Vilken socialgrupp hör en till?

Jag är inte säker på att jag skulle klara av det, men jag känner personer som skulle klara det utan vidare. Att jag skulle klara en grundläggande universitetsutbildning i de områden som intresserar om jag ansökte och belv antagen tvekar jag dock inte en sekund på.

I övrigt så tycker jag att det verkar ligga ganska mycket feltolkningar i uppfattningen om vad jag skrivit.

Men, det är ju just det.
"Din" branch... Vad kan du om de andra brancherna, då?

Även i "min" branch måste jag kunna tänka brett och komma med nya strategier. Men det finns så mycket i världen utanför min branch.
I min branch har jag ingen användning för mina kunskaper i och intresse för lingvistik, filosofi, teologi, litteratur, sociologi, filmvetenskap, språk etc etc. Och jag har bara en mycket begränsad användning för mina kunskaper i samhällsvetenskap, juridik, ekonomi och teknik. Jag har till och med bara mycket begränsad användning av mina kunskaper i just anläggningsteknik, elteknik och entreprenadjuridik, som ju är små, små delar av "teknik" och "juridik".
Och utanför mina egna kunskaper och intressen finns ju fortfarande en hel ocean av saker som jag inte kan så speciellt mycket om (nanoteknologi, astronomi, militärhistoria, tolvtonsmusik, orkideodling, att spela piano etc etc etc)

Det jag vill säga är att det faktiskt inte finns någon utbildning eller bransch som täcker allt. Inte ens allt som kan tänkas falla under "bildning".

Självklart underlättar det att ha utrustning och annat som finns tillgängligt till en viss kurs. Du kan inte bli hovslagare genom att läsa på universitetet heller. Därmed inte sagt att du kan tillskansa dig kunskaperna på annat håll i så gott som alla fall.
Exempelvis så skulle du kunnat utföra laborationer på en arbetsplats där tekniken används, eller lärt dig sko hästar hos din hovslagargranne, istället för att gå hovslagarkurs. Med ddet vill jag säga att det är ignorant att förutsätta att en person är okunnig, för att vedebörande inte genomgått samma utbildning som man själv.

På vilket sätt talar vi om något helt annat ifall man läser för sitt höga nöjes skull?

Men då undrar jag vad det är du menar är bildning? Och kompetens?

Jag tror i motsats till dig att man faktiskt KAN läsa in en hel utbildning, även i nanoteknologi, hemma och ha samma kompetens som någon med ett formellt utbildnigsbevis. Och just på forskarnivå är det inte helt ovanligt att man får läsa in sig på ett nytt område och alltså mer eller mindre på egen hand skaffar sig kompetens även på det området.

Just de yrken som numera kräver legitimation tycker jag är olämpliga att jämföra med. Faktiskt. Där ligger allt så fast och hugget i sten att vi knappt längre vet hur det funkade för 50, 100 och 200 år sedan.

Däremot skulle vi kunna ta ett rätt aktuellt "legitimationsexempel", nämligen läraryrket. Det består av en del ämneskunskaper, en del didaktisk förmåga/färdighet och en del personlig lämplighet. Med behörigheten som nu krävs så garanterar men en miniminivå på ämneskunskaperna och didaktisk färdighet, men inte den didaktiskta förmågan och personliga lämpligheten. I min mening är det de två första som är lättast att ordna själv, på egen hand och de två sista behöver man åtminstone coachning med om det alls går att fixa utan att man "har det i sig"..

Några av de bästa lärare jag har haft var icke-behöriga, och några av de sämsta hade alla formella meriter. jag tycker att det är rätt inskränkt att säga att det BARA är på högskolan man kan lära sig ett "högskoleyrke".

Och det har jag - märk väl - inte heller gjort. Man kan få mina kunskaper på många andra platser. Likväl som andra kan få dina på andra sätt än du tagit dem till dig.

Det finns för övrigt andra platser än högskolan att få tandläkarpraktiken på. En tandläkarpraktik, exempelvis.

Jo, men vissa får traggla mer än andra för att ta sig igenom. Vissa är födda med förståelsen, andra bankar in den. NÅGOT lär man sig väl alltid...tror jag. Vissa kurser kan dock tyckas som så pass onödiga att man "rensar hårddisken" och så är det borta.

Det grämer mig en smula att jag inte läste till civilare. Jag hade av personliga skäl inte möjlighet att flytta dit de erbjöd en sådan utbildning, så jag läste bara till högskoleingenjör. Numera finns motsvarande utbildning till civilingenjör på "min" skola, men jag vet inte jag.

