Varför känguruvårdade inte du?

Vill först säga att vi kängruvårdade vårt barn som föddes i vecka 27.

Som svar till dig säger jag att jag tror inte heller att du vill skuldbelägga och att jag tror på att närheten hud mot hud är livsviktig, det tror jag inte att någon prematurförälder ifrågasätter,  vad sjukvården kaske missar är skillnaden mellan teori och praktik. Jag är säker på att du är insatt rent teoretiskt vad gäller prematurbarn, ni arbetar ju inom sjukvården, men vare sig ni eller någon annan som inte har upplevt det själv kan någonsin förstå den oro man känner som förälder när ens eget barn svävar mellan liv och död bokstavlingen i flera månader och man själv inte kan göra någonting, man är så maktlös. För oss är det inte en "patient" (inte illa menat,det krävs ju distans för att kunna utföra arbetet), det är vårt barn och hur man känner sig känslomässigt påverkar lika mycket som fakta om vad som är bäst för barnet, kan du förstå oro som är så stark att man i princip är illamående i månader, dygnet runt, man kan aldrig slappna av eftersom barnet kan bli dödssjukt på några minuter, detta kan göra att man för att överleva inte orkar, man kanske vill att "lite tid " ska gå utan den förtärande oron så att man kan klara av att vara förälder sen när barnet mår bra igen, detta kan endast ske om man inte är på plats ibland och någon annan har "ansvaret" en stund, låter kanske konstigt men psykologiskt kanske det är så det fungerar. Det är bra att personalen tjatar "lite lagom" eftersom man befinner sig i extrem chock men skuldbeläggandet (som jag också känt av ) är rent destruktivt.

Detta är självklart föräldrar som älskar sina barn lika mycket som alla andra och som vill det bästa för barnen, men tänk på att det finns en känslomässig aspekt att ta hänsyn till.