Ge mig styrka att ta till mig ett bonusbarn

Jag har en 4-åring varannan vecka och har träffat en kille som bor i en annan stad som har en 3-åring varannan vecka. Vi har varit tillsammans snart ett år och han har träffat min dotter. Jag har aldrig träffat hans son, det har inte blivit av då vi bor i olika städer och jag jobbar väldigt mkt medans han inte har ett heltidsjobb och kan åka till min stad lite oftare. Nu har vi bestämt att vi ska testa på att vara sambos under sommaren, och funkar inte det så får vi ge upp då det är riktigt jobbigt med distansförhållande, man kommer liksom inte framåt. Han är villig att flytta till mig och alltså ha sitt barn varannan helg eller vad nu han och hans ex kommer fram till.

Mitt problem är att jag inte intresserar mig alls för hans barn. Kan det ha att göra med att mitt barn är väldigt lugn och inte alls krävande och när jag pratar med min kille i telefonen så är det skrik och gråt ALLTID och min kille säger 9 av 10 ggr att hans son är jobbig eller har varit grinig så min bild av detta barn är att han är krävande och mest jobbig vilket jag tror sedan har lett till att jag inte är speciellt intresserad av att träffa honom. Min kille säger att han ska försöka få ner sonen lite mer till mig sen när han flyttat och jag känner bara NEEEj! Jag vill inte. Dessutom bor jag i en 3:a och jag får lite revir-känsla och vill inte alls att min dotter ska behöva ge upp sitt rum för att hans son ska vara någonstans.

Blä. Jag behöver inga tillrättavisningar eller så utan tips på hur jag ska komma bort från den här känslan. Jag vill ju känna att det ska bli kul med ett bonussyskon till min dotter och att vi ska kunna vara som en familj men samtidigt kan jag inte komma ifrån den gnagande känslan av att någon kommer ner till mig och min dotter och tränger sig på och att hans son vill jag inte alls ha att göra med..