Hej igen alla!
Vad gulliga ni är Jag vet ju att jag inte är misslyckad för att jag inte blir gravid, men känslan infinner sig ändå. Men framför allt tror jag att jag känner mig misslyckad som människa när jag faktiskt inte längre klarar att glädjas ens åt min närmaste familjs bebislycka. När min svägerska berättade för mig så bara stelnade jag och fick verkligen anstränga mig för att verka glad och inte börja tjuta. Jag ÄR ju glad för hennes skull, hon är världen snällaste och hon har haft sin beskärda del av olycka här i livet (cancer) så hon förtjänar all lycka i världen. Men ändå så har jag problem att bli glad, och det gör mig så otroligt ledsen att jag har blivit sån. Bitter, avundsjuk och smådeprimerad jämnt. Gammal sur kärring. Blää!! Det är inte en sån person jag vill vara, eller rättare sagt; det är inte en sån person jag är. Egentligen.
Men nu ska jag verkligen försöka att låta vårsolen tina upp mig, och så har vi massor att se fram emot de närmaste månaderna, två 40-årsfester, två konserter, en roadtrip i fjord-Norge, lata dagar i sommarstugan, en hel sommar (solig tack!), mycket trädgårdsarbete och umgänge med familj och vänner. Det är ju inte så mycket annat man kan göra än att hålla sig sysselsatt och bara fortsätta försöka. Så, nu räcker det med ego gnäll.
JLD: Det låter jobbigt med magproblem, dålig sömn och låga järnvärden Förstår att det sliter på dig. Men jag hoppas att du ändå klarar att tänka att det är värt det. Tänk att om ett halvår så sitter du där med ett litet knyte i famnen! Och det är spökveckor du har, inget annat. Nästa vecka får du ju se den lilla igen, och då kommer allt att kännas bättre igen!
Draken: Skönt att höra att allt går bra med din graviditet också. Jag förstår din träningsdepression, men det är ju för en god sak... Ska du på någon ny kontroll snart?
CT: Har det sjunkit in än? Att du faktiskt är gravid?
Tabbs: Skönt att få ladda om batterierna lite på Sicilien, men det var ju tråkigt att ni blev osams just kring ÄL... Så himla typiskt. Förstår känslan av hopplöshet inför hela bebisprojektet. Jag tror som Draken, att man kanske mår bäst av att skita i allt. Men det är ju inte så lätt...