ensam nybliven mamma

Jag kände precis likadant när min dotter kom (dock bor jag ihop med pappan till barnet).

Egentligen så älskade jag henne. Ändå mådde jag så dåligt och önskade att hon aldrig blivit till. Det kändes som ett misstag att jag behöll. Min framtid var förlorad och jag skulle aldrig kunna ligga och mysa med pappan igen för vi skulle inte ha tid och bla bla bla. Många sådana tankar. 

För mig gick det över efter 2 veckor ungefär. Behöver du prata eller så är det okej att skriva. Det är jättevanligt att känna som du gör!

simonesmamma.blogg.se (användarnamn: guest, lösenord: secret)
marianorrman@hotmail.se