Iller

Illrar är väldans speciella, men så otroligt söta och goa om det vill sig väl. Jag har två st, en mysig och en med ADHD. Typ. Den ena älskar att sova och bli kliad och den andra vill bara skutta runt överallt och kolla läget. Det är underbart, men ibland ganska jobbigt att ha en iller på benet (de klättrar rakt upp på folks ben om de vill, på kläderna) när man har bråttom på morgonen t ex... :P Eller att de tar mina skor och gömmer dem. Eller att den ena vägrar att gå på lådan och ständigt hittar nya platser att bajsa på. Men ack så söta och underbara de är! Mycket praktiska också, de gillar att gå ut men det är inget måste.  Och de är sötare än katter  När jag kommer hem från jobbet brukar de vakna till och komma och hälsa, då pussas de och vill komma upp i famnen en stund. Urmysigt!

(klippte in samma text som jag skrev till ts för att få igång tråden lite )

Har tyckt illrar verkar väldigt söta osv, men efter att ha läst artikeln om bebisen som vart sönderriven i ansiktet av en iller när den låg ute och sov i sin vagn så tycker jag inte det längre...

Vad är det för artikel då? Är det en enstaka händelse så är det ju visserligen tragiskt, men kanske inte tillräckligt för att basera uppfattningen om illrar rent generellt sett på. Det finns ju exempel på hundar som har dödat barn. Men är det skäl nog att inte skaffa hund?

Man kan se det på olika sätt... Den illern hade rymt hemifrån två månader tidigare och var troligen helt galet hungrig och ensam. Kröp nog upp i vagnen, blev rädd och fick panik. Har sett flertalet bilder på barnet och illern hade inte ätit av ansiktet som vissa påstår, men det fanns bitmärken och rivmärken. 

Men i ärlighetens namn, tror ni inte att en katt hade kunnat göra en liknande sak i en liknande situation? Eller om man vänder på det lite till, att det finns vissa hundar som råkat illa ut och sedan attackerar en människa, inte slutar man ha hundar i allmänhet då? 

Illrar är rovdjur, precis som katten, men tja, de flesta tamillrar är ju snälla, precis som tamkatter  

Hmm, ja ni har nog rätt. Kanske dumt att "dra alla över en kam".

Jag har haft iller i 8 år och det är lätt de mysigaste djuret Ever!!
Chiquita gick på låda som en kisse och var lätt lärd som en vovve, det bästa av två världar!
De är hur mysiga som helst.
Honor bör man dock kastrera då dom kan blir rätt aggresiva under löpnings perioder. En annan nackdel är väll att det verkligen luktar ILLER illa.. Dom kan släppa en stark lukt (iller fis) när dom känner sig hotade eller arga och det är inte att leka med!!!
Jag har bara mysiga minnen från vår chiquita som vi hade i 8 år!

Ja, hund och kattfis luktar ju inte direkt rosor, så är illerfis bara dubbelt så illa så går det nog att leva med. Vad kostar en iller då?

Oj de kan jag tyvärr inte svara på... Det var ca 10 år sen jag köpte min å då kostade hon runt en lax.. Sen tillkommer det ju för olika sorters tillbehör så klart.
Jag hade ingen bur då hon vart rumsren på en gång typ ochhon fick springa lös i lägenheten. Man fick dock alltid räkna med att det låg en hårig liten bulle i sängen när man gick och la sig! De gillar ju värmen och vad är då inte mysigare än mattes säng!!
Man får även iller säkra då de är väldigt nyfikna djur som gärna kryper in i olika hål och gömmor.. De är väldigt lätt roade och kan leka med i princip vad som helst, en kartong kan va hysteriskt roligt att leka och gömma sig i!!
Sen är det ju basic stuff som bajslåda, sand,torrfoder , mm
Men det är som sagt hemskt roligt med iller!

Det beror helt på vilken färg och av vem du köper. Jag köpte min albino för 2500 kr, hon var då valp. Min pastell kostade 1500 kr och hon var då två år gammal, vilket eg är ett överpris, men jag misstänkte att hon var precis den som Majsan behövde som kompis så det fick kosta vad det ville, haha.

Mat kostar cirka 200 kr för en liten påse (man bör dock vara noga med att hitta ett bra foder) som räcker ganska länge om man bara har en eller två. (Kan också barfa dem, dvs ge rått kött, typ möss) Men de måste få kunna äta när de vill! Sedan behövs skålar till mat och vatten samt någon härlig gömma att gosa in sig i. Detta kan vara allt från dyra kryp in till gratis som de hittar själva, typ under spisen som mina gör eller bland kläderna i en garderob, tvättkorgen etc etc  Ett sele är bra och ha om man vill gå ut med den. Likaså transportbur om man skall resa.

Man kan inte bara gå ut och knycka en vild iller från moder natur då? 

