Fattar mig ej på vissa fattiga

Jag valde medvetet att inte skriva vad jag tycker. Alla får bilda sig sin egen uppfattning.

Jag tycker det är en ok summa pengar. Jag och min man har en bra inkomst. Han får ut mellan 40.000 och 50.000 varje månad. Jag får ut 24000 kronor.

Vi bor i en etta som vi betalar 3500 kronor för (ett val vi gjort för att spara till ett hus)
Vi veckohandlar på Willys för 4000 kronor och då ingår alla hygienartiklar, toapapper, hushållsartiklar, blöjor och ersättning till vårt barn.
Visst får man pussla lite för att kunna handla för 1600 kr men jag levde på det när jag var student och det funkade bra.

Jag skulle klrara mig på socialbidrag, men då har jag inte heller några gamla krediter som ligger och skräpar.

Aftonbladet gjorde förra året något som hette "Fattigbloggen" blogg.aftonbladet.se/30258

Där skriver reportern bland annat:
"Förbrukningsvaror är svårt att ha råd med, rengöringsmedel, tvättmedel disktrasor och dammsugarpåsar är svårt att handla för 110 kronor"

- Är det verkligen svårt? Ett paket disktrasor kostar 10 kr på ÖB, en flaska rengöringsspray 50 kr på ICA och dammsugarpåsar köper jag 5 för 100 kr, och inte köper man det varje månad?

"I normen ingår tv-avgift, hemtelefon och en dagstidning. Fast det folk har i dag är bredband, kabel-tv och mobil. De kostar betydligt mer än 770 kronor som är telenormen och gör att människor får ta av andra poster för att kunna betala räkningarna."

- Ja, och då är vi tillbaka där igen. Är det rimlig levnadsstandard att ha kabeltv? Jag har inte det och jag vet många som inte har det. Måste man ha hemtelefon OCH mobil idag?

Hon skriver också om att man inte har några rättigheter när man går på socialbidrag, att man "inte får vara glad över en trisslott". Visst får man vara glad om man vinner, men man kan inte förvänta sig att staten ska betala ens uppehälle...

Kanske skrev lite otydligt jag tog alltså studenten när jag var 18 år gammal på min födelsedag.
Men redan då var jag otroligt tacksam att mina föräldrar stod för halva matkostnaden.Tack å för att säga en annan sak om bloggen jag är själv stolt ägare till en Nokia 3310 och förstår inte alls hur man är fattig när man har en sådan. Den är en utmärkt fungerande telefon.

Vad spelar det för roll att du skickade det minst flådiga vykortet? Egentligen? Tror du på allvar att vi som åker till Thailand ibland ser ner på dem som spenderar sommaren i Sverige? Att vi ser er som sämre människor? Det är nog bara fördomar, även om det säkerligen finns en och annan idiot. På båda sidor om fattigdomsgränsen.

www.clasohlson.se/Siteseeker/Search_o.aspx?q=...
www.teknikmagasinet.se/ (sök Nokia 3310)

Någon gång när folk frågade och jag inte orkade förklara på ett fint sätt att jag just nu inte hade råd  har jag helt enkelt dräpt till med att jag visserligen önskar att jag hade kunnat resa lite mer men eftersom det är sådana enorma utsläpp relaterade till onödiga flygresor har jag inte mage till det .

Vill man så kan man alltid framstå som lite förmer än alla andra, det handlar mer om personlighet än pengar tycker jag. "Jag handlar bara second hand för jag tycker vi konsumerar för mycket", "Vi undviker att äta kött, världen mår inte bra av det". Och sen kan man lägga till "Men vissa tänker ju mer på sig själva"  .

 Nu förtiden har vi visserligen råd att resa på jorden-runt-resor men Thailand lockar inte alls. Jag väntar till barnen kan vara ensamma lite längre och sedan få gå och strosa i Paris eller New York med maken. Barnen föredrar tältning i skogen och det är ju gratis .

Fast det där är inte alls rättvist.
Om vi låtsas att män "slipper undan" som att de inte stannar med barnen så ska de(eller fk) betala underhåll. Till det kommer en lika stor andel från mamman och ovanpå det barnbidrag och bostadsbidrag (eftersom det handlar om fattiga). Så den ekonomiska ekvationen att de betalar en bråkdel stämmer inte.

