• Nim

    Bara sen eller star allt verkligen ratt till?

    Har goda vanner vars son fyller 4 i juli. Han har varit sen med allt i sin utveckling och jag och min man ar oroliga att detta ar nagot allvarligare an att han bara ar 'lite sen'. vara vanner visar i alla fall inget och skojar mer om det, 'ja, han har ju inte varit snabb pa att lara sig' typ.

    nagra exempel.

    Han gick inte forrens vid 2 ar +. Pott tranad efter 3. Pratade inte forens 3 och da bara nagra ord. Dom senaste 6 manaderna pratar han mer men langt i fran rent. hans ordforrad ar ocksa valdigt begransat. Socialt verkar han 'inte riktigt med' heller. leker liksom mer som en 1aring; bredvid, snarare an tillsammans med. Vi har kant honom sedan han var nyfodd och han har aldrig visat nagon som helst igenkanning nar vi ses. Fysiskt sa gar han ryckigt och hoppigt. Klarar inte av att kora spark cykel och gar ogarna och sitter darfor i vagn ofta. Klarar inte med en halv dag pa dagis utan somnar lite narsom helst.

    Nagon som har nagra funderingar? Vi ar osakra men tycker inte vi kan saga nagot. Ar ocksa forvanade over att dagis inte tagit upp nagot i safall? Ar det bara vi som over reagerar eller tror ni foraldrar blundar for det vi mer eller mindre tycker ar uppenbart?

  • Svar på tråden Bara sen eller star allt verkligen ratt till?
  • Flickan och kråkan

    Med tanke på det du skriver så borde han fångats upp både av förskola och inte minst BVC. Det är inte så att era vänner faktiskt t.ex. har gått hos t.ex. sjukgymnast eller logoped utan att de "skyltat" med det så att säga .

  • hönamor

    Tycker inte heller det låter riktigt bra men som sagt så kanske föräldrarna redan påbörjat nåt men väljer att skämta bort det med andra. Förskolan borde absolut sett om han avviker så pass mycket. Men förhoppningsvis är föräldrarna bara inte intresserade av att prata om det, förhoppningsvis får han bra hjälp

  • jordgubbe0812

    Tycker inte heller det låter helt bra. BVC borde ha märkt det, men bvc är frivillig instans som bara skickar vidare remisser om föräldrarna själva är intresserade.


    Jag tycker att vara sen i enstaka saker inte är så alarmerande i sig. Att t.ex gå sent. Däremot är det oroande när du skriver om så många olika saker, både motoriskt, språk och socialt samspel.(Pottträning efter 3 är dock inte extremt sent. 3år är numera medelåldern)


    4-åringar får prata o-rent. Däremot ska de kunna prata tillräckligt rent för att omgivningen utan problem ska begripa. Och det låter ordenligt sent att fortfarande gå ordenligt om du med hoppigt menar oplanerade rörelser.


    Kan han annat åldersadekvat. Rita huvudfotingar, räkna osv.


     

  • Nim

    Tack for svar!

    Bor i ENgland och har funkar inte BVC som i Sverige. Eller speciellt bra... Men tycker forskolan borde namnt nagot. Som sagt, kanske dom har det och foraldrarna valjer att inte prata om detta. men jag far anda en kansla att dom blundar for det hela, pa sattet som dom papekar att han ar sen osv. Svart.

    Han ritar inte huvudfotingar. Eller nagot annat heller vad jag vet. Pa min sons kalas hade vi en burk med pasta och man skulle gissa hur mnga det var i. Nar jag fragade honom sa han 'gul'. Haller med dig Stas att om det hade varit en eller tva saker han varit sen med hade det inte varit oroande. Men i och med att det ar pa sa manga olika plan. Tycker inte hans rorelse monster kanns helt... planerat som du sager. och socialt tycker jag han verkar helt i sin egen lilla varld.

  • cruz

    Min son med autism har alltid varit något sen med det mesta, men framförallt på det sociala planet. Nu som snart fem-åring är han dock väldigt verbal och har också ett bra uttal. Men själva kommunikationsförmågan haltar ibland. Det händer ganska ofta att han svarar något helt irrelevant på en fråga. Motoriskt är han också klumpig och något sen. Brukar pojken dela med sig av sina upplevelser (joint attention) tex. peka på något som är intressant för att visa den andra personen det? Detta brukar barn med autism inte göra så mycket.  Min son har denna förmåga, men den är ändå nedsatt jämfört med normalutvecklade barn. Diagnoskriterierna för autism är störningar i kommunikation och socialt samspel samt begränsad föreställningsförmåga (ofta repetitiva intressen och annorlunda sätt att leka).

    Bara en försenad språkutveckling vid tre års ålder (dock ej tidigare än så) är en rejäl varningsflagga och måste alltid utredas. Det finns en svensk studie som visat att 70 % av barnen som haft ett försenat språk vid tre-års ålder får en NPF-diagnos i skolåldern (asperger, ADHD etc)

  • cruz

    Jag tycker att du kan prata lite försiktigt med föräldarna. Det är visserligen väldigt känsligt och det finns risk att de åtminstone initialt blir arg på dig om det nu är så att de också går och oroar sig för pojken. Men i långa loppet kommer det antagligen att uppskattas. För oss var det så. Vi visste egentligen att vår son var avvikande, men första gången någon utomstående (BVC-sköterskan) tog upp problemen blev vi arga. Nu i efterhand kan jag inte nog tacka vår BVC tant som faktiskt bidragit till att vår son fick sin diagnos före två års ålder (vilket har gjort underverk för hans utveckling eftersom vi tidigt kunnat sätta in rätt stöd).

  • Smilla75
    zelia skrev 2011-06-23 23:27:16 följande:
    Min son med autism har alltid varit något sen med det mesta, men framförallt på det sociala planet. Nu som snart fem-åring är han dock väldigt verbal och har också ett bra uttal. Men själva kommunikationsförmågan haltar ibland. Det händer ganska ofta att han svarar något helt irrelevant på en fråga. Motoriskt är han också klumpig och något sen. Brukar pojken dela med sig av sina upplevelser (joint attention) tex. peka på något som är intressant för att visa den andra personen det? Detta brukar barn med autism inte göra så mycket.  Min son har denna förmåga, men den är ändå nedsatt jämfört med normalutvecklade barn. Diagnoskriterierna för autism är störningar i kommunikation och socialt samspel samt begränsad föreställningsförmåga (ofta repetitiva intressen och annorlunda sätt att leka).

    Bara en försenad språkutveckling vid tre års ålder (dock ej tidigare än så) är en rejäl varningsflagga och måste alltid utredas. Det finns en svensk studie som visat att 70 % av barnen som haft ett försenat språk vid tre-års ålder får en NPF-diagnos i skolåldern (asperger, ADHD etc)
    Den studien, som gällde ett mycket begränsat antal barn, rörde inte försenad språkutveckling utan gällde barn som föll ut, dvs inte klarade, 2,5 års kontrollen på BVC: Det innebar att de inte talade i meningar med minst två ord och/eller inte kunde benämna eller på att sätt visa att de förstått vad de sex föremålen avbildade.
    Försenad språkutvecklig hämtar oftast barnen i kapp. En språkstörning som finns kvar när barnet är 5-6 år ger sämre prognos.
Svar på tråden Bara sen eller star allt verkligen ratt till?