• anette90

    ensam nybliven mamma

    jag har sån ångest, jag har precis blivit mamma till en underbar liten tjej, men jag kan inte sluta tänka på att jag typ inte har någon framtid, att mitt liv kommer cirkulera runt henne, och att jag kommer tappa bort mig själv och vad jag vill, och mina drömmar.
    jag blev oplannerat gravid och kände inte att abort var något alternativ. pappan lät mig välja mellan honom och barnet. så jag får ensam vårdnad..
    jag älskar lilltjejen så himla mycket, men samtidigt saknar jag mitt gamla liv så mycket, och det skäms jag för!

  • Svar på tråden ensam nybliven mamma
  • Paulamaula

    Ditt gamla liv kommer du alltid att tänka tilllbaka på men jag tror inte du kommer att ändra dig att du blivit mamma. Det är nog det bästa jag har gjort i mitt liv! Det finns alla möjligheter för dig när barnet blivit lite större. När är hon född? Hoppas du mår bättre snart! Kram en nyss nybliven 3 barns mamma.

  • Benjimom

    Det är ju klart att man tänker tillbaka på sitt liv innan man fick barn och saknar det. Men ju större din dotter blir, ju tajtare blir ni och ju mindre viktigt känns det där man saknade. Jag blev själv oplanerat gravid och fick en underbar liten son. Men det har fört med motgångar, jag skulle t.ex. läst ut andra ring under graviditeten och sen 3an på distans. MEn fick komplikationer så det blev inte så. Och det gör så att jag ibland kan sakna mitt liv, nu när min klass ska springa ut om dryga veckan. Men inget får mig att må så bra som min son, inget kan få mig att ångra mig. Han är mitt liv och man tappar inte bort sig själv, man blir bara en starkare människa.

  • ondar

    Vill tipsa dig om den här bloggen www.alltforforaldrar.se/denize/
    jag tycker hon ger jättebra inspiration till andra ensamna föräldrar, speciellt om man är ung ensam mamma.
    När jag hittade den första gången letade jag upp där hon skriver om hennes historia, grymt givande.
    Lycka till!

  • Pycke

    Jag kände precis likadant när min dotter kom (dock bor jag ihop med pappan till barnet).

    Egentligen så älskade jag henne. Ändå mådde jag så dåligt och önskade att hon aldrig blivit till. Det kändes som ett misstag att jag behöll. Min framtid var förlorad och jag skulle aldrig kunna ligga och mysa med pappan igen för vi skulle inte ha tid och bla bla bla. Många sådana tankar. 

    För mig gick det över efter 2 veckor ungefär. Behöver du prata eller så är det okej att skriva. Det är jättevanligt att känna som du gör!

    simonesmamma.blogg.se (användarnamn: guest, lösenord: secret)
    marianorrman@hotmail.se 

  • anette90
    Pycke skrev 2011-06-02 15:52:42 följande:
    Jag kände precis likadant när min dotter kom (dock bor jag ihop med pappan till barnet).

    Egentligen så älskade jag henne. Ändå mådde jag så dåligt och önskade att hon aldrig blivit till. Det kändes som ett misstag att jag behöll. Min framtid var förlorad och jag skulle aldrig kunna ligga och mysa med pappan igen för vi skulle inte ha tid och bla bla bla. Många sådana tankar. 

    För mig gick det över efter 2 veckor ungefär. Behöver du prata eller så är det okej att skriva. Det är jättevanligt att känna som du gör!

    simonesmamma.blogg.se (användarnamn: guest, lösenord: secret)
    marianorrman@hotmail.se 
    det känns verkligen skönt att veta att man inte är ensam, och att det faktiskt går över. men det är konstigt att det inte pratas mer om sånt här, så att man är förberedd på at det inte bara blir guld och gröna skogar när barnet är fött.. tack för alla svar, det känns bättre:)
  • Pycke
    anette90 skrev 2011-06-02 16:49:52 följande:
    det känns verkligen skönt att veta att man inte är ensam, och att det faktiskt går över. men det är konstigt att det inte pratas mer om sånt här, så att man är förberedd på at det inte bara blir guld och gröna skogar när barnet är fött.. tack för alla svar, det känns bättre:)
    Jag fick veta att man "kunde bli lite deprimerad" några dagar efter att man kommit hem. Tänkte mig mer att man skulle vara lite ledsen.. inte önska bort sitt barn!
  • anette90
    Pycke skrev 2011-06-02 20:50:28 följande:
    Jag fick veta att man "kunde bli lite deprimerad" några dagar efter att man kommit hem. Tänkte mig mer att man skulle vara lite ledsen.. inte önska bort sitt barn!
    jag vet!! det känns ju som att man är världens värsta männska som ens tänker så. jag tror kanske jag hade för höga förhoppningar på den här tiden när jag var gravid..
Svar på tråden ensam nybliven mamma