Anonym (Oförstående)

Äldre 2 Jun 12:32

717 svar

Fattar mig ej på vissa fattiga

Jag har nu läst denna blogg: http://blogg.aftonbladet.se/barnfattigbloggen
I några dagar och förstår mig inte på vissa av dessa föräldrar hur de tänker, om någon förstår snälla förklara.
Men om man är fattig och inte har pengar så att de räcker varför då ta en semesterresa på kredit? Detta gör i sin tur att de har ännu svårare att klara ekonomin och så fortsätter det neråt i en nedgående spiral.
Samma med studenten varför ska föräldrarna betala för stundenten detta gäller en vuxen individ som ofta är 18 år eller äldre?

Jag är endast 24 år men jag fick betala min student själv utom festen som jag fick betala halva matkostnaden och mina föräldrar andra halvan vilket blev ca 300 kr för dem och 800 kr för mig.

Nu är jag ensamstående ung mamma och har kanske 100 - 1000 kr mer än existensnivå enligt soc. Jag lever efter min plånbok jag försöker spara till semester och spara till oförutsedda händelser. Köper mycket begagnat och verkligen frågar om jag behöver något.
Mitt barn har aldrig nekats något h*n verkligen behöver men när den är gammal nog så kommer den att få börja sommarjobba och jobba på helger osv. Detta spelar ingen roll hur mycket jag tjänar utan detta är för attt mitt barn ska få större möjligheter i sitt liv senare.

aussie

Äldre 5 Jun 23:11

#592

Sömnstörd skrev 2011-06-05 21:47:05 följande:

Nu tillhör vi tack och lov två motpoler vad gäller politisk åsikt. Skattesänkning är inte vägen till allmän frälsning, det har vi tydligt sett. I takt med att skatter sänks så höjs egenavgifter så effekten hittills är att alla låginkomsttagare får mindre kvar i plånboken, alltså en betydande reallönesänkning. De enda som tjänar på din politik är de med höga inkomster.

Att en liten grupp i samhället ska sko sig på flertalet är och kommer alltid att vara helsikes fel.

sirisdotter

Äldre 5 Jun 23:19

#593

Sömnstörd skrev 2011-06-05 12:13:01 följande:

Problemet är som vanligt att få människor att söka den hjälpen. Den finns i form av ekonomisk vägledare, det är tom lag på att alla kommuner måste ha en, sen vet jag inte hur det efterlevs men har mina aningar om att det kanske inte alltid funkar i alla kommuner.

Så hjälpen finns mao men som alltid annars är den frivillig och måste så få vara.

Och köerna dit kan vara LÄNGA.

aussie

Äldre 5 Jun 23:22

#594

Anonym skrev 2011-06-05 22:41:07 följande:

Jag utgår från att det inte var dem du tänkte på, men kan inte låta bli att fråga hur ditt resonemang går att tillämpa på lågbetalda yrken som bibliotekarie, arbetsterapeut med flera, där man inte ens går jämnt upp utan direkt back jämfört med dem som enbart har gymnasium? Ska vi också vara glada att vi under våra år på jobbet "fått en väg in på arbetsmarknaden" eller "kontakter, meriter och färdigheter" (utöver dem vi skaffade oss under våra år på högskolan då alltså)?

Bra där.

Tänkte på det Ravenna skrev och det vred sig i magen.

citat: "Låglönejobb är skitbra - det är en väg in på arbetsmarknaden. Ett sätt att få erfarenhet, kontakter, meriter och färdigheter. Låglönejobb är skitbra - det är en väg in på arbetsmarknaden. Ett sätt att få erfarenhet, kontakter, meriter och färdigheter."

Låglönejobb är skitbra...vad pratar vi nu om?
Praktikplatser? De saluförs ju precis så. Jag hade en för inte så länge sedan, fick ut 3500 kronor efter skatt. Alltså under riksnormen. Har ju hyra, räkningar etc för över 6000. Så gick back under det att jag fick ytterligare erfarenhet, kontakter och meriter och färdigheter. Problemet är att jag har lite för mycket erfarenhet, kontakter, meriter och färdigheter. Men för lite pengar. Upptäckte att jag hade praktik just som två kvinnor var mammalediga. Då de kom tillbaka fick jag inte förlängt. Och där sitter jag med min erfarenhet, medan jag jobbat för 3500 kronor i sex månader. Mmm. Och sex års högskolestudier, tio års arbetslivserfaranhet, talar flytande tre språk. Mmm. De där löftena om att få in en fot och nätverka mot en lön på 3500...förbjud dem efter 20. Sånt kan man ha när man är ung och inte har familj att ansvara för. Inte när man är medelålders med massa erfaranhet innan.

