• Indianica

    Vilken socialgrupp hör en till?

    trettioplus skrev 2011-05-10 23:36:33 följande:
    Liksom de flesta, är jag nog inte medveten om exakt varifrån allt som bygger min omvärldsbild kommer ifrån. Som flitigt diskuterande individ är källorna till mera luddiga områden som klasstillhörighet mindre intressanta än erfarenheterna från dem som deltar i diskussionen, tycker jag. Det är också långt mera intressant att diskutera tolkningarna av min klasstillhörighet än det är att placera mig i ett egentligt fack. Jag är rätt säker på vad jag uppfattas som IRL i alla fall, så i det avseendet är ju tråden ganska onödig.

    Jag antar att det ligger samma drivkraft bakom den här typen av diskussion, som att jag bjuder in Jehovas på kaffe, trots att jag orubblig ateist.
    Fast det där tycker jag är typiskt arbetarklasstänk, att inte ha någon annan referensram än sin egen och möjligtvis andras egna personliga erfarenheter. Visst, det kan vara viktigt och intresseant människor emellan, men det blir katastrof om man t.ex. försöker styra ett land utifrån de premisserna. Att inte fatta beslut baserat på generella antaganden som oftast är kopplade till någon form av teori om hur människor lever och har levt.

      Jag vet själv inte vad du har för politisk åskådning, men med din definition utraderas ju i princip arbetarklassen och de styrkor och även problem som den kan ha., helt enkelt därför att du inte klassificerar någon (?) som arbetare, i allafall räcker det inte med att man har ett arbetaryrke.

    Sedan måste jag säga att jag tycker din logik är lite lustig. Du frågar här vad du uppfattas som och alla här som uppfattar dig som icke-medelklass har enligt dig absolut fel, för du är medelklass enligt dig själv. Ok. Men det ännu märkligare är att du lägger till: för jag vet vad jag uppfattas som.

    Och då antar jag att du syftar på din närmaste umgängeskrets, som då ska hålla med dig och anse att du är medelklass. Min stilla undran är då: varför frågar du inte dem vad de tycker att du tillhör för klass om det är viktigt för dig att veta hur folk uppfattar dig? Du accepterar inte svar här som går din egen åsikt emot, helt okej, men det verkar väldigt dubbelt att be om åsikter och sedan förkasta vissa åsikter och liksom leva på hoppet om att folk IRL uppfattar en som medelklass (vilket du hela tiden hänvisar till).

    En intressant fråga: Vad anser du medelklassen har, som uppenbart är så eftertraktat?
  • Indianica
    trettioplus skrev 2011-05-10 23:50:35 följande:
    Det beror ju på vad menar med bildning givetvis. Jag ser det också som självklart att en minister ska ha adekvat kunskap i sitt område. (HUR vederbörande skaffat sig detta ser jag som mindre viktigt) Men utifrån min ståndpunkt är det tydligt att politiskt aktiva personer i gemen har större förståelse för sammanhang och mera djupdlade kunskaper i ämnen man berör, än den allmänna befolkningen tenderar att visa upp. Sedan ser jag det inte som politikerns jobb att vara kunnig i allt man ska besluta om, utan snarare kunna bedöma vilka uppgifter som är lämpliga till beslutsunderlag.

    Sedan kan jag hålla med om att mediaträning och rädslan att bli ställd till svars gör att få politiker vågar tala till folket och samtidigt säga någonting.
    Näe du. Mitt sista svar före jag tar på mig nattmössan får bli: det är jätteviktigt hur man skaffar sig kunskap. Särskilt i dessa google-.tider Just inom politiken är ju "kunskap" ofta otroligt färgat. Både av propaganda inom partiet och av att man kanske gärna hemfaller åt "människors individuella erfarenheter" eller att man använder folks "erfarenheter" som propaganda. Det är därför jätteviktigt att politiker är välutbildade anser jag och att det inte rör sig om någpn vinklad öppen föreläsning man tar del av och använder i sitt arbete, utan att man använder sig av just forskning.

