Varför känguruvårdade inte du?
Kazeer skrev 2011-06-13 22:01:21 följande:
Blöjbyte, vägning, amningsträning, vägning igen, sondmatning, pumpning tog ungefär en dryg timme till 1,5 timme per gång. Kvar var 1,5 timme tills det var dags att börja om. Då skulle jag försöka hinna med att fixa frukost, lunch, mellanmål och middag till mig själv ... ja, och sedan äta och diska också. Duscha någongång samt gå på toaletten några gånger om dagen. Lägg därtill att jag var snittad och inte direkt raktesnabb i mina rörelser. Det är nog min förklaring till att det inte blev så mycket känguruvård.Jag hade dessutom tvillingar, som gjorde att allt tog dubbelt så lång tid.
Fick ryggskott då jag födde mina ungar, så de första dagarna var det rullstol som gällde. Tog mig inte ens i och ur sängen själv ens, men vem skulle man få hjälp av. Det var ju barnen som var sjuka, inte jag.
Jag önskar att jag kunde se tillbaka på min tid på både förvård pga havandeskapsförgiftning och neotiden med barnen med glädje. Tyvärr går inte det och det är faktiskt mest för den jobbiga och och oempatiska personalens skull (med några undantag). Glöm inte att som förälder ser man och registrerar allt som personalen gör och säger. Vi är där MÅNGA timmar per dygn. Ena passet resonerar personalen si och nästa pass så.
Tänk också på att föräldern kanske inte mår bra varken fysiskt eller psykiskt. Det är inte samma sak att få prematurer som fullgångna barn. Kanske behöver föräldrarna få låta situationen smälta in i egen takt för att kunna vara i balans då det dags att åka hem med barnet. Låta dem ta till sig barnet i egen takt.
Själv hade jag havandeskapsförgiftning och var tvungen att gå till BBavdelningen för att ta blodtryck tre gånger per dag. De tyckte att det inte var deras sak (och "glömde" gärna bort mig då jag skulle vila en stund innan varje tryck, otrevligare sjukvårdpersonal har jag sällan skådat och då jobbar jag själv inom sjukvården). Ibland fick jag gå utan att få ett tryck taget för att barnen skulle sondas eller jag skulle passa mina egna mattider.
Jag sade ifrån på neo tillslut.
- Jag tänker inte pumpa mer. Det var efter 3 veckors pumpande var 3:e timme. Fick som max ut 20 ml. Det skulle delas på två. Varför sån press på föräldern med amningen?
- Väck mig inte, om det inte är akut. Inatt behöver jag få sova.
- Jag går nu. När jag insåg att "vår" sal var isolerad pga någon smitta (det sjuka barnet isolerades på en sal bredvid), var jag glad att barnen var så gott som färdigvårdade. På avdelningen jobbade rent okunnig personal som lämnade dörren öppen mellan det sjuka barnets sal och "vår" sal. Det gicks med "gula rockar" mellan den isolerades sal och andra salar. Då tog jag min barn och gick därirån till patienthotellet. Jag gick bara tillbaka för att väga och få ny ersättning och sonderna tillrättalagda. Jag kunde ställa in mig och sova när barnen sov, och vara vaken då de var vakna. Och framför allt dra ut telefonen en stund då man sover. (Det skulle jag inte gjort enl avdelning, de hade ju försökt nå mig för att höra hur det gick. OK jag försår att de har ansvar för barnen så länge de är inskrivna). Nu var de som sagt så gott som färdigvårdade då. De var födda v 33 och vi kom hem efter drygt 1 månad.
Ja, här kom lite svamliga tankar från mig!