Ge mig styrka att ta till mig ett bonusbarn

Tror dette är ganska normala känslor tyvärr.
Bare tråkigt att du känner så redan från början.
Det är inte lätt att ta till sig andras barn. Kanskje isär när dom är veldig olika ens eget barn.
Men jag tror inte ni er fucked bara för att du tänker så här. Man kan ändra sig, och med tiden växer man.

Det enda jag vill säga när du nu känner så, är; ta tiden till hjälp!
Jag vet hur svårt och tungt det är med avstandsforhållande. Da jag traff min samboer bodde han här i söröst Sverige och jag i Oslo. 70 mil mellan oss. Inte lätt när man så gärna vill...
Men ta tiden till hjälp. Vär säker för ni flyttar ihop.
Jag tror nog att saker vill förändras när du med tiden blir kjent med pojken och ni två vuxna kan bli sams om hur ni skall uppfostra barnen. Men då måste även du vara villig att sleppa till honom och låta han ha synspunkter på hur du/ni skall uppfostra din dotter. Om du slepper till honom, kommer han sleppa till dig.
Så du kan altså vara med på att forma detta barnet, och då kanskje det blir lättare?
Men vär säker och prat noga gjennom saker kring barnen, regler och uppfostran med din pojkvän innan ni gör något. För det är inte bara att ångra sig tyvärr...