fick en utskällning i lekparken utan anledning , blir så arg och lessen!!!!!

Du gör inget fel alls det du sa skulle jag nog också ha tänkt säga men inte vågat precis men jag skulle ha sagt min ålder och sagt att jag kan nog ta hand om mina barn du kan bara ta hand om dom du har så är det okej.Jag är 26 år och jag ser ut som 19-20 jag har en dotter på 6 år och en son på 2,3år och en på 6 månader. Jag har aldrig blivit påhoppad så men en gång så var jag på väg hem till mamma satt på tåget och hade min dotter som var då ca 1 mån jag ammade inte då jag inte kunde slutade då hon var 2 veckor. Helt plötsligt kommer det fram en kärring och säger till mig då dottern skriker då hon ville ha mat och jag hade flaska jag gav henne jag var precis framme hos mamma så säger kärringen ''du hör väl dit barn skrika?'' ''ska du inte ge henne bröst?'' jag bara vadå jag kan nog ta hand om mitt barn och tittade konstigt på henne och hon vände om den bitter fittan och gick iväg.

Min 6 mån får smaka det jag har om jag äter glass ja igår fick han smaka lite det var mumms då snakar jag om lite glass smet som fanns kvar i skålen. Han har fått testa saft då vi var ute hade vatten med mig med. ja alla mina barn har fått smaka det dom INTE får smaka men ingen av dem har mått dåligt. jag kör mitt och ni andra kör eget

Ibland är det så att man inte ska hålla tyst utan man ska stå upp och säga ifrån.

vittra skrev 2011-06-12 10:56:58 följande:

Håller med dig. Jag skulle iskallt ha sagt "ursäkta men jag är 28, och har en 8åring hemma också. Behöver du råd om barnuppfostran så hjälper jag gärna för du verkar lite osäker som tror att det är så farligt att gunga..."

Skulle aldrig ha kunnat hålla mig från att poängtera att jag inte är en tonåring utan en vuxen kvinna med förhållandevis lång erfarenhet av barn

Hahahaha du satte henne på plats bra jobbat

finskaflikkan skrev 2011-06-12 11:10:31 följande:

Herregud.
Kärringen kan bara inte fått nåt på vääääldigt länge! Skämt åsido!

Har varit med om en liknande situation.
Va hög gravid, min son på 2år sitter i vagnen och skriker/gråter (på låtsas, kmr ej tårar).
Pratar i mobilen med en läkare på Vc.
Fram kmr en kvinna och frågar hur jag har mage att tala i telefon när min son uppenbart va så himla ledsen.
Vart väldigt paff men fick tillslut ur mig att de hade inte hon med att göra men om du nu måste veta så e han trotsig, trött (på väg hem från dagis) och dessutom talar jag med bup-läkare! Nåt mer du ville veta innan jag kan forts samtalet?

Och bara 2-3minuter senare kmr hon fram och ber om ursäkt med tårarna i ögona.