Gissa

Äldre 5 Jun 23:24

#595

aussie skrev 2011-06-05 23:22:56 följande:

...förbjud dem efter 20. Sånt kan man ha när man är ung och inte har familj att ansvara för. Inte när man är medelålders med massa erfaranhet innan.

*Gillar*

sirisdotter

Äldre 5 Jun 23:26

#596

Gissa skrev 2011-06-05 13:07:06 följande:

Nej,men det finns väldigt många åsikter om VEM som ska få ta del av "välfärdssamhället", varför och hur mycket.

Det funkar inte så.

Alla har ett solidariskt ansvar för ALLA, bland annat via skattsedeln.

Alla bidrar med sin del, ÄVEN dom som har bidrag har nån gång arbetat och gjort rätt för sig, men det är tydligen nåt man väljer att bortse ifrån i denna diskussionen.

Hur dom pengarna används styrs av politikerna.

Har man åsikter eller tycker att nåt är fel bör man vända sig dit och inte spotta på dom som behöver ta del av dessa pengar.

PS, även du som inte uppbär någon form av bidrag kostar pengar.

Vägar, parker, sjukvård, barnomsorg äldrevård är inte gratis

Har ALLA någon gång arbetat.....

Sömnstörd

Äldre 5 Jun 23:36

#597

aussie skrev 2011-06-05 23:22:56 följande:

Bra där.

Tänkte på det Ravenna skrev och det vred sig i magen.

citat: "Låglönejobb är skitbra - det är en väg in på arbetsmarknaden. Ett sätt att få erfarenhet, kontakter, meriter och färdigheter. Låglönejobb är skitbra - det är en väg in på arbetsmarknaden. Ett sätt att få erfarenhet, kontakter, meriter och färdigheter."

Låglönejobb är skitbra...vad pratar vi nu om?
Praktikplatser? De saluförs ju precis så. Jag hade en för inte så länge sedan, fick ut 3500 kronor efter skatt. Alltså under riksnormen. Har ju hyra, räkningar etc för över 6000. Så gick back under det att jag fick ytterligare erfarenhet, kontakter och meriter och färdigheter. Problemet är att jag har lite för mycket erfarenhet, kontakter, meriter och färdigheter. Men för lite pengar. Upptäckte att jag hade praktik just som två kvinnor var mammalediga. Då de kom tillbaka fick jag inte förlängt. Och där sitter jag med min erfarenhet, medan jag jobbat för 3500 kronor i sex månader. Mmm. Och sex års högskolestudier, tio års arbetslivserfaranhet, talar flytande tre språk. Mmm. De där löftena om att få in en fot och nätverka mot en lön på 3500...förbjud dem efter 20. Sånt kan man ha när man är ung och inte har familj att ansvara för. Inte när man är medelålders med massa erfaranhet innan.

Jag hoppas att den diskussion som ändå förekommer om praktikplatser denna gång kommer att leda till att de slopas helt. Det är inte okänt att det är en ypperlig väg in i ett permanent utanförskap, att arbetsgivarna samvetslöst utnyttjar systemet, ja du vet allt det där förmodar jag.

Därför upplever jag människor som Ravenna som ganska skrämmande. Skrämmande att de saknar källkritiskt tänkande och självständigt dito framförallt. Att de svalt allt alliansen sagt med hull och hår medans de tokdissar allt andra säger av den enkla anledningen att det inte passar in i den egna trångsynta lilla förklaringsmodellen.

somnstord.blogspot.com/

aussie

Äldre 5 Jun 23:38

#598

förresten ville nån ha ett levande exempel på fattigdom utan missbrukarproblematik och skulder. Använd mig då som levande exempel (Ravenna??). Jag skäms inte för att vara fattig, och jag kommer inte komma med floskler om att mina barn får mycket kärlek, de behöver inget annat. Det behövs en hel del till barn. Jag menar inte materiella saker, jag menar att man köper sig TID till att vara med dem. Som fattig får du mindre tid, eftersom du hela tiden - dygnet runt - vet att du borde, måste, dra in mer pengar, och varje lekstund med barnet är en lekstund då du egentligen borde, måste, söka något bättre, något som ger mer pengar. Om du har ett fast jobb och allt rullar på, då kommer du hem på kvällen och kan ta dig an barnen på ett helt annat sätt. Helgerna blir helger - inte stress över att försöka lösa situationen med dålig ekonomi. Att därför bara prata om att man kan uppfostra barn med second hand-kläder blir fel. Det är naturligtvis inget problem alls att ge avlagda kläder. Men tiden...eller det man skulle vilja göra med dem. Så säger min erfarenhet i alla fall.