    Men just nu är jag lite matt. Det känns alltid lite i sådana här trådar som att forskningen kan vi lika gärna kasta på sophögen, och så kan vi ta fram harvarna och ge oss ut på åkrarna igen och gå på någon ABF-kurs om vi vill förkovra oss. För kunskap kan man få på alla sätt och alla sätt är lika bra.
  • Indianica
    trettioplus skrev 2011-05-11 01:35:32 följande:
    Visst ser vi skillnader, men nog har väl skaran "mindre välbeställda" krympt med åren, om man bortser från mindre ökningar då och då?
    Klassklyftorna har ju ökat om det är ekonomiska skillander du tänker på. I alla fall skillnaden mellan de rikaste i Sverige och de som har det sämre ställt. Däremot är det väl så att gruppen som har det hyfsat ställt är rätt stor.

    Jag tror vi har helt olika referensramar, vilket kanske delvis beror på var man bor? För någon som bor i ett till synes mer ekonomiskt homogent samhälle är det nog lättare att se sig själv som medelklass om man är undersköterska och t ex bor i hyresrätt, än om man låt säga bor 10 minuetr ifrån ett bostadsområde där bostäderna kostar flera miljoner och man hela tiden exponeras för andra attribut som skvallrar om mycket goda ekonomiska förutsättningar. Då kan man nog känna sig i klassmässigt underläge om man är undersköterska i hyresrätt.

    Om jag skulle ha dina referensramar TS skulle jag vara övre medelklass eller gränsa mot någon slags överklass som man tänker ekonomiskt bara (och inte adligt då) Men jag har andra referensramar, för mig är betydelsen av en lång akademisk tradition och god materiell standard i släkten viktig.
  • Indianica
    trettioplus skrev 2011-05-11 09:28:26 följande:
    Ja, klyftorna har ökat, men den mindre välbeställda sidan minskar, eller har i alla fall minskat sedan många decennier. Frågan är hur det ser ut det senaste åren? Jag känner inte till det.

    Det är lite de här beskrivningarna av arbetarklassen - "underköterska i hyresrätt" - som följt mig med åren. Jag som aldrig bott i hyresrätt, förutom åren efter jag flyttat hemmifrån, vars barndoms umgänge och skolkamrater aldrig bodde i hyresrätt och så vidare, har mycket svårt att relatera till den gruppen som att det berör mig personligen.
    Ja, fast hyresrätt var bara ett exempel, jag kommer ifrån en ort där man som 20-åring köper sin villa, helt enkelt därför att "alla" kan göra det på den lilla orten, oavsett yrke. Där jag bor nu, krävs det antingen en rejäl lottovinst, arv eller hög månadsinkomst för att bo. Undersköterskor skulle inte kunna bo här, då boendekostnaden lätt kan överstiga månadsinkomsten för en undersköterska om räntan höjs. Så ur den aspekten finns defivnitivt stora klasskillnader kvar än idag i samhället. Och boendesegregationen är högst levande, men som jags krev, är den mycket mindre på små orter där villorna är mer likvärdiga i pris.

    Jag kanske är fördomsfull, men jag tännker mig inte att fastighetsskötare har hög lön. Och det spelar också in i klasstillhörighet- hur andra ser på ens lön som blir en form av symboliskt kapital också. En sophämtare kan t ex i vissa fall ha 50-60 000 kr i månadslön, men anses av de flesta ändå inte tillhöra medelklassen, helt enkelt därför att yrket anses vara för enkelt och tyvärr även för "smutsigt" och tungt. Han/hon kanske dock själva tycker attd e har råd med allt som professorn i huset brevid kan köpa, men klasskillnaden är ändå markant- ur omgivningens synvinkel (iaf ur den "högre klassens" synvinkel")
  • Indianica
    trettioplus skrev 2011-05-11 09:53:51 följande:
    Pratar man orter där det behövs en lottovinst för att kunna köpa sitt boende, så talar vi ju inte heller om medelklass. Det går heller inte att jämföra Stockholmslöner och boenden i Stockholm rakt av med resten av Sverige, då både löner och boende är markant större i Stockholmsområdet.

    Jag motsäger inte att det finns klasskillnader i samhället, men nu är du själv väldigt mycket inne på det här med ekonomi. Där kan en hantverkare ha samma möjligheter som en välbetald akademiker.

