Vad gör man när allt blir så fel!?

Hei! 

Jeg har vel inte precis varit i din sits, då både jeg og samboeren min har ett barn hver från innan.
Så det er jo en stor skillnad da jeg faktisk redan var mamma da vi flyttade ihop.
Men jeg vat ju endå hur det käns att vara "bonusmamma" (något jeg verkligen inte känner meg som... ingen ekstra mamma!). Min samboers datter var 6 år da jeg flyttade inn, min var 2,5. Så det var/er ju rätt stor skillnad på dem. Jeg har ingen erfaring med större barn. 
Heldigvis er min samboer også rätt sträng, eller iallefall har klare regler ang hur barnen beter seg. Och inte lider han av dårligt samvete. Vi har hans vv, så hon är ju her mycket, så vi har også mycket större möjlighet att påvärka. 
Men det är skitjobbigt att säga till hans barn. Even efter snart ett år.
Särlig iforhold till matvanar och sånt, då våre barn är olika på det sättet.
Men det är nå såhär, precis som du säger jag tycker om henne og hun er jättesöt og härlig när hun är på godt humör og beter seg ordentlig mot oss. Men det är inte like roligt när hun bråkar om allt från kläder, till mat till att min dotter bare är i vägen...

Man måste väl bare forsöka prata sammen. Väre ärlig.
Men jeg vet, det är utrolig svårt. Jeg är også så rädd för att såra min samboer.
Att de saker jeg säger skall bli tatt på fel sätt och i värste mening.
Även om jeg känner min samboer och vet att han inte är hårsår og forstår hur jeg känner.
Det jeg tycker är svårt och som får meg att må lite dårligt, är att det värkar som att han har mycket enklare för att handtera rollen som "bonuspappa" än jeg. Han kommer så godt överens med min dotter og säger klart från till henne. Och det käns ju bra.

Nej det är inte enkelt dette.
Tror nok det är jättesvårt att gå fra att vara barnlös till plutselig å ha 2 barn i ens hem som inte är ens egna. Men bare kom i håg att det är erat hem, altså ditt også. Så även om det inte är dina barn, har du rätt att vara med på å sätte upp regler og att säga till barnen. Du har faktisk lov att bryta in när din samboer gör nåt ni har pratat om att ni inte skal göra, och fråga honom om det är det rätta. Typ när han hämtar in igen barnet till bordet efter att han har skickat bort det.

Men det du bör prata med din samboer om är dette med att man bare skall ha det trevligt och roligt när barnen är hos er. Även om dom bare är hos er vh, så funkar inte det där. Det måste finnes regler hos er også. Han/ni måste forsöka vare konsekventa. Inte ge efter bare för att det blir bråk. Men kom også i håg att dette är ganske vanligt med minde barn. Det blir ofte endel bråk om alla möjliga småsaker. Min egen dotter på 3,5 år är helt vill om dagen, og holder på å göra meg galen flera gånger pr dag... Det är inte bare trevligt med barn!
Men du är iallefall inte ensam om att känna på saker du inte vill. Svårare att vara överbärande och ha tålmod med andras barn tyvärr.

Lycka till!  

Hmmm... ja du. 
Sånt här är jobbigt! Forstår så godt att du är rädd för att såra honom.
Men bra att du innser att det nog är nödvendigt.
Som du själv säger; det kan vel bara bli bättre eller?  

Jeg tycker det höres ut som en bra ting att ta en eller två ting i taget ja.
Han kan nok känna seg påhoppad och ta det som et angrep om du liksom pöser på med allt på en gång.
Da får du kanskje bare motsatt effekt av hva du önsker.

Med min samboer har jeg vel tatt saker etterhvert som de dyker upp. Har ju inte varit sådär mycket heller.
Men ta eksemplet ditt ved matbordet och han hämtar in igen ett av barnen, så kan du kanskje ta det upp efter maten när ni står och diskar eller så? Ta det lite forsiktigt och lungt.
Får håpe att det löser seg för er!