 2011-06-19 23:07:14 följande:Bra fråga, jag har ställt den också i Känsliga rummet.
Jag tycker det bör finnas en fast tidsperiod inom vilken samtycket måste återkallas.
Det borde underlätta för mammans beslut, att veta att vilken tidsrymd som gäller.
Dessutom minskar det risken för att hon ska ångra sig för sent.
Hur länge? Jättesvår fråga. 4 månader efter samtycke kanske. -
Ett sådant här fall ryms helt klart i det uppföljningsansvar som socialtjänsten har enligt SOL 5 kap 1 §. Men vet någon verkligen om bio-föräldrarna och barnet _inte_ får det stöd de behöver just nu? De kanske har "hur mkt insatser som helst"?
5 kap. Särskilda bestämmelser för olika grupper
1 § Socialnämnden skall- verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden,
- i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och ungdom,
- med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdom som har visat tecken till en ogynnsam utveckling,
- aktivt arbeta för att förebygga och motverka missbruk bland barn och ungdom av alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel eller beroendeframkallande medel samt dopningsmedel,
- i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver och, om hänsynen till den unges bästa motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet,
- i sin omsorg om barn och ungdom tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som kan finnas sedan ett mål eller ärende om vårdnad, boende, umgänge eller adoption har avgjorts,
- i sin omsorg om barn och ungdom tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som kan finnas sedan vård och fostran utanför det egna hemmet upphört. Lag (2007:1315).