Vilken socialgrupp hör en till?

Utan att ge mig in närmare i diskussionen så tycker jag att ovan är intressant när du beskriver din barndom som medelklass men definierar dina föräldrar som "arbetarföräldrar". Vad menar du med arbetarföräldrar? Att de är arbetande (vilket finns i alla samhällsklasser) eller att de tillhör arbetarklass? Om de är arbetarklass kan du väl inte vara annorlunda dom barn eller? Snurrigt vilket som. Men sedan har det ju också diskuterats begreppen medelsvensson vs medelklass, två, i mitt tycke, helt olika begrepp och det är väl där en del av förvirringen kommer ifrån... För mig i alla fall. Intressant tråd hursomhelst.

 TS skrev t.ex "jag kan få ett jobb om jag vill" eller "göra karriär är inte så svårt" ungefär och har skrivit om sina vänner varav några säker "om de vill kan doktorera" och det måste väl också bidra till en känsla av att man hela tiden kan omforma och klättra klassmässigt om man vill, förr föddes man in i en klass och dog där, men nu pumpas man ju inte minst genom media med en idé om att man kan vill vad man vill bli, bara man anstränger sig.

Jag har funderat i litegrann liknande banor när jag följt den här tråden.
Oavsett vad folk säger här så bestäms din klass varje gång du träffar en annan människa.

När du och jag möts kommer vi att läsa av en mängd osynliga signaler och placera in varandra i fack och i någon slags samhällshierarki.

Vi gör det sannolikt inte medvetet, men det är en instinkt vi alla har.

Och då spelar det inte så himla stor roll vad kreti och pleti har intellektualiserat fram på Familjeliv, vår bedömning görs oberoende av detta. Och man kan säkert göra rätt olika bedömningar beroende på vad man själv värderar och uppmärksammar.

Grejen är ju just den att om du skaffar en teoretisk akademisk utbildning (alltså inte sjuksköterska, lärare för yngre åldrar, it-tekniker etc) så kommer du byta social klass per definition. Det tar 4 år att bli sociolog exempelvis, under den tiden kommer du i kontakt med en rad olika perspektiv och teorier som faktiskt kommer att påverka dig. Om du skulle skaffa en sådan utbildning (jag gör ju bara ett exempel nu) kommer den påverka hur du ser på vissa sociala fenomen såsom att stå i kö, att kvinnor i större utsträckning än män stannar hemma med barn, att fler kvinnor vabbar, att människor som är förra i utomeuropeiska länder får ett annorlunda demografiskt liv etc etc. Du kommer börja tänka i de banorma och det kommer påverka hur du läser dagstidningen, hur du samtalar med dina kollegor  och så vidare.
Hur kommer du tex börja resonera när din lön är mycket högre än de andras i det område där du bor? När du kanske är den enda akademikern i ditt barns klass? Akademiker gillar akademiker, titta bara på Hammarbysjöstad.

Så ja, utbildning förändrar inifrån och utifrån. Men ditt människovärde är ju det samma oavsett vad du är utbildad till.

Känner mig tjatig, men fattar mindre och mindre vad din tråd åsyftar (förutom att ge oss andra något att fundera över ) Du startar en råd där du frågar: vilken socialgrupp skulle ni säga att jag tillhör?

Och så bryr du dig inte om svaret? Är det inte jobbigt att läsa en massa svar, om man inte bryr sig om dem?

Det handlar inte om att stämpla någon. Jag vet inte alls hur du fungerar, troligtvis umgås du ändå i en rätt homogen miljö, för det torde vara rätt ovanligt att inte reagera på andra människors livsvillkor och hur det påverkar den egna relationen till dem. Det är en omedveten mekanism som gör att man direkt "scannar" av någons samhällsklass, åtminstone upplever jag det så och sedan anpassar man sig till det. Inte så att jag liksom krälar på golvet och totalt underkastar mig och känner mig värdelös om det t.ex. kommer in en professor i en föreläsningssal, men jag vet vad jag kan förvänta mig av personen (brett kunnande, ett visst beteende osv). Sedan kan man nyttja det vid behov.

Men jag vet å andra sidan att jag är extremkänslig för den här typen av "vibbar", både samhällsklass, men även mental stabilitet. Jag kan läsa av folk på några få sekunder, både en för- och nackdel, för det är jobbigt om man möter någon som mår riktigt dåligt, men det är en annan företeelse.