Jag har läst om mat, och det verkar vara så specifikt att jag nog i sådana fall skulle vara extremt försiktig med vad de skulle få äta. Krypin skulle de nog inte ha problem att upptäcka på egen hand, men i ett katthem så kan det nog vara en god idé med platser där bara illrar kan ta sig in i antar jag. Värna den illerska integriteten liksom.

Jag kan väl skriva lite iockmed att jag var väldigt inne på illrar för några år sen(och hade tvåst själv). De är väldigt speciella djur, de har egenskaper från hund och katt men de är också väldigt mycket iller :). De är stora individer, så det skiljer sig mycket i personlighet från iller till iller. Generellt sett har de dock väldigt mycket energi,
lite som kattungar fast illrarna har den där busigheten i sig hela livet. 

De är hur charmiga som helst men de kräver också sitt... De är väldigt jobbiga, om man säger så. Medans katter gör som de vill och struntar i vad matte säger, och hundar försöker vara sina ägare tillags, så är jag bannemig säker på att illrar är medvetna om vad dom inte får göra och just därför tycker dom det är roligt  Gräva ut blomkrukor, välta papperskorgar och dra ut innehållet över golvet, försöka hoppa upp på hyllan där de inte får vara(de gör ALLT för att ta sig nånstans), bajsa där man inte får, bajsa där det är omöjligt att torka bort det, gömma mat i garderoben, gömma mattes nycklar och mobil, gömma alla strumpor. Osv osv. De har sin charm men som sagt är det också jobbigt. Man behöver ta sig tiden att leka med dem och låta dem vara med överallt eftersom de har så mycket energi. 

Tänk också på att man behöver "illersäkra" hemmet. De tar sig in i allt och försvinner lätt, många illrar har rymt på de mest konstiga sätt. (har hört talas om de som krypit ner i avlopp, rymt genom brevinkastet osv). Man får krypa efter golvet och se till att de verkligen inte kan ta sig ut nånstans, man får ha barnlås på de skåp man inte vill ha dem i mm. De äter också allt gummiaktigt så det kan inte ligga tex suddgummin, öronproppar mm framme, sådant stoppar de i sig(därför måste man också vara noga med vilka leksaker man väljer, de tuggar sönder vissa material de gillar, typ gummiaktiga. Förstoppning är nog den absolut vanligaste anledningen till veterinärbesök hos iller). 

Det  finns faktiskt en tjej i Sverige som tagit in vildillrar och avlat på. Men det är absolut inte att rekommendera för nybörjare, vildillrar har ett helt annat psyke, om man säger att en "vanlig" iller är energisk och jobbig så kan man säga att i jämförelse med en hybrid/vildiller är den invalid  Illrar är ju domesticerade dvs tama, man har hållit dem i tusentals år  Ang. foder så var noga med att inte ge socker, frukt, kolhydrater mm. Försök se till att välja animaliska produkter.(undantag vetegroddsolja som de flesta illrar älskar! Jag skulle nog inte kunnat klippa min illers klor utan groddoljan..). 

Om du ska skaffa en, se till att välja en uppfödare som avlar på friska illrar. De har väldigt mycket ärftliga sjukdomar såsom cancer, binjureproblem mm så man vill välja en iller från en uppfödare som har koll på linjerna. Se också till att den är försäkrad, vaccinerad mm innan du köper den. Seriösa uppfödare brukar ta runt 2500 för en iller men då får du också allting med(vaccinering osv).
Iockmed att de är såpass drabbade så är försäkring nästan ett måste eftersom de flesta illrar insjuknar i någon sjukdom efter 5 års ålder(vissa tillockmed tidigare). Pga dålig avel har medelåldern sjunkit flera år på illrar. 

iller ifokus är annars en bra hemsida för illrar. Det har hänt lite sen jag var aktiv. Men jag svarar gärna om det är nåt du undrar :) 

Ett bra tips är att besöka någon med iller så att du får träffa dem irl:) Detta såg jag till att göra och jag blev sååå förälskad så nu har jag två egna småttingar:)

Vi bor i Örebro så om du råkar bo i närheten så är du välkommen hit! :)

Skulle rekommendera www.iller.ifokus.se

Finns massor med kunniga illermänniskor där.

Illrar är inte riktigt som många andra djur. Däremed inte sagt att de är dåliga djur, men vill det sig illa kanske den aldrig blir varken helt rumsren eller bitfri, vill man leva i en "illersäkrad" miljö? Vad gör man när illern gräver sönder soffan? Att iller klättrar upp på diskbänk och på fönsterbrädor osv och river ner det han/hon ser....som sagt det är mycket att ha i åtanke innan. Vi har haft 3 st, de två sista togs bort nu för ett par veckor sedan.

Att köpa iller från en kunnig uppfödare är också viktigt, dvs inte från en "farmare".