Jag VÄGRAR föda vaginalt

Det finns ju bara två vägar att välja när det väl är dags; vaginalt eller snitt.

 Är själv snittad två gånger och ska snart bli snittad en tredje. 

Mitt råd är att läsa på så mycket det bara går så att innan väljer snitt i stället för vaginalt och är medveten om alla de extra risker man utsätter sig för.

Allt för ofta presenteras snitt som en "enklare" och "säkrare" utväg. Och ska du bara ha ett barn så är snitt säkert en bra lösning. Men om du tänker göra upprepade snitt ökar risken för komplikationer för varje snitt du gör. Något jag tycker sjukvården är väldigt dåliga på informera om. Det stod i alla fall inte ett ord om det i de broschyrer vi fick att läsa.

Jag tänker inte rada upp riskerna här för jag vill inte skrämma upp någon i onödan, men om TS eller någon annan vill veta var man kan läsa på så går det bra att kontakta mig.

Allvarliga komplikationer är INTE vanligare vid vaginal förlossningar i jämnförelse med snitt.
Om du läst på så har allvarliga komplikation ökat drastiskt i samband med ökat antal snitt (nu menar jag bara planerade snitt och inte akuta). 

 

Little Mommy.

Eftersom du har valt och presentera en lista så tycker jag det är viktigt att lägga till fakta.

Din lista över komplikationer med snitt har stora brister du har inte listat någon av de allvarligare komplikationerna ett snitt innebär för din nästa graviditet. 

Det finns heller inte några bevis för att planerade snitt skulle reducera dödlighet eller skador hos barn.
Tvärtom har en retrospekt undersökning av fem miljoner förlossningar visat på tre gånger förhöjd neonetal dödlighet hos barn som fötts med kejsarsnitt jämnförts med vaginala förlossningar.

En annan retrospekt studie på drygt 120 000 andragångsgraviditeter visade på en fördubblad risk för intrauterin fosterdöd från v 39 och framåt vid graviditet efter ett snitt jämnfört med en tidigare vaginal förlossning.
 

Liitle mommy.

Jag har gjort två snitt och skulle gladerligen byta dem mot mina vänninas vaginala förlossningar, plopp ut och hemma efter 6 timmar. : )

Både vaginala och ks har sina skräckhistorier och sina enkla-gatan-historier.

Det viktigast är trots allt att man har ett val och att man får ordentlig information om risker och fördelar.

Viktigt att hålla isär faktan. Om det inte finns medicinska "problem" tex säte, otillräcklig flöde från moderkaka, sviktande hjärtljud el liknande besvär så resultaten från alla större studier tydlig. Det är bättre eller om man hellre vill formulera det som "mindre risk för komplikationer" för barn som föds vaginalt.

Det betyder givetvis inte att det inte finns risker vid vaginal förlossning, utan bara att riskerna är större vid snitt.

Little mommy verkligen ledsen för din skull och dina jobbiga upplevelser som förutom sättet att föda är ganska lika mina.

Första barnet kom ut med urakut snitt för att de under tre dygn varit allt för mesiga och inte lyckats få igång mig. ( blev inlagd på igångsättning pga att jag nästan inte hade något fostervatten kvar) Fick se mitt barns hjärtljud gå ner på 0 och blev sövd i ett hysteriskt tillstånd. Hade jätte ont efteråt, tog två dygn innan jag själv kunde vända mig från en sida till den andra. Gick i terapi under hela min andra graviditet fär att jag hade panikångest.

