Varför känguruvårdade inte du?
Nåt jag reagerar på är Hur kan ett sjukhus sätta ett mål om känguruvård 24 timmar per dygn? Snacka om att pressa föräldrarna. Alla föräldrar vill sina barns bästa. Men man måste även tänka på föräldrarna. Det är väldigt psykiskt jobbigt att få barn extremt för tidigt. Man ORKAR inte känguruvårda i 24 timmar per dygn i flera månader.
När vi låg på neo så var det vissa av sköterskorna där som pressade och tjatade om att vi känguruvårdade för lite fast någon av oss låg där nästan hela tiden när vi var på sjukhuset. Först låg man där i kanske 3-4 timmar, tills tuttarna var sprängfyllda och gjorde svinont. Då fick man smita iväg och pumpa, slänga i sig en macka och sedan gå på toa. Ändå fast man stressade som en tok så fanns det alltid nån som hade nån åsikt om att man var borta för länge.
Dessutom hände det många gånger att under flytten från kuvös till mitt eller pappans bröst så extuberades hon och blev helt blå/grå och inte fick nån luft alls. Så varje gång man skulle flytta på henne var man livrädd att nånting skulle gå snett. Och varje gång det gick snett så bröt jag ihop totalt. Då hängde det på sekunder för hennes överlevnad. En människa klarar inte att se sina barn nästan dö hur många gånger som helst. I vårt fall så hade vi precis förlorat en dotter också.
Och en sak till. Under den här tiden på sjukhuset vägde jag bara lite drygt 40kg. Min normalvikt brukar ligga på 55. Man hann knappt äta, och när man väl åt så hade man ingen aptit för att man inte mådde särskilt psykiskt bra av allt som händer omkring en. Sen satt man i det där jävla pumprummet i flera timmar per dygn. Allt som fanns där inne var en pump, en fåtölj och en radio. När man satt där inne började alltid tankar snurra i huvudet. Man var helt beroende av främmande människor och massa maskiner och ibland kände man sig som den sämsta föräldern i världen som inte kan ta hand om sitt eget barn.
När jag tänker tillbaka på den här tiden så fattar jag inte ens att jag fortfarande lever. Men man hade inget val. Man gjorde ALLT för att barnet/barnen skulle överleva. Men kom man "för sent" på morgonen så var det alltid nån sköterska som skulle påpeka det. Dom fattade inte att man kanske inte bara kunde somna direkt när man kom fram till patienthotellet. Ibland somnade man inte förän jättesent på natten och ibland lyckades man inte somna alls. Jag hade ingen aning om vad som hände min dotter när vi inte var där. Den lilla sömn vi fick behövde vi, så att få pikar om att man kom för sent var inte särskilt kul.
Det dom glömmer är att när barnen blir utskrivna från sjukhuset så är dom beroende av sina föräldrar på samma sätt som dom är beroende av maskiner och läkare på sjukhuset. Därför måste även föräldrarna må bra så barnen har nån kvar i livet som kan ta hand om dom efter sjukhusvistelsen.
Människor tänker och känner olika men alla föräldrar gör allt som står i deras makt för att barnen ska må bra så varför ifrågasätta föräldrarnas beslut ang. hur länge dom orkar att känguruvårda per dygn? Det räcker väl att veta att dom har sina skäl och dom skälen är tillräckliga!