Fattar mig ej på vissa fattiga

Dagens klokaste.

Eftersom du väljer att bete dig som vad retorikböckerna benämner som en ohederlig debattör genom att

a)  förminska mina argument (tv+ tidningar+ omgivning+ släktbekymmer+ personlig erfarenhet+ vänner blir i din tappning "en enda TV-serie" - hoppsan! Är det en rättvis respresentation av vad jag skrev, tycker du?

b) begå en strawman fallacy genom att tillskriva mig något jag inte har uttryckt
"du menar att en tv-serie är representativ för hela Sverige"

så följer jag retorikbokens råd, nämligen att  inte debattera med sådana personer.

Om du följer spelreglerna kan vi leka.

Jag atntar att spekulationen du syftar gäller på att den som inte klarar sig på socialbidragsnivå förmodligen inte heller klarar sig på några tusenlappar mer. Du å din sida spekulerar i att jag saknar kännedom om saken. Jag ska gå så långt att jag håller med om att jag inte hade någon större studie i ryggen när jag lade fram detta förmodande. Jag _har_ tämligen gedigen erfarenhet, egen, närståendes och personers jag träffat i arbetslivet, av inkomster runt och under socialbidragsnivå. Vad jag skrev stämmer med  mina erfarenheter. Detta må sakna statistiskt underlag, men vari det orimliga består får du nog förklara för mig.

Jag undrar hur det kommer sig att du läser så illa.
Gör om gör rätt.

Nej förresten, du har ju redan sagt att du slutat diskutera så varför bryr du dig öht?

Störtlarvigt eftersom det här beror på att du inte kunde besvara frågan på hur många som går på ekonomiskt bistånd som är med i lysfällan eftersom du har skrivit bokstavligt att det är representativt för de som har ont om pengar (varpå du exemplifierar med 2 personliga erfarenheter)

Att du kände dig trängd var uppenbart men du kunde ha skött det snyggare.
När du nu pratar retorik menar jag

Här skrattade jag lite.

Ska man cykla på en cykel man inte har för att åka och titta på en cykel på annons?

 

Ja det stämmer att det var det jag besvarade. Se det fetmarkeradeJag spekulerar inte utan konstaterar. Om du ska veta att det är så betyder det att du känner till allas förutsättningar samt hur de klarar sig med mer pengar och det går ju självklart inte att veta.

Jag tvivlar inte en sekund att du har de erfarenheterna, inte heller att en hel del har samma. Min poäng är att det inte går att vara så generell som du är. Man kan lika gärna spekulera i det omvända att de flesta troligen hade klarat sig utmärkt med ett par tusen till.

Den djupare innebörden av det jag säger är att man inte ska vara så himla snar att döma andra utan inse att alla är olika med olika förutsättningar. Mycket av den här diskussionen går ut på det Aussi säger, att eftersom en klarar sig så ska alla göra det annars är man oansvarig eller något i den stilen. Så enkelt är det inte.

Förstår du nu vad jag menar?

Dagens garv

Jo, vi är nog överlag känsligare när det gäller barn. Å andra sidan varierar idealen med grupper. I min dotters klass är man förmodligen mer avvikande om föräldrarna inte läser bok på kvällen än om man saknar TV-spel, mer avvikande om man får ha betal-TV-kanaler som barnvakt än om man har TV-förbud utanför Bolibompa. Mer ovanlig med fyrhjuliga elektriska fordon än med begagnade PoP-kläder. Mer avvikande med tjugofemåriga föräldrar än med fyrtioåriga. Ekonomiskt varierar det säkert en hel del. Många är högutbildade men inte alla har arbeten som drar in några högre löner, eller arbete alls. Eftersom många föräldrar åtminstone i teorin är konsumtionskritiska kanske ekonomiska skillnader syns mindre utåt.

Där mina kusiner bor har alla eget hus (billigare än en lägenhet i stan men ändå), många kör cross eller rider, ibland egen häst när föräldrarna har gård. Semestrar, om man åker iväg då, är ofta i husbil/camping.  Att prestera dåligt i skolan är ingen stor grej, många föräldrar har inte gymnasium, men att inte ha råd till det intresse som många av kompisarna utövar märks förstås.

Min kompis barn växte upp i en välbärgad förort där skidresor utomlands  och liknande var en självklarhet för många liksom språkresor till England.

Den tanke jag hade i bakhuvudet när jag gjorde den här utläggningen är att det räcker att flytta, kanske bara byta skola eller till och med skolklass, för att barnets omgivning ska se annorlunda ut, och vad som tidigare var ok eller bra inte räcka till. vare sig det gäller konsumtion, boende eller "intellektuell" kapacitet.
Att samhället har en grundtrygghet är jättebra, men det är inte möjligt att ha ett system som garanterar att "hålla nivån" i vilken grupp som helst.

Det är ju presis det relativ fattigdom handlar om, att man särskiljer sig markant från omgivningen.