Äggdonator... en undran...

Är det någon av er som vet hur man göra för att skicka ett medelande/inboxa någon här?

Luloo angående att donera ägg så tror jag inte det är speciellt smärtsamt för man får ju smärtlindring och hjälper den inte kan man ju beom mera. ;) Då tror jag mer som Mattias Fru att det kanske är det psykiska aspekterna men det gäller även oss som tar emot äggen att verkligen tänka igenom innan.

Sephrenia underbart att du vill hjälpa andra människor trots det du varit med om. Jag har visserligen inte varit med om abort men 2 missfall. Jag skulle bli jätte glad om du ville inboxa mig, hur man nu gör då jag precis blivit medlem här och inte listat ut alla finesser ännu. ;)

Sacha86 inboxar dig...

Vickan och hjärtans fröjd tack för att ni berättar... bra att inte missa nåt... så man får all information... och veta att det är väldigt olika från person till person hur man reagerar. Tack för lyckönskningarna...

Marelb tack för tipset om danmark och du har alldeles rätt om danmark och danskarna :) Nåt att överväga om detta inte lyckas. Jag behöver en donator som hjälp för att ens komma in i kön så är det bara och jag vet att det inte fixar sig på en gång med tanke på allt jag varit med om men det skulle vara ett steg på vägen.

Marelb om man vill veta mera har du tips på   klinik i sverige som samarbetar med danmark?

Det stämmer precis att det är en korsdonation vi är ute efter.
Jo det där med anonymiteten är en av de saker vi tänkt mycket på. Vissa länder utomlands har samma regler som sverige det vet jag men de flesta inte.

Tack för alla tips och tankar

kram

Verkar som texten försvann.

Jo ni har rätt i att det är en korsdonator vi söker.

Vet att vissa länder utomlands har samma regler som sverige så det tåls att tänka på om detta inte lyckas. Önskan efter ett syskon är så stor.

Kan inte sluta förundras över hur snälla och generösa personer det finns som kan göra en sådan sak för en annan som inte annars skulle få chansen.

Marelb det gör du, hjälper många alltså.
Det är så mycket värt för så många. Du vet inte hur tacksam man är som mottagare.

Önskar alla kunde få fler och snabbare försök. Väntan är ju den allra värsta och just nu för ovissheten om jag ens kommer få chansen till ett syskon....
Jag hoppas verkligen att någon vill ge mig chansen att ta mig in på kön också bara...

Tack för alla lycka till!

Nu har de ändrat reglerna lite så det beror lite på vad man gjort innan hur många donationer man får tror jag... när jag gjorde min förra fick man två... (om det inte blev barn på första). De ägg som är ok vid insättning eller vidare odling några dagare senare och inte används vid insättningen fryses in och dom får man alltid använda till syskon försök senare.

Våran första donator ledde till både minus tester och tidiga missfall. När de äggen var slut fick vi våran andra donator där vi först hade minus och sen blev gravida och fick vårt barn på det absolut sista ägget i frysen. Hade det funnits fler ägg i frysen så hade vi naturligtvis fått använda dom men tyvärr så har vi inge fler i frysen. Allt detta tog ungeäfr 1,5-2 år.

Så gissa om jag är tacksam för våran lill plutt... absolut sista försket på absolut sista embryot från frysen... trodde knappt att det lyckats ens när vi gick hem med ett barn i famnen från bb... det var så himla svår smält och en sån lycka. Önskar så att få vara med om det igen och ge vår lill plutt ett syskon.

Det som jag trodde innan och kanske var inställd på var att det kanske skulle hamna fler embryon i frysen än vad det verkligen gjorde för syskon försök. Kanske bara otur för oss. Tror dock kraven på att frysa ned är rätt hårda så att de som fryses ner verkligen är av bra kvalitet.

För att då kunna göra syskon försök så måste vi bidra med en donator (korsdonator) som först donerar och sen efter det får vi en möjlighet till behandling om vi dessutom betalar "hela kalaset. Så säg att om vi skulle hitta en korsdonator nu och som gör allt relativt snabbt så kan vi nog inte göra våran behandling förrän kanske nästa sommar i bästa fall... men den som väntar på nått gott.....

Jo du har rätt en donation kan teoretiskt ge ganska många barn.
Jo du har rätt i att vi har otur som varken har ägg i frysen eller korsdonator som kan hjälpa.

Angående korsdonator så har jag som jag skrev inte frågat mina vänner... man vill inte berätta allt för alla och de som vet, vet också om de här möjligheterna lite grann. Dock tycker jag att det är en stor grej om man ska donera eller så. Jag har nämnt det men inte frågat. Det tycker jag är ett beslut som de måste komma fram till själva och erbjuda sig, inget jag vill tvinga fram hos mina vänner som de sen kanske kommer ångra för att det inte var genomtänkt ordentligt.

Har kollat runt lite utomlands lite grann och börjar inse att det skiljer mer än jag från början trott så det börjar kännas ännu mera avlägset... så önskan om hjälp är fortfarande väldigt stor.

Så just nu känns detta som vår enda chans.... önskar så att någon ville hjälpa oss?

Intresserad av att veta mera om oss och hjälpa oss så är det bara att inboxa.

Känner mig just nu som en väldigt liten tjej med en väldigt stor önskan... en sån där önskan som man önskar så hårt men egentligen aldrig tror kommer bli verklighet... känns så avlägset... och tungt när man inte riktigt kan påverka själv mer än att be om hjälp och hoppas att det finns någon som kan hjälpa.

Jag borde kanske förtydliga lite saker känner jag efter vissa omständigheter...

-Jag HAR stått i kö 2,5 år redan utan att ens blinka just för att jag inte hade någon korsdonator på grund av att jag inte tänker tjata på mina kompisar men ingen kunde vara gladare än jag om de erbjöd sig. Och lika lång tid till innan vi hade vår dotter i famnen.
-Jag hade utan att blinka kunnat stå i kö igen OM jag hade FÅTT.
-Efter ännu mera efterforskningar så är utlandet INGET alternativ för oss. Om du är nyfiken på att veta mera om just det så inboxa så kan jag förklara vår syn där.
-Kvar är helt enkelt hoppat att någon väldigt snäll själ skulle kunna hjälpa oss som korsdonator för att ENS hamna på kön. Utan det så är det bara att inse att det inte blir nåt syskon. Sorgligt men sant.

Som sagt kämpade och väntade i närmare 5 år innan vi hade henne i famnen. Naiv och dum som man var så trodde jag att jag skulle ha nåt ägg i frysen till syskon försök men INGET... så därför råkar situationen vara sån här. Tur och otur eller vad man än säger eller kallar det så är hon så väl värd ett syskon och jag är så tacksam varje dag och njuter nåt enormt över att ha henne men önskar att hon hade ett syskon att växa upp tillsammans med. Blir bara så fruktansvärt ledsen när jag inser att hon förmodligen aldrig kommer få nåt syskon.