Anonym (!) skrev 2011-06-06 20:53:29 följande:
Barnbidrag är till för att minska inkomstskillnaden mellan barnlösa och de med barn. Det infördes som ett incitament till att skaffa barn. När du går på försörjningsstöd har du också rätt till samma nivå med barn som utan barn.
Att gå på studielån är i mångas ögon sämre än försörjningsstöd eftersom du (om du inte har föräldrar som kan stötta eller hinner jobba också) lever under normen utan rätt till försörjningsstöd.
Jag menar att ge folk som inte kan sköta sin ekonomi fler möjligheter till att förstå hur de ska handla och laga mat och se på större inköp. Ett mellanting mellan helt själv och en god man. Det är många som är som min pappa och därför tillhör även det diskussionen. Du har ju läst fattigbloggen själv. Är det verkligen synd om en mamma om hon inte har råd med en säng för att hon prioriterat att lägga pengarna på onödiga utgifter? Är det synd om en familj får betalningsanmärkningar när de valt att lägga pengar på en ny soffa med avbetalning istället för att köpa en begagnad och sedan spara till en ny? Jag tycker inte det. Det handlar om prioriteringar. Jag har inte råd att köpa en byrå just nu trots att jag behöver en, alltså gör jag inte det. Trots att jag hade fått lån om jag velat och antagligen haft råd med en avbetalning som det ser ut just nu. För några år sedan valde vi att åka på semester istället för att köpa den där sängen vi egentligen behövt, vår prioritering. Det är inte synd om oss.
Nu var det någon (du?) som tog upp rätt att få bidrag och det var det jag bemötte. Alla de där bidragen har du som medborgare rätt till men självklart finns detolika kriterier som man behöver leva upp till. Rätten till.
Andra satsen är ett rent sakfel och lämnas därför helt okommenterad.
Jag har förstååt att du menar det, har du förstått att det finns människor som kan ha svårt att klara ekonomin trots att de inte brister i vare sig ekonomiskt sinnelag eller planering?
Jag har inte läst fattigbloggen, visserligen sagt i någon av alla trådar osäkert om här, jag har ögnat.
Men utgår jag från det du skriver så anser jag såhär bara att jag inte kan eller ska avgöra vad som är "onödig utgift" så länge som jag inte känner till närmre vad som ledde fram till beslutet.
Samma med betalningsanmärkningen och vad som ledde fram till det beslutet.
Fö anser jag att det är synd om alla som har svårt att få pengarna att räcka till.
Skillnaden mellan dig och mig är att jag inte lägger ner några moraliska aspekter i andras beslut. Det kan vara korkat, ja, men jag kan likväl tycka synd om eller känna empati med denna.
Att du väljer att avstå från att köpa den där byrån gör inte att jag ser på dig som smartare, klokare, eller whatever. Du tycker att det är rätt beslut för dig och då är det sannorlikt det också. För dig. I din situation. Med dina förutsättningar.