Vilken socialgrupp hör en till?

Det är väl ingen nyhet att  formell utbldning ger tyngd åt en persons uttalanden. Om jag frågar en läkare om mina krämpor så väger hans/hennes svar tyngre än en snickares teorier om det. Samma sak gäller här. Man slår ifråne tt underläge om man funderar kring saker som sanhällsklass utan att vara (så vitt jag kan se) utbildad i t ex sociologi själv.

Men det handlar ju om det kulturella kapital Bourdieu beskriver. Det är inte den bildade hemmafrun som hör till den högsta samhällsgruppen enligt honom- utan den person som har ett yrke som kräver stor kompetens och det får man knappast utan ansträngning? =driv.

Ja, Darwin är kanske praktexemplet på det. Förvisso född in i en akademisk familj där man diskuterade intellektuella spörsmål vid middagsbordet och med en pappa som uppmuntrades insamlamlande av naturmaterial, vilket säkert triggade hans intresse (kulturellt kapital). Men han förkastade akademisk utbildning och tog aldrig akademisk examen, fast han läste några kurser.

Men på grund av att han var rikt gift (hade andelar i ett släktföretag) och fick pengar av familjen, samt gifte sig med sin rika kusin, kunde han ju följa  med på Beagles och utan ekonomiska bekymmer, i lugn och ro studera naturen och alla böcker om naturen som fanns på båten, samt utveckla sin evolutionsteori.

Men hur många vanliga dödliga personer kan göra detta? Inte så många.

Jag tror det egentligen är lättare att tänka sig socialgrupp/klass som en stege? Orsakerna till att man klättrar på det social stegen tror jag de flesta tänker sig som:

 

*Pengar

*Formell kunskap

*Informell kunskap

*Beteende (hövlighet, trevlighet osv.)

*Yrke/karriär

 

Därför att alla dessa delar (pengar osv) har en viss status, men den statusen varierar beroende på samhälle man lever i . T e.x. har en läkare med akademisk utbildning väldigt låg status i ett samhälle där man t ex sätter hög tilltro till att andar orsakar sjukdomar och att folk med andekontakt bäst botar sjukdomar. 

 

En människa med lite pengar, låg formell kunskap och kanske mest informell kunskap , samt ett otrevligt beteende och som är arbetslös, har ju i ett storstadssamhälle i Västvärlden väldigt låg status och hamnar långt ned på den social stegen. Men genom att förändra delar av det som ingår på den sociala stegen (t ex utbilda sig mer, få löneökning) kan man klättra på den social stegen. Men man kan också rasa ned.

 

Var vi befinner oss på den sociala stegen är ju också olika beroende på sammanhang. T ex hamnar kanske en person m ed mycket informell kunskap högt upp på stegen i ett ABF-sammanhang, men långt ned på stegen i en akademisk miljö. Vi befinner oss alltså på olika sociala stegar, beroende på sammanhang. Så ser jag det.

 

Men det är ju svårt att klättra socialt om få märker det man gör. T ex hade Darwin som jag skrev om ovan, bara suttit på sin kammare och knåpat ihop evolutionsteorin, men inte låtit någon i forskarsamhället ta del av den och inte publicerat sin bok, hade han haft lägre anseende än han har idag, även om han var infödd i en medelklassmiljö och trots att han saknade formell utbildning, utan till stor del var självlärd. Han klättrade väldigt högt påd en sociala stegen genom att bli en offentlig person och ha ”medelklassdrivet” jag skrev om. Gjorde karriär.