Dock har jag många vänner som är just civilare (en inom teknisk fysik som ju anses vara en av de allra svåraste utbildningarna) och bl.a hon säger att man kommer långt  med envishet, men man måste väl förstås vara aningen smartare än kossan på ängen förstås...

Jag har ingenting alls emot högskoleutbildning. Men det är likväl möjligt att lära sig andra saker på annan plats, om tid och intresse finns.

Labba kan man göra hemma också. Förr fanns ju inte fastlagda utbildningar på samma sätt, och ändå tycker vi att Newton och Galileo var fysiker..

Jag tycker inte att en forskare som läser in ett nytt kunskapsområde fördjupar sig, för övrigt. Han/hon breddar sig möjligen.

Det är just själva examen som är det det handlar om - och som jag inte alltid tycker är ett befogat bevis på någons kompetens eller kunskap. Om nu nära 10% av civilingenjörerna inte får sin examen som civilingenjör pga att de missar en första årets matte- eller programmeringstenta, men klarar ALLT annat. Är de verkligen inte på samma nivå som andra civilingenjörer? I synnerhet de som tog den där programmeringstentan utan att fatta vad de gjorde och än mindre blev vän med tänket?

Och det finns ju utbildningsinstanser som faktiskt tycker det är ok att låta någon självlärd komma och tenta av sina kunskaper för att få dem fastlagda enligt utbildningssystematiken och på så sätt ge dem en examen. Då är kunskaperna inhämtade någon annanstans och på annat sätt, men kan ändå godkännas.

Nej, men nu talar jag inte heller om att få ett arbete, utan om att ha kompetensen.
Jag vet inte vilka utbildningar som ligger inom KY/KH idag, men tandläkare är sannolikt ett sådant yrke som skulle kunna ligga där inom. Är så fallet, så får du naturligtvis praktiken där igenom. Du skulle också ha kunnat få den genom att praktisera utomlands.

Jag håller med dig om att det är jätteviktigt att kunna bevisa sin kunskap på något sätt för nästan all rekrytering, men det tycker jag inte har riktigt till klassfrågan att göra. Inte mer än att ett "fint" jobb ger fint rennomé förstås.

Jag förstår ditt exempel även om det var olyckligt valt. Bara för att vara olidlig besserwisser här så tycker jag nog att många som läst teoretisk filosofi kanske har grundligare matte och logikkunskaper än en ingenjör...

Ett exempel på ett yrke som kräver väldigt mycket OCH som är certifierat OCH där utbildningssättet inte spelar någon roll bara kunskaperna är riktiga är t ex tolk - isynnerhet specifierade tolkar.
Men, du har rätt i att det inte tillhör det vanliga. Personligen vänder jag mig lite emot att man stirrar sig så blind på ett papper, utan att tillåta alternativa vägar till det pappret..

Är det någon som sagt det då?

Det är väl något som är lite variabelt. Kompetensen GÅR att få på andra sätt. Att säga annat tycker jag är att stirra sig blind på certifikat och examensbevis, att stirra sig blind på Sverige och västvärlden i nutid.

Därmed inte sagt att det inte är lättare, billigare, snabbare, etc att göra det på ett godkänt utbildningsinstitut. Det är inte ens sagt att det ens är lagligt att göra det utanför ett godkänt utbildningsinstitut.

Detta med att bredda sig eller gå djupare...jag tycker du har fel. Eller så missförstår jag vad du menar med kompetens eller det egna området i så fall. Om en forskare är specialiserad i filosofi och teologi men måste lära sig både sanskrit, lingvistik, etnologi och datorprogrammering för att kunna ta sig an ett nytt forskningsprojekt, så anser jag att han/hon faktiskt går utanför sitt eget ämnesområde och lär sig något nytt från scratch.

Säg det? Städa och flippa hamburgare hör i alla fall inte dit.

Det är inte detsamma som
"De utbildningar de kan validera och tenta så är det bra. Men det gäller fortafrande inte alla så varför säga att det går att få ALL kompetens via böcker och läsa hemma."

Ja, det hävdar jag med, men just "läsa hemma", var det jag reagerade på. Läsa hemma, dessutom.

På annat håll, säger jag. Inte nödvändigtvis hemma i kammaren, läsandes en bok.

Helt beroende på vad du ska lära dig:

Arbetsplatser, Ky, Abf, Medborgarskolan, folkhögskolor, utomlands, gå lärling, föreningsliv, politiska partier, gå springpojke åt sin pappa, bo med någon som aldrig kan hålla tyst...