Inlägg från: klaramamma |Visa alla inlägg
  • klaramamma

    Varför känguruvårdade inte du?

    Jag satt kmc 1-2 ggr om dagen i ca 2 timmar åt gången( sen behövde jag alltid på toa;)) Oftast jag på förmiddagen och pappan på eftermiddagen då vi bodde hemma och har storasyskon som behövde oss båda. Situationen att föda för tidigt är allt annat än normal, man mår fruktansvärt dåligt psykiskt, ständigt dåligt samvete för båda barnen och då hade inte min lilla några större problem...Kmc 24 timmar om dygnet är enligt min åsikt inte långt från tortyr ( starkt ord, jag vet) att kanske inte kunna falla i djupsömn, inte kunna gå på toa när man egentligen vill, när äter man? Kommer personalen med mat? Inte alla par där pappan kanske är med på att dela upp kmc mellan sig? Jag vet inte...när du får ett fullgånget barn finns inga såna krav, då får man åka hem och fortsätta sitt liv och kan gosa hur mycket man vill.

    Jag förstår helt tanken att det är oehört bra för barnet, men alla orkar inte och man mår så mycket sämre än man visar för personalen.
    Jag låg i Kristianstad, där fanns ingen press alls, alla stöttade hur man än gjorde, där lyssnade de på hur man ville ha det.

    Har i nuläget inga problem med anknytningen trots att jag inte låg 10 timmar kmc om dan, den riktiga anknytningen kom hemma, borta från pipande apparater och sjukhuslukt. När vi kom hem kunde vi sitta timmavis med henne i omgångar och mysa utan stress=)
    Jag tror det är svårt för en del att förstå om man inte har fött prematurt själv, går inte att likna vid att föda fullgånget( jag har gjort båda)
    Mitt råd till dig är att sluta fundera på varför de inte vill, utan glädjas över den kmc de faktiskt sitter.

  • klaramamma
    4Happy4 skrev 2011-08-11 20:36:44 följande:
    min dotter föddes i v27 och var även liten för just den veckan, man var chockad, hade fruktansvärt ont efter en havandeskapsförgiftning och snitt och kunde inte stå upp i mer än några sekunder pga mkt lågt blodvärde, kunde heller inte gå dom första 2 veckorna..
    man var konstant orolig för sitt barn.. som man egentligen inte kunde förstå var sitt eget.. en liten mini bebis låg i en kuvös med massa slangar på en avdelning man delade med många andra, det kändes kallt och hemskt och det pep och plingade och personalen försökte hjälpa..
    man var rädd för att hålla sitt barn som endast vägde 800g, går hon sönder nu? kan hon andas om hon ligger såhär? varför tjuter larmet hela tiden när hon är hos mig? man höll stenhård koll på alla värden hon hade.
    allt var vääldigt stressande.. jag pumpade även mjölk var 3:e timme dygnet runt i 3 månader innan de tog tvär slut av all stress.
    jag grät mkt denna period.. plus att vi hade ett syskon på 1,5 som var med på sjukhuset hela tiden.
    en dag blev vi kallad på ett veckomöte om vår dotter, där sa sköterskorna rakt ut att: ni måste sitta mer med er dotter, hon behöver er!
    visst.. hon menade väl.. men att höra dom orden gjorde så ja brast ut i gråt.. jag ville bara springa därifrån.
    vi satt med henne så mycket vi orkade, vi tvättade henne och vägde och mätte tog hand om henne.. så mycket vi orkade..vi var helt slut.. vi bråkade om vem som skulle få sova på dagen medans den andre tog hand om syskonet..(!?) man kan inte förstå det i efterhand.. men de var jätte tufft. jag förstod aldrig vad läkarna sa.. jag tror jag var i min egen värld hela sjukhustiden. men är i chock..
    Fy sjutton för den sköterskan! Hade nån sagt så eller kritiserat mig på annat sätt under neo-tiden hade jag blivit helt knäckt... Vi satt ca 3 timmar om dagen var, jag hade tur med personalen som berömmde för tiden vi faktiskt satt. 5-6 timmar är ju långt ifrån 24-timmarsmålet vissa sjukhus verkar ha...
Svar på tråden Varför känguruvårdade inte du?