Fast jag tycker det är tråkigt att du verkar allt mindre intresserad av en seriös diskussion i ämnet och är det något som är icke-medelklassigt är det att besvara argument med motangrepp, förlöjligande eller känslomässigt färgade åsikter som bara utgår ifrån en själv (finns teorier om att just den typen av väljare oftast röstar på SD, observera, att jag dock inte påstår att just du gör det, men det är samma fenomen och retorik). Man skriver långa genmomtänkta inlägg till dig och det känns som att det enda du är intresserad av är att försvara dig själv genom att försöka på ett väldigt enkelt sätt (genom ett par rader som inet säger mycket alls)trycka ned sådant som väldigt många definierar som "medelklassigt" (en hel teoribildning av Bourdeu utgår ifrån att kunskap och status och makt utgör vår sociala tillhötrighet).

Det finns ju läkare som kallas för läkare fast de inte gått en enda teoretisk kurs. Det är dock inga läkare de flesta av oss skulle vilja bli behandlade av Teori och praktik är alltid det bästa, det tror jag stenhårt på

Men det verkar ghelt enkelt oseriöst enligt mig när du varken säger att du håller med eller inte. Det blir ju ingen debatt. Väldigt många av mina inlägg ( faktiskt alla så vitt jag kan se) som beror vedertagen fakta om vad socialgrupper är eller frågor om vad du tycker om olika sociala fenomen, struntar du helt enkelt i att bemöta eller så skriver du bara "Nej, så är det inte".

Det känns som att du medvetet undanhåller saker som rör dig själv, t ex dina kulturella vanor, hur du ser på status, bildning och din uppväxts materiella villkor, för att slippa ta en seriösare diskussion.

Jag fick en chock på min första universitetskurs när läraren skällde ut vår grupp för att vi inte var allmänbildade nog att kunna massor inom hans kunskapsområde, som de flesta satt och gapade som fågelholkar inför.

När man sedan fortsatt läsa humaniora har man fått veta massor om vad som "hör till allmänbildningen" men som då inte en vanlig människa går runt och pratar om i varadagen eller som sällan kommer i frågesporter ens. Jag brukar bli jätteglad om det ändå kommer någon sådan  enligt föreläsanra "allmänbildningsfråga" för då är de i regel jättesvåra och folk blir mäkta impionerade

Därför att ingen vill vara "lägst", av naturliga skäl (?). Och för att själv komma "högre" krävs ju att folk hela tiden befinner sig "under" eller ja, på en annan position. Folk med låg inkomst och/eller kroppsarbete eller inget arbete har ofta förknippats med otrevligheter som smuts, dryckenskap, hor och allmän misär. Samma sak gäller ju tattare eller romer och "WT". Det är inget man själv vill förknippas med, därför försöker man att särskilja sig ifrån sådana grupper och även arbetarklassen har ju drabbats av det där även folk i arbetarklassen försökt att särskilja sig genom att skaffa sig ett finrum och på andra sätt vara "finare" än "de där". Och medelklassen har fått stå för de ideal man ska uppfylla i form av god smak inom olika områden.

Jag får ibland en känsla av att arbetarklassen börjat försöka särskilja sig och få en högre position genom att tala om "WT". Om man tänker efter verkar WT förknippas med mycket som arbetarklassen förr förknippades med såsom många barn, utomäktenskaliga barn, fylleri och allmänt "dålig smak" och uppförande.

Jag förstår dig delvis, men samtidigt inte. Det blir otroligt svårt att "placera" dig i en samhällsgrupp baserat på så här pass lite information man fått om dig, men samtidigt fattar jag att det var rätt otippat att någon skulle komma och gasta om Bourdieu och pumpa dig på en massa information om ditt liv och leverne för att kunna göra en så heltäckande analys som möjligt

Sedan vet jag inte vad tråden egentligen tillför om Du bara håller med de som säger att du är medelklass och säger emot alla andra. Om du så hårdnackat struntar i om folk tycker du är arbetarklassare, kanske det inte är konstigt om ämnet töms ut rätt snabbt. Å andra sidan kan det vara en psykologisk sak, att du bara är i behov av bekräftelse på att du verkligen tillhör medelklassen fortfarande.

Själv tycker jag dock ämnet är fortsatt intressant ocb blir nästan hugad att läsa sociologi