Vilken socialgrupp hör en till?

Det var en stund sedan jag pluggade måste jag erkänna. Gick ut högskolan för 11 år sedan....huga! Du gick ingen teknisk utbildning, gissar jag. På teknikutbildningarna skriver man inte så många uppsatser, gjorde inte på min tid i alla fall. Det var innan de tvärvetenskapliga utbildningarna gjorde sitt segertåg, tyvärr. Jag minns bara att jag skrivit en enda uppsats, exjobbet. Annars var det bara dimensioneringsuppgifter och statikberäkningar för hela slanten. Känns som om det är större förutsättningar att fuska med sådant än med hemtentor som de ser ut idag. Men man kan ju säkert fortfarande sitta ett gäng tillsammans med hemtentan, fast det kanske är tillåtet? Jag har bara gjort en hemtenta, i datorstyrd ritning. Kommer inte ihåg hur det gick till rent praktiskt. Det där om matchning mot texter känner jag igen. Jag vikade som lärare en tid och önskade att jag hade haft tillgång till ett sådant verktyg då, hade några riktiga nötter till elever som rätt som det var lämnade in en uppsats med ett språkbruk som definitivt inte var deras. Jag kunde dock inte bevisa något, men var helt säker på att de hittat något på nätet och klippt in rakt av.

För att fuska på en salstenta har man handskrivna lappar med formler eller i värsta fall lösta exempel som man kan ha som toalettlektyr. Om man vågar. Tentamensvakterna sitter säkert inte i knäet på en nuförtiden heller.  Men det är som sagt inte säkert att man klarar tentan i alla fall, ibland är man lost in space hur man än gör. Nu känner jag mig jättegammal! Vad då mobiltelefon? Det var bara en handfull elever som hade det när jag pluggade. Jag är faktiskt bara 34... Men de stirrade lika stint på en då som nu de där tentamensvakterna, förstår jag.

Det är inte dialektalt, det är en genusfråga att skriva "en" istället för "man".

På vilket sätt anser du att polyamori tillhör en lägre socialgrupp?

Ja och nej. Det var mycket vanligt att kvinnan inte hade någon anställning utanför hemmet i den bemärkelsen och då stod hon också som hemmafru i statistiken. Det hindrade inte att hon ofta tog påhugg med allt från trappstädning tidiga morgnar till hemsömnad och serveringshjälp när det behövdes och därmed bidrog ekonomiskt förutom med kroppsarbete.

En nittioårig släkting till mig har varit hemma sedan hon gifte sig på fyrtiotalet . Makens murarlön försörjde fyra barn. Att man måste vara höginkomsttagare för att leva på en lön är en sanning med modifikation. Många av mina äldre grannar har varit det, men då har man också trängt ihop sig i små hyreslägenheter; inte ovanligt att det bott uppåt tio personer där tanterna idag bor själva kvar. Att det bara går med mycket höga inkomster sägs ju för övrigt ofta idag också samtidigt som många med mig har erfarenhet av att leva på bara den enes /låga/ inkomst där man rättar mun efter matsäck. Idag är det ett undantag men där normen är att leva på en lön gör också många det. Idag är normen att köpa många konsumtionsvaror och ha stort bostadsurtymme och de flesta prioriterar detta framför att ha en förälder hemma.
Däremot var det givetvis inte aktuellt med någon lyxkonsumtion i dessa arbetarfamiljer med en försörjare och den arbetsbörda (inklusive långkok, uppdrivning av egna grönsaker, sömnad av familjens kläder etc) får dagens mammaledigheter att framstå som semester.

Jag förstår hur du menar och hur du har växt upp. Jag har växt upp på precis samma sätt.
Min pappa var typisk arbetare och min mamma tjänsteman. Jag betraktar min barndom som väldigt arbetarklass.
Fastän jag har en universitetsexamen nu så har jag svårt att se mig som medelklass för det utan skulle om jag nu måste placera in mig i en samhällsklass ändå säga att jag fortfarande är arbetarklass.

Det känns som jag blir anklagad för det flera gånger om i den här tråden. Det har jag aldrig gjort.
Allt jag hävdat är att det finns olika arenor för lärande. Jag har, förutom mina år i ky-utbildning, lärt mig enormt mycket genom mitt föreningsarbete exempelvis. Det ovärdeliga kunskaper som de allra flesta saknar, vare sig de har universitetsutbildning eller ej.

Jag får en känsla av att du inte riktigt har komplett kunskap över vad föreningsliv kan innebära och hur mycket driv och konstruktivt arbete det finns i den världen, när du säger att medelklassen "sitter inte bara med i föreningar på fritiden och lär sig saker". Vad kan vara mera driftigt än att ägna fritiden åt att förkovra sig i något och utveckla saker tillsammans?

Själva examensbeviset är inte värt ett dugg ur bildningssyfte, var vad jag menade.

Det har jag vad jag vet aldrig varit i närheten av att hävda.

Det här är vad jag skulle kalla ett typexempel på vad jag varit inne på tidigare i tråden:
Försök till förlöjligande av annan kunskap än den som finns att inhämta inom högskolevärlden. Jag skulle inte kalla det bildat.