Hatar jobb

Ja fy fan för vuxenlivet! Så tänker jag ibland.

Bara en massa plikter och mellan alla vuxna finns världens töntigaste tävling om vem som är präktigast och definivt inte unnar sig att slappna av och ha kul någon endaste gång.

Jag tänker ofta som du. Till syvende och sist är alla jobb monotona och tråkiga och vuxet folk är nåt fördjävligt enahanda med allt tjat om båtar och sommarstugor och vädret. Själv är jag på ytan säkert likadan och visst håller jag ordning hemma och varje dag är den andra lik och enbart fylld med jobb och hushållsarbete. Kanske drömmer vi alla om att sticka från detta??

Man frågar sig vad livet ska vara bra för om resten ser ut såhär. Vad är meningen, liksom? Jag funderar på att göra revolution och skita i alltihop. Kanske starta mitt eget företag inom något som verkar kul. Låta hushållsarbetet vara ibland. Använda alla pengar till resor. Uppleva lite och inte sluta som kontorsslav för resten av livet!

Här är en till.
Jag förstår inte varför folk som måste leva så bryr sig om att överleva. Det är fan inte värt det.

What if this is as good as it gets?

Det finns en sak jag skulle tycka var kul att arbeta med, och det är att få arbeta som limnolog eller liknande. Sitta och undersöka nya, eller oupptäcka fiskarter i nån regnskog någonstans. Det är mitt dröm jobb.

Men mitt dröm liv, det är att jag och min sambo bor i Sverige, har barnen hemma och inte på dagis, är ute mycket och bor på landet.

Så när någon listar ut hur jag ska klara av att vara i regnskogen från 06.00-13.00 ungefär och sen resten av dagen och natten i sverige, då skulle jag bli väldigt tacksam.

och jaa jag är vldigt bestämd på att det är det enda jag vill. jag vill inte jobba på zoo eller bondgård, som marinbiolog på nått kontor eller på en båt i sverige..Och jag vill verkligen inte bo i ett annat land än sverige. Så jag sitter fast.

När jag pluggat ett tag kände jag mig också supermotiverad av att börja jobba och sökte jobb med stor entusiasm, men en vecka in efter jag börjat så vill jag över en bro.

Och jag insåg idag att det inte är arbetsuppgifterna som är problemet. Det som är problemet är att jag ser jobbet som ett måste, ett måste för att få pengar. Vad jag än gör på dagarna så kommer jag att ha måsten. jag är dålig på alla måsten, att duscha, att städa...Så fort något blir ett krav så blir det en blovk i mitt huvud och jag får extrem ångest över att jag måste göra det.

När jag var arbetslös och inte hade några måste var jag mestadels glad, men jag hade fortfarande måste på att söka jobb, att städa hemma, att träffa släktingar och vänner för helt plötsligt så hade jag ju "tid". Tillochmed saker som att raka ben eller fila naglar eller shoppa en ny tröja blev måsten för mig, det var saker jag skapat som egna måsten. och hur jag inte skapar måsten vet jag inte.-

jobb imorngon igen, jävla skit.

Ibland undrar jag om man helt enkelt har för mycket förväntningar på livet? När man är liten uppmuntras man att vara kreativ och ha roligt, skaffa sig intressen,  föräldrarna förväntar sig att man ska göra allt det där roliga som de inte hann med, reklam och media bläser upp att man ska resa, vara snygg, laga underbar mat men ändå vara smal, träna, bla bla bla... Men till syvende och sist består de flestas liv av kontoret och hushållsarbete. Precis som alla här så känner jag ofta att livet är meningslöst om det bara handlar om detta men kanske får man ändra inställning. Njut av det goda kaffet på morgonen. Se hur syrénerna blommar! Unna dig något när lönekuvertet kommer som inte är nyttigt utan bara njutning. Det behöver inte vara en stor grej. Världen är ändå vacker om man bara tar sig tid i några minuter och upplever det.  Och varför inte åka till regnskogen och leta fisk på semestern?