Du talar om "stämplar" i negativ bemärkelse, men att stämpla någon resulterar ju ofta i något positivt, för även om man kanske stämplar en uteliggare som tillhörande "underklassen" behöver man inte vara otrevlig mot vederbörande. Om man inte stämplar personer kan man heller aldrig hjälpa dem. Och man kan också "stämpla" personer positivt.

Nu tror jag knappast att det något reserverat för kultureliten utan att många helt vanliga personer i medelklassen har samma synsätt mer eller mindre uttalat.
Men visst påverkar det om många har ett visst synsätt. Nu har jag ingen pejl om din syn skulle vara i majoritet; jag har bara stött på den här på FL men jag kommer inte heller från någon mindre ort. (Jag har rötter på en mindre ort men där talar man inte i klasstermer; därmed inte sagt att det inte är skillnad på folk och folk. När utflyttare, eller deras barn, kommer dit har man ett tämligen svalt intresse för vad de gjort med sin vuxna tillvaro utanför orten utan definierar dem i första hand utifrån sin släkt.) Om din tolkning skulle vara /komma i majoritet är det förstås möjligt att den kommer att ses som korrekt även av andra grupper på sikt. Eller så fortsätter det att vara olika definitioner utifrån grupptillhörighet.

Förstår inte  vad det är för stämplar som är fult att sätta du syftar på. "Medelklass" använder du själv. "Arbetare" tycker flertalet(?) inte är detsamma som "underklass" (som du råkar tycka) utan en ganska neutral beskrivning. Och du resonerar ju inte alls som om du tyckte det vore fult att använda gruppbeteckningar i stort?

Ja, fast jag är ganska säker på att det finns en gemensam tolkningsram för de flesta. Det är ju intet för intet som man relativt lätt kan se på en film vilka som ska föreställa rika och fattiga och belevade, utan att ens några ord sägs ibland. Men man bygger ju upp scener genom för de flesta bekanta statusmarkörer. Ser vi en vit rakryggad snabb medelålders man med kostym och portfölj som lämnat sin "solsidan-villa" och är på väg till universitetet i sin splitternya bil, reagerar de flesta tittare inte med en känsla av att mannen troligtvis tillhör arbetarklassen.

Det handlar inte om att höja eller sänka sig. Men till och med du torde väl uppleva(?) att om någon befinner sig på en helt annan "nivå" än dig kan det vara svårt att känna sig riktigt bekväm? Jag har tidigare exemplifierat Solsidan (favoritprogrammet som drev med medelklassen ) där Anna och hennes sambo hade parmiddag med kultureliten- vilket givetvis var en pärs eftersom de inte alls talade samma språk. Exakt samma sak har jag själv upplevt t ex när jag läste litteraturvetenskap och hade handledning av en professor som kunde komma med käcka förslag av typen:

-"Kanske du kunde skriva något om den rörliga subjektviteten som motivistiskt faller ut i den litterära flanörhållningen av sentida värde"  osv.

Jag vet inte alls om du förstår mig, men min poäng är att det kan vara svårt att förstå varandra, både språkligt och tankemässigt ifall man tillhör olika sociala skikt och det handlar inte om att man gör sig till och försöker vara märkvärdig och ser ned på folk, en annan professor hade ju förstått precis vad han menade.

Hm. Svårt att förklara det här, för jag märker att du nog aldrig upplevt det jag har upplevt, dvs att stöta på människor som har totalt annorlunda livsvillkor och uttryckssätt. Men allt är ju subjektivt också.

Men om du tänker på kungen då. Jag irriterar mig på att jag misslyckas med att förklara hur jag ser på socialgrupper, så jag drar till med en etrem: Kungen gö ett uttalande där han påstår att han tillhör arbetarklassen, han respresenterar ju Sverige och de är hans jobb, så nog är han knegare alltid säger han. Visst är han blåblodig, men det spelar ingen roll vad hans föräldrar har för bakgrund, arbetarklassen tillhör han likväl.

Lite nyfiken på hur du skulle reagera på ett sådant uttalande.

För mig är det så tydligt att det går inte, det är inte möjligt att kungen tillhör arbetarklassen. men enligt din definition vore det väl fullt möjligt bara han själv bestämmer sig för att han gör det?