Bara sen eller star allt verkligen ratt till?

Min son med autism har alltid varit något sen med det mesta, men framförallt på det sociala planet. Nu som snart fem-åring är han dock väldigt verbal och har också ett bra uttal. Men själva kommunikationsförmågan haltar ibland. Det händer ganska ofta att han svarar något helt irrelevant på en fråga. Motoriskt är han också klumpig och något sen. Brukar pojken dela med sig av sina upplevelser (joint attention) tex. peka på något som är intressant för att visa den andra personen det? Detta brukar barn med autism inte göra så mycket.  Min son har denna förmåga, men den är ändå nedsatt jämfört med normalutvecklade barn. Diagnoskriterierna för autism är störningar i kommunikation och socialt samspel samt begränsad föreställningsförmåga (ofta repetitiva intressen och annorlunda sätt att leka).

Bara en försenad språkutveckling vid tre års ålder (dock ej tidigare än så) är en rejäl varningsflagga och måste alltid utredas. Det finns en svensk studie som visat att 70 % av barnen som haft ett försenat språk vid tre-års ålder får en NPF-diagnos i skolåldern (asperger, ADHD etc)

Jag tycker att du kan prata lite försiktigt med föräldarna. Det är visserligen väldigt känsligt och det finns risk att de åtminstone initialt blir arg på dig om det nu är så att de också går och oroar sig för pojken. Men i långa loppet kommer det antagligen att uppskattas. För oss var det så. Vi visste egentligen att vår son var avvikande, men första gången någon utomstående (BVC-sköterskan) tog upp problemen blev vi arga. Nu i efterhand kan jag inte nog tacka vår BVC tant som faktiskt bidragit till att vår son fick sin diagnos före två års ålder (vilket har gjort underverk för hans utveckling eftersom vi tidigt kunnat sätta in rätt stöd).