Vad gör man när allt blir så fel!?

Det verkar som att det är otroligt vanligt hos pappor som inte bor med sina barn på heltid att inte våga vara förälder, utan gärna har ett slags kompisrelation med sina barn. Det skall aldrig behöva vara tråkigt, jobbigt eller ledsamt på något sätt den tid man umgås. Vilket blir helt knasigt. Det bästa man kan göra för sina barn är väl att försöka skapa ett så "normalt" familjeliv som möjligt, där man både har mysigt och trevligt men ändå ställer helt rimliga krav på barnen vad gäller allt möjligt. Tror detta är vanligast hos män som jämfört med barnens mamma haft en mycket mindre del i barnens uppfostran och utveckling. De har på så sätt inte kommit barnen lika nära som deras mamma, och känner inte trygghet att sätta gränser, ha regler och krav etc.

Min sambo är likadan. Jag blev helt förundrard över hur tafatt han var i olika situationer, och att han bahendlade barnen som mycket yngre än de var. Allt skulle vara så roligt och mysigt hela tiden, helt onormalt i mina ögon. Inte för att man skall utgå ifrån att man inte ska ha det, men man behöver inte överdriva. Livet är inte bara fest hela tiden, inte ens på helgenra. Han (numera vi) har dem vh. Vi pratade tidigt om min roll och vilken plats jag skulle ta i uppfostran och dylikt. Han tyckte att jag hade bra koll så han gav mig grönt ljus att göra vad jag ville, såsom att säga till, be dem hjälpa till med saker i hemmet då och då etc. Helt normala grejer. Men vi har alltid pratat om saker och håller gemensam linje, även om det kanske är jag som är tydligast med att visa vad jag har för förväntningar på barnen. Jag ger också mycket av min tid till dem, ffa med att prata och ge råd etc om de har funderingar. Det visar sig att de båda uppskattar mig enormt mycket, trots att jag ställer krav på dem. De vet vad som gäller, och köper det utan problem. De pratar nästan hellre med mig än deras pappa numera. För att jag är tydlig.

Prata med din sambo. Säg bara helt enkelt att du känner att ni behöver prata igenom ert familjeliv, utan att för den sakens skull klanka ner på honom. Har du bara allas bästa i åtanke, så kommer han märka det och se de eventuella problem som råder. Du kan absolut ta del i uppfostran, om du känner att du vill. Ni skall tillsammans bestämma vad som ska gälla i ert hem. Är ni bara tydliga med det och inför de ev förändringar som råder (utan att köra över någon) så kommer det att gå jättebra.

Lycka till!