    Min far har alltid haft det ganska hyggligt, förutsätter jag, då han på egen hand kunde dra runt en familj på fyra personer i en normal-standard-villa i populärt område. När den sociala statusen och ekonomin är likvärdig i ett område, oberoende på om personerna som lever där är akademiker eller arbetare, så tycker jag det är att lägga allt för stor vikt vid utbildning, om man klasseparerar dem.
    (Jag vet inte hur många år sedan det kan ha varit ett tungt arbete att vara sopåkare? tjugo? tjugofem?)
    Ja, jag talar om ekonomi för enkelhetens skull, men menar bara att alla ser det inte på samma sätt som du gör, precis som du skriver, kräver det ett homogent samhälle för att det inte ska märkas skillander.  Ponera att det finns 100 hyresrätter i ett område med ett par tusen villor och att du är låginkomstattagare som bor i en av dessa hyresrätter. Majoriteten av dina grannar har förutom sina dyra villor också andra sker som välbetalda arbeten . Även om du då kanske inte har en aning om ifall de är akademiker eller inte, är jag säker på att även du skulle kategorisera in dig i en annan klass än medelklassen, även om du har mat på bordet, DVD och råd att åka utomlands årligen.

    På samma sätt är jag nästan säker på att ditt klassbregrepp skulle förändras om du hamnade på en arbetsplats där du t ex var städerska och alla andra akademiker. För även om du kanske var gift med en lärare och hade hyfsad inkomst i hushållet, skulle de där akademikerna inte alls se dig som en i gänget, som medelklass. Du får gärna se dig själv som medelklass om du nu vill det, men jag tror du har fel om du tror att majoriteten av alla människor gör det. Att pengar är så primärt.

    Sedan skrev du ifrån början att din manmma var undersköterska och då fick iaf jag intrycket av att hon arbetade. Inte att hon var hemmafru och att din pappa försörjde fyra personer på en lön. Nu låter det plötsligt som någon slags direktörstillvaro, och det är förstås sen annan sak.
  • Indianica
    Anonym (fyrtioblankt) skrev 2011-05-11 10:21:57 följande:
    Och sociala koder kan man tillägna sig och därmed kan man "bli" överklass (vilket man ju faktiskt också blir när man gifter sig in i överklassen)

    När det gäller överklassen är det dock rätt tydligt att det har väldigt mycket med ett bildnings-/kulturkapital. Den övriga diskussionen här handlar om arbetarklass - medelsvensson - medelklass. Och där blandar vi äpplen och päron huller om buller.

    Om man med samma stringens skulle säga att man bara kan "bli" en annan klass genom att lära sig de sociala koderna, så är det rätt tydligt att en stor del av medelsvensson faktiskt är arbetarklass och en annan del medelklass. Tittar vi på klassbegreppen och gör ekonomin och levnadsstandarden lite mindre viktig, så blir skillnaden tydligare. Det handlar om vanor och värderingar, utbildning/bildning, vad man värdesätter, hur man umgås, etc etc..
    Jag håller med dig och det vore väldigt intressant om TS helt kunde radera bort ekonomin ur sitt "klasstänk", det skulle tydliggöra saker. Att man tänker att: om inte ekonomin har betydelse för klass, viika faktorer bidrar då till att man hör hemma i en viss klass? Föreningsliv är en sak hon tagit upp, men inte något mer så vitt jag minns.
  • Indianica
    Anonym (Smygsosse) skrev 2011-05-11 16:45:07 följande:
    Vad bra! Annars är detta med fusket på universiteten ganska utbrett. Jag undrar vad du gått för utbildning som gör att det är omöjligt att fuska. Den utbildning jag gick innehöll labuppgifter och det var väl ingen sak att skriva av någons rapport om man fick restinlämning. Samma sak att individuella uppgifter löstes parvis (den ena ritade, den andra räknade). Eller som en mattekurs jag gick, förkunskapskravet var matte D, gymnasienivå. Ett av momenten gick ut på att man skulle göra ett program i C som kunde derivera och integrera. Ja, hur f-n klarar man av det utan att fuska? C-programmering kan man ju inte, det lär man sig INTE på matte D. Det hjälpte inte ens att man fick göra det i C++. Emellertid var det en i gruppen jag gick i som hade en vän som kunde programmera och som kunde greja det där programmet, sedan tyckte hon sig ha "gjort sitt" och så fick vi andra göra resten av matlab-uppgifterna. Hon hade i praktiken inte gjort ett smack själv och alla i gruppen (säkert i hela klassen) hade fuskat. Jodå, så att...och detta är bara ETT exempel jag kan erinra mig från studietiden.

