Tillägg: barn bryr sig sällan om hur de bor när de är riktigt små. De som har ont av att inte ha en stor trädgård och ett eget rum till varje barn att erbjuda, är föräldrarna själva. Dessutom är dessa förmåner inte endast förbehållet de som köpt sin bostad (hyr den av banken) utan fullt möjligt även för hyresgäster även om utbudet kanske är mindre och det krävs en del ansträngning för att komma över just dessa hyresobjekt.
Bernadotte
Det fungerar inte riktigt så som du tror kring att priserna först går ned kraftigt och att avvaktande spekulanter plötsligt når ett läge där alla vill köpa samtidigt och vips så är priserna tillbaka på nivåer à la 2011 på mindre än ett halvår men det kanske inte var så du menade heller.
Bernadotte
Hur gamla är då din äldsta dotter? Du noterade väl att jag syftade på "riktigt små barn". Äldre barn tror jag också har ett behov av att kunna ha en privat sfär och jag tror att de flesta barn mår bra av att kunna springa ut i en trädgård. Men som sagt, jag syftade på riktigt små barn. Och i allmänhet så tror jag att föräldrar är bra på att göra över sina egna önskemål på sina barn och få det att låta som att det enbart är för deras skull som man tar det där lånet. Jag tror att alla barn vill ha föräldrar som fattar förnuftiga ekonomiska besökt. Ett eget rum kommer sekundärt.
Butterscotch
Jag förstår din poäng och vi är nog mer eniga än vad du tror. Det jag opponerar mig emot är när det ibland låter som om man på riktigt bara kan njuta av det boende som man hyr av banken. Jag har som mål att göra just det inom de närmsta sju-åtta åren men jag är väldigt noga med att inte gå och vänta på det, sätta livet på vänt eller tro att mina barn lider fram tills dess att det sker.
Det viktiga i sammanhanget är att inse mycket kan hända som man inte räknat med.
Klockrent ;)
En bra parallell John77. Tack! Visst är det märkligt?
Och om den inte är det? Med tanke på den historiskt höga belånigsgraden som svenskar har inte bara i jämförelse med hur det varit tidigare, utan även i jämförelse med övriga Europa? Tänk om folk faktiskt har lånat ALLDELES för mycket? Även om inte räntan kommer att stiga till de nivåer du (och jag också visserligen) tror så kan ju ett prisfall ställa till de ordentligt när man plötsligt har ett lån som överstiger marknadsvärdet. Sitter vi inte lite i skiten då också? Eller tror du att alla som köpt hus de senaste tio åren fattat lika goda ekonomiska beslut som du själv? I ärlighetens namn? Finns det en möjlighet att du och jag dras med i detta framöver?
Jag är i ska fall glad att jag inte har ett tvåmiljonerslån att betala av på när min inkomstskatt höjs för att undvika att svensk ekonomi går under. Och, angående räntorna igen - Riksbanken kommer nog inte höja räntan avsevärt än på många år men det hindrar inte bankerna från att höja sina. Sitter de i skiten så gör du det med.
Till Butterscotch.
Butterscotch
Frågan var om du tror att det räcker med att DU har en bra kalkyl för ditt boende för att hindra ett ordentligt prisfall generellt.
I övrigt är det väl lite sent påtänkt att försöka hindra priserna att gå upp ytterligare. Då har man nog vaknat lite väl sent. De kommer inte att kunna stiga så mycket mer. Vad skulle i så fall motivera en fortsatt stigning?
Amorteringsgrav och bolånetak skulle införts för tio år sedan, minst. Men visst, jag ser fram emot ordentliga krav på amortering om några år när priserna fallit och räntan är lite högre. Det gör det möjligt att bli av med sitt bolån under sin livstid och vi slipper idiotiska amorteringsplaner på över hundra år vilket är fallet idag.
Well... Jag tror också att priserna kommer stygn ned för att sedan gå upp igen. Ett inte jätteovanligt scenario de senaste hundratals åren ;) - på tal om generaliseringar. Men jag antar att du hade en lite mer specifik bild av hur utvecklingen kommer att se ut än så.
Vilka domedagspeofetior är det du tycker är dåligt underbyggda? Och vad får sig att känna att det handlar om missunnsamhet?