Vi som önskar/ska göra/gör Äggdonation i Finland 2011

Nu ska man försöka vara positiv och hoppas på plus på Lördag fast man vet att det skiter sig. Mina Estradot plåster tog slut i går. Jag hade ingen lust att köpa en ny förpackning för 3-5 dagar. Jag hade progynon kvar sen förra gången så jag började ta dom i morse när jag skulle ha bytt plåster. Det är ju samma så det borde inte göra skillnad, vad tror ni?

Tänk vad många vi är som inte har barn och kämpar som galningar. Det är flera än man tror som inte har barn. Det finns så många fina människor som kan ge så mycket kärlek och många barn ute i världen som behöver föräldrar och mycket kärlek. 
Jag skulle kunna göra en omgång till men det är pengar. Mannen vill inte göra en omgång till. Han har nog lättare att acceptera att leva ett liv utan barn än mig. Han har nog accepterat att vi gått så här långt mycket för min skull även om han också vill. 
Anemon, som du skriver, man vet inte vart gränsen är. Hoppet finns allt och man tänker, en gång till, bara en gång till så kanske vi lyckas. 
Ninacamilla: får man göra surrogat i sverige? nyfiken på hur det fungerar o vad som gäller. Jag trodde och tänkte precis som du att ÄD är det som kommer att funka, nu jäklar blir det barn. Byggde upp så stora förhoppningar och så föll man platt som en pannkaka. 

Jag kollade lite snabbt vad en adoption kostar och det rör sig om flera hundra tusen kronor med alla avgifter, omkostnader, resor och vistelse. Man måste ofta stanna ett par veckor i landet. 

Har ni funderat på Fosterfamilj? Finns barn i Sverige som behöver stöd och hjälp. 

Ja den att det inte blir till 100% och att dom kommer troligen tillbaka till biologiska föräldrarna en dag. Målet är ju det för barnet. Visst det är en jobbig tanke. Men vissa barn stannar kvar livet ut och vissa kan man adoptera. 
Det är svåra val. 
Jag känner att mitt liv inte är 100% när man inte får barn. Vad ska jag göra med mitt liv, aatt hjälpa ett barn som inte har det så bra, kanske lever med missbrukande föräldrar. Jag har själv erfarenhet av en mor som drack. Kan man rädda ett barn från att uppleva sådant så känns det bra. Visst det kommer vara mycket jobb och runt omkring. Tror man inte bara kommer ge utan man kommer få mycket tillbaka. 

Jag hoppas inte det går så långt som att ni måste skilja er. Kärleken är starkare än så och just dom här sakerna kan man inte styra över. Tvivla inte på er kärlek. 

Minus

Nää fy. Kram

Eller en riktig fyllekväll och dricka några glas för mycket känner jag för. 
(jag som aldrig dricker)

Hur mår du?

Tänker på dig. 

Vet hur du mår. Befinner mig i samma mörker. Blir inga mera försök. Jag vet inte vad jag ska hitta på. Så länge msn sysselsätter sig o gör saker funkar det. Men så fort det är lungt kommer tankarna o tårarna. Jag måste söka någon att prata med. Jag är orolig att man fastnat i mörkret. Tror inte jag klarar det själv. Måste sörja, få hjälp att gå vidare och hitta ljusglimtarna i framtiden.

Har du funderat på söka någon att prata med eller att ni båda?

Jag kikar lite på adoptionssidorna också. Ska ringa och ställa lite frågor. Ev Ryssland, Serbien, Estland, Polen mm.

Var rädd om er och var inte rädd att söka hjälp för både er och som par.

Stor kram

Om du känner behov av att prata så börja med att du pratar med någon så att du känner att du hittar en balans och mår bättre. Nu är det så mycket känslor för dig och frustration över din man som inte förstår dig. Hjälp dig först så kanske du lättare kan nå fram till din man. Man måste börja någonstans så börja med dig själv. Jag kan känna att jag inte riktigt vet vad jag känner och vad som händer i skallen. Bara en tomhet och ibland kommer tårarna. 
Min man ska inte prata med någon än men jag ska börja. Sen så kanske vi får se om vi båda går och pratar någon gång för våran skull. Tack och lov så stödjer vi varandra men man måste kunna förstå varandras sorg, hur man sörjer och reaktionerna/konsekvenserna och sen få en knuff framåt. Så lite därför tror jag att vi båda någon gång går och pratar. 

Vart bor du någonstans?