Däremot håller jag med om att det är inget som säger att jag (eller "man") är permanent fattig.
Har haft hög lön i perioder (ca 45 000 i månaden) innan. Så jag kan båda sidorna om man säger så. Jag vet hur det är att ha pengar och att inte ha pengar. Jag vet hur pengar, bristen på dem, inverkar på hälsan. Jag har gått från ytterligheterna, verkligen. Har dock vuxit upp med en slags Bamse-socialism i ryggen, så även när jag haft pengar nog att slösa galet, hade jag förståelse för andra som inte levde så. Och när jag säger att jag slösade galet...ja då var det mest att man struntade i att äta hemma, gick på restaurang för att, återigen, det var mer bekvämt, man vann TID; hade städhjälp (man vann TID), åkte bil istället för att gå...allt gick ut på att man gjorde tidsvinster. Inga materiella vinster för egen del alltså. Därför har jag heller inget att sälja nu. Inga hundratals Gucci-dräkter som jag lyxkonsumerade då jag var högavlönad. Men jag fick några fantastiska år med barn, som hade en mamma som tog sig tid med dem.

Där har du kanske lite att tänka på Ravenna.

sirisdotter

Äldre 6 Jun 01:07

#599

Anonym skrev 2011-06-05 22:41:07 följande:

Jag utgår från att det inte var dem du tänkte på, men kan inte låta bli att fråga hur ditt resonemang går att tillämpa på lågbetalda yrken som bibliotekarie, arbetsterapeut med flera, där man inte ens går jämnt upp utan direkt back jämfört med dem som enbart har gymnasium? Ska vi också vara glada att vi under våra år på jobbet "fått en väg in på arbetsmarknaden" eller "kontakter, meriter och färdigheter" (utöver dem vi skaffade oss under våra år på högskolan då alltså)?

Anonym (Förvånad)

Äldre 6 Jun 07:37

#600

sirisdotter skrev 2011-06-05 23:26:46 följande:

Har ALLA någon gång arbetat.....

Nä, men NÅGON, eller, var det INGEN?

sirisdotter

Äldre 6 Jun 08:38

#601

sirisdotter skrev 2011-06-05 22:49:32 följande:

Ja du, fråga FK eller Länsrätten!   FK kastade på chockerande sätt ut mig ur arbetslivet efter en kort sjukskrivning på heltid.  I en annan tid, inte så avlägsen, var ett av dåvarande regeringens mål att minska antalet sjukskrivningar.   Att högen med förtidspensionerade ökade brydde man sig kanske inte om.   Enligt "Uppdrag granskning"   ungefär 2005 fick en handläggare på FK då 750 kr extra för varje sjukskriven den fick bortpensionerad.
Det var nästan den värsta dagen i mitt liv att få det beskedet.   Överklagade beslutet om sjukersättning tills vidare till Länsrätten utan resultat.

Anledningen till att ni andra nu betalar mitt uppehälle är att vi i Sverige har allmän ålderspension fån 65 års ålder.   Även om jag inte arbetat en dag i mitt liv hade jag fått det - såvitt jag känner till.   I min bransch   har ingen fått stanna efter 67 års ålder, vad jag vet, hur gärna de än velat (mer än som extra inhopp).

Innan FK körde över mig hade jag arbetat hela tiden, heltid så länge jag hade heltid - och betalat till min pension, antar jag.. Tog aldrig sabbatsår eller valde halvtid för att hinna göra något kul mellan arbetspassen. Hade uppnått den faktiska, genomsnittliga pensionsåldern när mitt vanliga arbetsliv abrupt tog slut. (och nu när jag återhämtat mig drar jag mitt strå till stacken med mer och mindre avlönade förtroendeuppdrag).

Använd din indignation på någon annan!

Fattar mig ej på vissa fattiga

INNEHÅLL