• Anonym

    Tills oss som fått/lr har barnen placerade i familjehem med LVU

    Anonym (bara kort) skrev 2011-05-23 20:19:03 följande:
    Hej!
    Ville bara lämna ett avtryck och säga att jag är ledsen för allt lidande. Jag fick mina barn LVU:ade under 5 dagar. Det var den värsta tiden i mitt liv. Mycket har jag varit med om och kanske i andras ögon värre saker än just ett LVU på så kort tid, men när soc. LVU:ade mina barn så rasade min värld. Jag lyckades aldrig återhämta mig riktigt efter det. Jag har varit sjukskriven i 1½ år nu pga krisrelaterad depression. LVU:t utlöste det hela.

    När dom tog mina barn så fick jag fullständig panik. Har aldrig blivit så misstänksam och besviken på samhället som under den tiden. Nu vann jag tillbaks barnen innan någon direkt tid hann passera, men jag slogs för dom från dag ett, och det var nog tur det, för systemet är så snett.

    Jag tycker det är bra att vi försöker skydda barnen i samhället, men LVU-lagen måste ses över. Sverige har gång på gång fått kritik för just denna lag i Sverige, men inget händer. Ingen förändring och det sitter maktfullkomliga galningar som ensamma styr över barns liv. Om svenska folket bara kunde se hur lätt dom kunde drabbas så skulle alla bli rädda. Det är inte bara barn som far riktigt illa som blir LVU:ade, det kan hända vem som helst!!!!!!
    Jag glömde skriva att det är just FN som gång på gång kritiserat sveriges LVU:ande.
  • Anonym

    Allvarlig? Sverige är ju jättemesiga.. Skulle det vara i ett annat land, skulle föräldrarna förlora sin rätt till sina barn mycket snabbare!

  • Anonym
    Anonym skrev 2011-05-23 20:24:27 följande:
    Allvarlig? Sverige är ju jättemesiga.. Skulle det vara i ett annat land, skulle föräldrarna förlora sin rätt till sina barn mycket snabbare!
    Nämn ett land som LVU:ar som Sverige? FN har redan kritiserat Sverige åtskilliga gånger för LVU. Det är rättsosäkert och det är läskigt hur snett det kan gå. I vissa fall dock skall man komma ihåg agerar soc alldeles försent om ens överhuvudtaget!
    Det är bara så alla tror att om dom är bra föräldrar kommer ingenting hända dom. Det händer bara andra. Naivt att tro att det är så. Ingen trodde att det skulle hända mig, men det gjorde det! Jag fick tillbaks mina barn fortare än de flesta som råkar ut för det, men det hände iaf och ingen kan göra det ogjort. Ingen kan förstå vilken fruktansvärd stress och skräck det blir för en familj.
    Jag önskar att den här debatten kom upp mer, att fler vågade prata om det. Men så fort någon säger att dom blivit felaktigt behandlade, att det har gått rättsvidrigt till så ropar restrerande befolkning "solidaritet" eller att "barn blir inte LVU:ade om inte det är något".
    Varför kan man överklaga om det vore så att det alltid är ngt på riktigt när LVU blir lagt?
    När det gäller LVU så är man skyldig tills man kan bevisa motsatsen. Inte som i vanliga rättsfall, där man är oskyldig tills bevisat motsatsen!
  • Anonym
    Anonym (inte sant) skrev 2011-05-23 20:31:23 följande:
    Att få sina eller sitt barn omhändertaget enligt LVU kan inte "hända vem som helst" uttalandet i sig är helt befängt, det visar att ni inte vet vilket arbete som krävs från myndigheters sida för att "kunna" omhänderta ett barn i Sverige, jag förstår att man kanske blir partisk när man "förlorar" sitt barn, men varja människa som försökt få igenom ett LVU efter att ha försökt alla andra lösningar under en lång tid, ibland så lång tid att andra i arbetsgruppen som hör omständigheterna (i tex handledning) undrar vad kollegan håller på med vet hur noggrant och seriöst allt material man presenterar måste ha behandlats inför länsrätten, glöm inte att det är en juridisk process, vet att inte "vem som helst" kan få sitt barn omhändertaget eligt LVU, det är helt enkelt inte sant.
    Du har fel! Tyvärr! Mitt fall gick så galet till att jag hade alla möjligheter att stämma kommunen...och jag hade kunnat vinna!
    Första veckorna behövs ingenting annat än soc. egna uppgifter. Till Länsrätten stod 3 rader om vf LVU. Soc. hade sedan ett par veckor på sig innan själva prövningen, för att få till den första månaden av LVU. Men de första veckorna krävs inget på fötterna för ett LVU. Det är helt godtyckligt, nämdemännen skriver under sjäva beslutet, men de förlitar sig på socialsekreterarens utsaga/indicier.
    Så kanske inte 2 veckor då ens barn är borta och man är fråntagen vårdnaden låter så hemskt. Men det är det! Tro mig! Det är ett levande helvete när man inser att någon annan bestämmer när hur och var du ska träffa dina barn.
    Att skriva som du gör visar på att du missat oss som faktiskt har fått betala ett pris för att LVU ska få existera. Jag hade inte gjort ngt fel och det erkännde soc samma dag som dom meddelande om LVU. Chefen meddelade mig också att nu var beslutet taget och så skulle det vara tills dom fått utreda vad som verkligen hänt. Det du, vad säger du då?? Att det inte händer vem som helst. Trillar dit barn och får ett märke så kan du bli av med ditt barn, om så för bara några veckor!!