Barn två, planerat snitt. Själva snittet var en fin upplevelse och barnet mådde bra. Dock vissde det sig att urinblåsan växt fast i livmoder efter förra snittet och de var tvugna att klippa upp och sy ihop. Pga sammanväxtningen hade livmoder ovan gamla snittet töjts ut så mycket att de kunde se barnets hår genom väggen. Ca fyra timmar efter snittet började jag må jätte dåligt och mitt blodvärde sjönk drastiskt och jag fick två enheter blod. Dagen efter fick jag kraftig smärta i sidan svårt att andas och mitt blodvärde sjönk igen och jag fick ytterligare två enheter blod. Blev hemskickad från bn trots protester. Sex timmar efter jag kommit hem kunde jag inte stå på benen utan tuppade hela tiden sv och jag hade kraftiga magsmärtor så det blev ambulansfärd. Väl inne upptäckye man stt mitt crp var off the chart och att jsg var på väg att hamna i koma, efter en vecks på kl upptäcks att jag har sju deciliter blod i buken som är kraftigt infekterat och att jag har akut blodförgiftning. Öppnas upp igen i en operation som tar 5 timmar. Får sen ligga ytterligare 1 vecka på kk med intravenöst pencellin. Väl hemma har jag kraftiga smärtor och det tar tre månader innan jag klara mig utan smärtstillande.

Blir dessutom rekommemderad att vänta minst tre år innan jag bli gravid igen.

Nu sju år senare är jag gravid i v 23 och precis fått veta att min moderkaka antagligen växt fast i mitt gamla snitt och att de i så fall måste ta hela livmodern. De är också rädda för att moderkakan ska växa igenom den förtunnade livmoderväggen och in i närliggande organ eller i urinblåsan. En risk som ökar för varje snitt du gör.

Sugen på att byta? : )

Tack Isa73.

Hela min poäng också, det finns inga garantier vare sig med att föda vaginalt eller med snitt. Det är bara att inse att föda barn kan man inte kontrollera det blir som det blir.

Och med risk för att bli tjatig, se bara till att ha tillräckligt med information innan du gör ditt val.

Vill bara tillägga att inkontinens och framfall kan du få även efter snitt om du har gått full tid och barnet varit fixerat.

Komplikationrr efter snitt kan inte bara vara långvariga utan även permenenta pga tex sammanväxtningar mellan tarmar som ger kraftiga smärtor eller mellan livmoder och urinblåsa som kan ge problem att tömma blåsan för att inte prata om skador på bukvägg och magmuskulatur, alla ganska vanliga komplikationer efter snitt.

Jag tror att efter alla dessa inlägg kan vi komma överens om att det finns hemska vaginala förlossningar och hemska snitt. Och inget är så enkelt som att det ena är bättre eller hemskare upplevelse än det andra.

Det är upp till var och en att avgöra vilket som är minst riskfullt just för den personen.

Tänk bara på att gräset är inte alltid är grönare på andra sidan.

När man har en dålig erfarenhet bakom sig oavsett om det är snitt eller vaginalt så är man inte särskilt mottaglig för argumemt man är bara grymt inställd på att slippa en upprepning. Helt förståligt.

Då är det verkligen viktigt att sjukvården ändå försöker nå fram till en med olika argument och informerar om de olika möjligheter som finns, även om det inte är det man vill höra just då.

Jag valde att göra ett planerat snitt med nr 2 för att jag så blint inställd på att det inte skulle bli som förra gången.
Fick inga argument mot min linje någonstans, inga andra alternativ presenterade och ingen information om att riskerna ökar med varje snitt etc. Med facit i hand så blev det sju resor värre med det planerade snittet.

I slutänden borde det vara upp till varje kvinna att bestämma.

Förstår absolut att är hemskt att spricka så mycket att det ger permenenta skadot och det är det ju ingen som vill. Men det är ju väldigt få som får så allvarliga men.

Om du inte tror att du kan få permenenta skador av snitt som kommer påverka ditt liv för alltid så är det väldigt naivt.

Drottning 1970

Man informerar inte ett dugg om de stora komplikationer man kan få efter ett snitt. Säker på att många skulle väjla bort snitt om de var medvetna om den risk du tar.

Förstår inte varför, men i inget av de små fina informationblad jag fått inför mina snitt har det stått något om de allvarligare riskerna, speciellt vid upprepade snitt.

På föräldraritbildningen på mvc nämdes inga risker alls med ks, all infomation om ks var över på tio minuter medans vi fick se timlånga filmer och föreläsningsar om vaginal förlossning och då även om komplikationer, sprickor, sugklockor, att behöva klippas etc.

Trött på att höra att komplikationer efter snitt är ovanliga, ledsen men det är helt felaktigt.