"Vi" kvinnor har inte svårt att arbeta ob utan ensamstående föräldrar oavsett om de är en mamma eller pappa det handlar om. Jag blir faktiskt lite irriterad på att du har en sådan uppdelad syn på det hela. Jag tycker mao att det inte handlar om att kvinnor ska stödja varandra utan utsatta människor.

Det jag håller med om är att det är onödigt att sparka på varandra, det är det alltid oavsett vad det handlar om.

Men, so what?

Jag sitter ofta och *liiiiiider* vid fikabordet på jobbet för att det finns ett par sportfånar på avdelningen som alltid ska prata om Matchen. Eller golf. Gud, vad trist att lyssna på människor som pratar sport och golf! De tycker att livet inte är värt att leva utan sport och golf. Jag har aldrig varit det ringaste intresserad av sport och jag bryr mig inte om att de tycker det - jag vet att jag kan leva ett fullgott liv utan sport och ibland går jag till och med iväg när de börjar snacka sport eller golf - om de frågar säger jag att ingenting tråkar ut mig mer än sportsnack. De förstår inte. Det rör mig inte i ryggen. En kille har varit och golfat i Nya Zealand och tycker att det är det bästa han har upplevt någonsin. So what? Vad har det med mig att göra?

Det finns ALLTID människor som pratar om saker man inte vill eller kan vara delaktig i. Det finns människor som inte kan få barns om ändå måste umgås med människor som har barn och ständigt pratar om vad ungarna gör och deklararerar att barn är livet.

Om du verkligen tycker att en utlandsresa är vad livet handlar om och att livet inte är värt att leva om du inte får åka utomlands åtminstone en gång - make it happen. Det behöver inte vara dyrt om man reser med lätt packning, åker buss och ordnar boende genom "soffsurfar"-föreningar. Om det är din dröm att resa, så är det bara att prioritera det över andra småutgifter. Lägg 100 kr i månaden till en resa, så har du till en riktigt fin resa efter 2 år!

Frågan är, håller du verkligen innerst inne med dem om att livet inte är värt att leva utan resor?

I min kommun har det aldrig funnits, jag fick a-kassa itället,  men vet en som fick barnflicka betald av kommunen för att hon var ensamstående och jobbade ob. Men det är också några år sedan.
Poängen vi båda har att det ibland finns en lösning.

Det var en kort period innan jag började plugga. Efter en termin brakade jag in i den berömda väggen =(

Demonstrativt? Nej, jag skulle på ett helt naturligt sätt prata om barnen om jag hade något att säga om dem. Jag anar en oerhörd osäkerhet hos dig, där det spelar mer roll för dig vad omgivningen tycker än vad du själv tycker. Jag tror ärligt talat inte att en änka som inte har hunnit få några barn skulle uppskatta att alla gick som på glas kring henne och vaktade sina tungor varenda rast. Skulle inte det bli ansträngt och obehagligt i längden? Det tror jag. Precis som jag tror att det skulle bli ansträngt om folk kände att de inte kunde prata mat, fika och godis runt omkring mig.

Så du har alltså varit i Schweiz, Frankrike, Spanien och USA? Men det är väl fint? Det har inte jag gjort. Tror att det är mer än vad många har gjort.

Matcher kan allt kosta, de också. Vi har en såndär som alltid ska åka till de stora matcherna i London eller Vm i Sydafrika eller vad det nu kan vara, och när han inte har några matcher att åka och titta på så reser han runt och golfar. Han bor ensam i en lägenhet och gör ingenting annat än tittar på sport i olika former. Jag tycker att det är tragisk, han tycker att det är livet.

Min poäng är att man ska inte hänga upp sig på vad andra tycker är Livet, man ska inte ständigt jämföra sig med andra och man ska inte kräva att omgivningen ska anpassa sig hela tiden. Jag förstår inte riktigt ditt problem - tycker du verkligen att alla andra i världen ska gå som på glas runt dig bara för att du kanske inte har råd att resa just nu?