    DET KAN HÄNDA VEM SOM HELST!! Precis som vem som helst kan bli anklagad för ett brott, men i det här fallet är det fälla först, fria sen!
  • Anonym
    Anonym (inte sant) skrev 2011-05-23 20:43:39 följande:
    Om du visste hur lång tid det tar att få igenom ett LVU, vilket arbete som krävs, och hur många LVU`n som inte går igenom trots omständigheter som skule få allmänheten att må riktigt dåligt så skulle du inte fortsätta med dina argument, jag förstår att du kanske har skäl att känna som du gör, men kom i håg det handlar om barnen, inte föräldrarna. En sak till som du borde veta är att socialtjänsten drar sig för LVU eftersom det är en process som kräver enormt mycket arbete för handläggarna, samt att man inte vill skilja barn från sina föräldrar och att det tyvärr finns en ekonomisk aspekt eftersom LVU kostar otroligt mycket pengar i form av placering, samt att man vet att barn egentligen behöver sina föräldrar. Men om barnets liv och framtida utveckling är i fara krävs det att någon gör jobbet. 
    Den "skyldighet" som du hänvisar till är beteenden som skadar barnet som uppvisas om och om igen inför andra vuxna (förskola/skola, familjeterapeuter (oftast socialtjänstens första insats), andra vuxna runt omkring barnet som kontaktar socialtjänsten med sin oro, polisen, samt barnets egna beteende). I det läget gör man bedömningen att bevisen räcker och att barnet måste skyddas. Hur länge tycker du att man ska vänta ?
    Vilken process? Första beslutet ligger hos Soc. Dom har den befogenheten att tillsammans med (i mitt fall) nämndemännen ta ett omedelbart LVU. Sedan ska de ju inkomma med ytterligare bevisning till Länsrätten. Där hade ju hela vårt fall, fallit. Men likväl, det är några dagar där ens barn blir utplacerade. Du behöver inte tro på mig, du kan välja att inbilla dig att jag var en dålig mamma...men du gör barn som kommer ikläm en otjänst. Det finns barn som blir en bricka i spelet, som tar skada, när det inte hade behövts.
  • Anonym

    ...skall inte glömmas heller att chefen för soc sa till mig samtidigt som hon meddelar mig om LVU:t att det kanske nog var ett förhastat belsut, nu när h*n såg mig med barnen. Men det fick vara så sålänge....What liksom? Sen fanns inte någon tillgänglig för att häva beslutet på flera dagar. Tack vare min advokat hävdes beslutet efter 5 dagar...så när soc häver ett beslut visar det kanske på att dom faktiskt gjort fel....eller??

  • Anonym
    Anonym (Sorg.) skrev 2011-05-23 20:53:36 följande:
    usch,,,,hur gick det,,,och tack å lov ändå att barnen bara blev placerade i 5 dagar,,,
    va det nämnden som avslog LVU:t eller vilka??
    Jag skrek så högt så att ingen skulle missa vad som hänt. Jag gjorde ju allt soc. ville, jag samarbetade, men när jag ville ha möte med soc och ta med min advokat tvärvägrade dom. När jag sedan sa att jag skulle stämma dom så blev det fart och de hävde beslutet! Det är ett segt maskineri och det går prestige i sånna här fall. Men jag fick rätt tillslut.
    Anonym (inte sant) skrev 2011-05-23 20:54:50 följande:
    Ni måste skilja på omedelbart omhändertagande och ett faktiskt LVU
     Det är inte jätte stor skillnad på det första beslutet i Länsrätten. Det behövs inte jätte mycket för ett LVU, eftersom Länsrätten alltid (nästan) går på soc. linje. Det är i andra omgången som de verkligen måste ha byggt upp ett fall. Så i första prövningen behöver man inte så mycket på fötterna, men föräldrarna behöver det. Soc avrådde oss att anlita advokat, vilket var helt fel. Jag lyssnade inte, och det är jag glad för, annars hade soc. kunnat utreda lite långsammare och det få ta sin lilla tid...om ni förstår vad jag menar.
  • Anonym

    varför försvann din andra tråd?

  • Anonym

    Hej, jag är helt ny  i den här tråden, men jag tycker att ni borde läsa "anxiety by proxy" på nkmr.org
    Det är vad jag varit med om. kanske fler här som varit med om.

Svar på tråden Tills oss som fått/lr har barnen placerade i familjehem med LVU