    Tentor går också att fuska på om man vill. Hur lätt som helst för man blir ju inte kroppsvisiterad. Dock är det inte säkert att man klarar tentan för det.
    Jag vet inte hur länge sedan du pluggade, men det har de senaste fem åren varit kutym att hemtentor körs i databaser som macthar tentan mot andra tentor, läromedel, avhandlingar och texter på internet. Flera ord i följd somkorrelerar med andra texter ger en träff och läraren får en "fuskvarning"(tror den misstänkta textdelen markeras med en annan färg) och läraren kan enkelt se om det rör sig om helt eller delvis plagierade texter. Min erfarenhet är att studenter snarare är jäkligt nervösa för att inte göra tillräckligt många och bra referat, av rädsla för att läraren ska få en "fusk-varning" och man anklagas för fusk fast man inte velat fuska.

    Och hur fuskar man på en salstenta? Orsaken till att fusket ev är "så utbrett" beror väl då på att det inte så lätt och att folk åker dit. Våra tentasalar brummade och varningslampor blinkade bara mobilen var på vakterna satt som hökar och glodde. Jag tror det är betydligt enklare att fuska i gymnasiet.
  • Indianica
    trettioplus skrev 2011-05-11 11:37:29 följande:
    Jag förstår inte ditt inlägg som svar på  mitt riktigt, om jag ska vara ärlig.

    Någon direktörstillvaro hade jag inte som barn heller, men mamma var hemmafru under många år. Omgivningen var som sagt en blandning av folk med arbetaryrken och akademiker, vilka umgicks (man gjorde ju så på den tiden), så några tydliga klasskillnader fanns inte (med undantag för någon enstaka). Självklart påverkas man av det.
    Ja, då är vi överens oma tt folks egen uppfattning om sin klass, påverkar hur de ser på dig, för man har oftast olika intressen och värderingar. Just städerskan och akademikerna är ett bra exempel på det. De talar sannolikt inte om samma saker i fikarummet, umgås knappast särskilt ofta privat om de arbetar ihop.

    Sedan tycker jag det är märkligt att du undanhåller i din trådstart att din pappa försörjt fyra personer. Jag vet inte om du är medveten om vad det kostar att ha barn, men för att en person ska försörja en hel familj och upprätthålla en "medelklassmiljö" med årliga utlandsresor osv, måste lönen åtminstone ligga på 60 000 kr per månad ( det är ju ungefär vad två "medelklasslöner" liggger på).

    Det hade varit lättare att svara på din trådstart om du skrivit att din pappa hade MYCKET god lön och inte bara att han var fastighetsskötare, för mig är det någon form av vaktmästare med högst medioker lön och det lär jag inte vara ensam om att tro.
  • Indianica

    Fast du skrev de facto att dina föräldrar hade arbetarjobb, varför överhuvudtaget skriva att honj var undersköterska, om hon inte jobbade som det och varför poängtera att din pappa hade "arbetarklassjobb" om han faktiskt inte hade en arbetarlön?
    Du skriver själv massor om att pengar har stor betydelse för klasstillhörighet, därför verkar det konstigt att inte markera detta i trådstarten om man vill ha vettiga svar. Klart få förstår hur du tänker om du utelämnar något så fundamentalt.

    För som tidigare poängterats var det större klasskillnader förr och förvisso lägre matereill standard (fanns ju inet datorer odyl för vanligt folk). Men man var fortfarande tvungen att antingen göra en stor uppoffring för att köpa det mest high tech som fanns- en video- eller vara typ ingenjör med hyfsad lön(Inte kunde en vaktmästare försörja en hel familj på 70-80-talet och leva som medelklass)Annars hade man inte råd med det eller att försörja en hel familj. Så har det väl aldrig sett ut för folk med arbetarlön, där har alltid kvinnan tvingats arbeta (om man inte lever polygamiskt).

  • Indianica
    trettioplus skrev 2011-05-12 07:19:32 följande:
    Det är inte dialektalt, det är en genusfråga att skriva "en" istället för "man".

    På vilket sätt anser du att polyamori tillhör en lägre socialgrupp?
    Jag tänker mig att det i alla fall länge har varit viktigt för medelklassen med ett borgerligt familjeideal (kärnfamilj) men ideal förändras ju. Det har dock sedan 70-talet främst varit inom vänstern man mixtrat med olika familjekonstellationer, därför kanske en del ser det som något typiskt "arbetarklassmässsigt"?
Svar på tråden Vilken socialgrupp hör en till?