Du gör helt rätt. Ditt underliv blir aldrig detsamma igen, snitt är mkt bättre. Önskar jag hade fått info innan förlossningen om hur det kan bli efteråt. Är både smittad och vaginalförlöst och det sistnämnda skulle jag aldrig göra om. Ligger här och försöker göra knipövningar för att över huvudtaget kunna använda tampong igen... 
Haha, inte smittad utan snittad ska det stå.
Emmi: Innan jag förlästes vaginalt var jag rädd för att spricka och för att barnet skulle bli påverkat av en lång förlossning. Vid förlossningen sprack jag, har fått tecken på framfall, såren vill inte läka, jag har blivit mkt större därnere och det känns obehagligt, svårt att göra nr 2 på toa, smärtor fortfarande samt obehagskänsla i underlivet. Blev alltså mkt värre än jag i min vildaste fantasi kunde ana.
Naturligtvis mår ju många bra efter en förlossning, men jag hade velat haft info om vad som kan gå snett innan och därmed haft en valmöjlighet. Då hade jag definitivt kämpat för ett snitt. Upplever också att man blir nonchalerad om det tillstött komplikationer. Nästan som att man ska få lite skavanker av att bli mamma. För mig har det tagit hårt psykiskt och det blir nog svårt att helt komma tillbaka. Vill du ha snitt så stå på dig!!!
Mj70: Är väl medveten att det finns risker med snitt också, är ju själv snittad. Men, det blir ju ofta följder med vaginala förlossningar också som tyvärr räknas som helt "normalt"- dock inte särskilt trevliga.
Men helt klart ska man vara insatt att saker kan inträffa vid planerade snitt också.
Jag ångrar varje dag att jag inte följde min magkänsla och bad om snitt igen. Efter snittet var jag helt återställd efter två veckor och mådde kanon. Den här ggn var jag på väg till ett snittsamtal men blev övertalad att föda vaginalt. Skulle återhämta mig fortare sas det (hur är det möjligt?), men framför allt så skulle jag ju få lyfta min 2-åring efteråt. Fick ingen info om att man bör undvika tunga lyft även efter en vaginal förlossning. Här sitter jag nu, 5 veckor efter förlossningen och är oerhört bitter. Fortfarande ont, bristningar som inte läker, framfall och svårt att göra nr 2 (dricker bulkmedel för att överhuvudtaget kunna bajsa). Har varit hos gynekologen, men de tar så lätt på det. Jaha, kom tillbaka efter sex månader om du fortfarande har problem med framfallet löd hennes ord. Hur kul är det att ha ett ägg mellan benen?? Men, det är tydligen en vanlig åkomma efter en vaginal förlossning och inget att bry sig om...
Min slutsats TS är: följ din magkänsla! Känns inte en vaginal förlossning som din grej så gör det inte! Istället för att få en positiv sista förlossning blev det till ett helvete!
Fast vid kejsarsnitt är risken för asfyxi, plexusskador, brutna nyckelben mm
Sorry, inlägget klipptes av.
Med dagens omhändertagande vid snitt är andningspåverkan på barnet minimal, det erkände tom min BM. Att bebisen skulle vara bättre förberedd på födseln ja- men det har ingen direkt betydelse för hur barnet mår. På vilket sätt mår snittbarn sämre?
Efter mitt snitt var jag också på benen efter 2 timmar. Efter den vaginala knappt än (6 v sedan snart). Så vilket förlossningssätt som är "rätt" är olika för varje kvinna.
Som sagt- andningen alltså... Och det är i regel inga problem idag. Varför nonchaleras de följder som vaginala förlossningar kan ge?