Dessutom är det bättre att placera en människa som vill och har förmågan att arbeta på ett ställe som man blir än sjukare och dessutom som är svårt att ta sig från när man väl hamnar där. Och ja jag anser att det är bättre att människan får göra något som den har önskat och velat i stället för att placera den på ett ställe som den människan har kämpat för att komma ifrån.
Jag skulle inte ha arbetat på sommrarna för att då jobbar jag heltid och heltid är inte lämpligt att börja med när man har haft den sjukdom som jag har haft. Nu har jag haft jävligt tur, jag har inte återinsjuknat men det hade varit ett möjligt scenarium när man börjar jobba heltid.
Bli placerad med utvecklingstörda och människor med schizofreni du om det är nåt som du vill. Jag tänker då inte godkänna det. Jag har varit överbegåvad på tester som gjorts och har inte diagnosen schizofreni eller något funktionshinder överhuvudtaget. Ända problemet är att jag är stresskänslig, vilket läkare och terapeuter säger att jag verkar lärt mig hantera i dagsläget. Samt blir lätt trött, speciellt av sociala kontakter.
Oh gud, du måste verkligen ha vaknat på fel sida idag.
Du känner inte mig och du vet inte vilken förmåga jag har eller vilken förmåga jag inte har. Men jag skulle bli sjuk av att sitta och sy. Skulle vara sjukt understimulerad. När jag har sagt nej till dessa saker och kopplat in läkare osv så har jag sluppit dessa aktiviter. Eftersom det är ett ställe jag inte ska vara på. Visst det är superbra med dessa ställen för människor som ännu inte klarar av arbetsmarknaden. Men jag tillhör inte den gruppen människor. Och då ska jag inte heller vara där. Dåligt för mig och dåligt för det andra i gruppen. Det är inget fel på att vara utvecklingstörd eller schizofren, men jag är inget av dessa alternativ så jag förstår inte vad jag ska dit och göra.
Sen förstår jag inte varför människor som har arbetat och fått sin SGI har rätt till rehabilitering men jag som studerat och verklien kämpat och försökt ordna ett bättre liv. Inte har rätt till rehabilitering när jag är ett brottsoffer som bivit sjuk av sina upplevelser.
Men gud det är inte ett ställe man lär sig hantera stress. Det är ett ställe man placerar människor som aldrig kommer att komma ut på arbetsmarknaden. Jag tillhör inte den kategorin. Vad är det som är svårt att förstå.
Tror inte vi pratar om samma sorts ställe. Jag pratar om två olika kooperativ som finns på den ort jag bor. Som man i och för sig kan ta sig ifrån men i stort sätt är man körd på arbetsmarknaden om man placeras där. Det jag pratar om är inte i situationen nu. Utan att jag har blivit erbjuden dessa alternativ det är tidigare när jag har bråkat om att få rehabilitering när jag bodde med min man. Idags läget har jag blivit erbjuden jobb på min arbetsträning som är att vara arbetsledare på ett visst företag. I och för sig är jag överkvalificerad för detta jobb men man får ju ta vad man får när man varit hemma i 6 år.
Utan jag ser det snarare som att dessa erbjudanden var ett straff för att jag krävde rehabilitering.
Skulle tro att ni tror att jag pratar om när man blivit utförsäkrad från försäkringskassan men jag har inte ens blivit införsäkrad så jag har inte varit i detta system och kan inte det systemet vidare bra.
Hur många gravt utvecklingstörda och svårt sjuka i schizofreni har du träffat?
Det handlar ofta om människor som bor på gruppboende som jobbar på dessa kooperativ. Den socialsekreterare som menade att jag skulle vara där. Hade aldrig träffat mig, visste inte om vilket förmåga eller icke förmåga jag har. Utan utifrån den sjukdom jag har haft så tog hon för givet att jag skulle till detta ställe. Sen att min sjukdom beror på att jag blivit våldtagen och utsatt för mordförsök. Var inget hon visste eller ens frågade om. Tror ni att en som får anställning som arbetsledare efter halvår på arbetsträning. Ska vara på ett ställe där människor som bor på gruppboende ska vara. Människor på gruppboende är inte sämre människor eller något sådant utan det är bara det att det har andra behov än vad jag har. Som är fullständigt kapabel att ta hand om mig själv och min dotter.
Jag tror det är ytterst sällsynt att männisor har satt sig i en situation där de är fattiga utan att de finns anledningar till det. Dåligt mående eller bristande förmåga. Tror faktiskt ingen har valt ett sådant liv av sig själv. Jag känner många fattiga människor men jag känner inte en enda som valt det själv. Sen kan jag tycka att har man psykisk ohälsa ska man göra vad man kan för att må bättre. Tex ta medicin eller gå i terapi. För att få fortsätta få sjukskrivning. Men det är ju jag det. Men det är mest för att jag är så less på en kompis som går sjukskriven år ut och år in men gör inget för att må bättre. Tex ta medicin som läkare skriver ut hela tiden och försöker övertala henne att äta.