Ang adoption så har olika länder olika krav. Jag ska ringa adoptionscenter och ställa lite frågor. 
Surrogat grejen kan jag inget om förutom att det inte är lagligt i sverige, tyvärr. 
Har inte kollat på debattprogrammet om surrogat som gick på tv än, där många tydligen har en stark åsik om att det är manniskohandel. Hon som leder biggestlooser har 2 barn genom surrogat. Hon har skrivit ett långt inlägg på Facebook om den debatten och när kamerorna stängdes. 

Absolut det finns många åsikter och dom som är i en annan situation förstår inte.

Jag har inga problem med det surrogat och skulle gjort det själv. Vart vänder man sig?

Hur lång tid tar det innan det försvinner ut kroppen.känner att jag varit lite varm ett par dagar.

Hej alla. Tagit pause från FL ett tag. Musten gick ur mig efter sista försöket.
Tack alla för stöttande ord. Det blir inga mera försök tyvärr. Mannen vill inte.
Vi har ställt oss i adoptionskö och varit på första mötet med kommunen. I höst blir det föräldrar utbildning och utredning. Alltid liks stressigt med åldern. Deras riktlinjer är 43år för att bli godkända.
Det svänger snabbt från IVF, äggdonation och adoption. Knappt man hänger med och måste ladda om i tankar och känslor. Känner att 8års kamp kommer ifatt och energin tryter. Känner mig som en robot. Tur det är semester snart.
Funderar om man orkar det här efter allt, har jag läkt från krisen att vi inte lyckad själva.
Sen har många adoptivbarn speciella behov av olika slag. Alla barn är fantastiska men vi vill göra rött för barnet och veta att vi kan ta hand om barnet med deras specifika behov.

Önskar er alla lycka till.
Nilacamilla: mina tankar till dig. Hoppad det går bra gör dig.

Promixa: gör ont i hjärtat när jag läste. Så grymt. Minglar rätt att sörja för det behöver man, . Hoppas ni lyckas komma ur det värsta och orkar ta nya tag. Jag är själv orolig att MSN inte hunnit sörja ordentligt efter alls års kamp.
Skönt att ni verkar vara på gång igen.
Styrkekram

Tack Sira. Det är så mycket som snurrar i skallen och alla års kämpande och man måste ha varit stark och positiv hela tiden för att orka tar ut sin rätta efter ett tag.
Det har alltid varit bråttom mot ålder och klockan.
Jag är orolig att jag inte har bearbetar allt klart även om det känns ok nu men oftast kommer det efteråt.
Behöver MSN hjälp med det eller har vi lyckats bearbeta allt eller tänker jag för mycket och oroar mig i onödan?
Vill inte bli en som går in i väggen och blir deprimerad. Finns varken tid eller rum för det.
Hur går det för dig?

tack gulliga ni. Är det någon som förstår så är det ni. Det är inte lätt att förklara det här för andra och det är knappt man vet själv vad man känner. 
Funderat på prata med någon men pendlat mellan att behöva prata och att nu mår man bättre sen så kommer en våg när man känner att man är känslig och upptäcker att man har tungt kvar i kroppen. 
Ska nog boka någon och prata, bättre göra det i tid än försent. Vid utredningen så kommer dom fråga om vi sörjt/bearbetat klart vår sorg. 
Man tror att man klarar det sjäv fast man är inte alltid så stark. 
Som du säger SIRA,Det kommer alltid ifatt speciellt när man varit tvungen att vara stark så länge. 

Oj är du redan i v29, vad tiden har gått fort. 
Ja tiden man kämpat glömmer man aldrig oavsett om det slutar lyckligt med ett barn så är den tiden speciell och man har blivit starkare i processen. 

Tack alla gulliga för stöd. 

Tyvärr så finns det ingen adoptionstråd som är lika aktiv som dom här trådarna. Kan bero på att väntetiden är mycket längre. 
Hänger mig kvar ett tag till. 

Tråkigt att du har så kämpigt o ska göra hysto, kommer gå bra.
Det är inte gratis att kämpa och det är tufft. Ont att höra att ni har tjafsigt när ni behöver varandra som mest. Vet att du inte mår bra av hormonerna. Ni kanske behöver hjälp att prata. Du har embryon i frysen, vilken härlig trygghet att ha flera i reserv.
Ge inte upp om adoption, vi gifte oss förra året och vissa länder har inga ålders krav. Men kom på Sveriges riktlinjer om att inte fylla 43. Min man är över men jag 6månader under. Det är bara en riktlinje och ingen lag, man har enda rätt att få göra en utredning.
Tänker på dig och håller alla timmar och tår för er.
Kram