Vilken socialgrupp hör en till?

 jag har bott både i en liten bondhåla till Lidingö och Östermalm och var man bor och vad man har för prylar har ingen betydelse. Din egen lycka och tillfredställelse är viktigare än att visa omvärlden vilken status du har!

Jo, en sak jag kom att tänka på. Vad äter folk i överklassen för sorts mat? Är maten som finns på ICA fin nog åt dem eller är det privatimporterat som gäller? Äter de pilgrimsmusslor som vi andra äter fiskbullar? Kör de Black Angusbiff när vi andra kör fläskkarré? Jag kom att tänka i dessa banor eftersom det är dags för mig att gå och spisa våra triviala kycklingklubbor... Jag är fullt seriös med min fråga, även om jag kanske låter lite raljant nu.

Jag har såklart en del fördomar om överklassen, man gör sig ju en bild av hur man tror att det är eftersom man inte vet. Min bild är att de inte lagar mat själva. De går ut och äter. OM de till nöds lagar mat så är det enkel mat med råvaror som inte kommit i närheten av COOP och ICA. Och framför allt inte Willys. Jag är inte säker på om de har tjänstefolk, men antagligen har de städhjälp, framför allt sedan RUTavdraget kom, nu har ju var och varannan städhjälp. Jag tror inte att de har privatchaufförer och sådant, de vill nog gärna ha ett eget liv utan påhäng för jämnan.

Nej, nu kokar riset snart torrt!

Ja, fast jag undrar ändå, vad är då mer "exxklusivt" än att studera i många år? Det krävs ju inte bara en arbetsinsats och hyfsat läshuvud och envishet, utan en vilja att dels avstå lön under alla dessa år och kanske dessutom dra på sig lån. Jag tänker mig ändå att det faktiskt är en minoritet som utbildar sig länge och inom vilka yrken satsar man massor på att seriöst kompetensutveckla sina medarbetare via universitetet? Det är då ingenting jag hör talas om.

Ja, det har du helt rätt i. Ett bra exempel på hur komplext det här med klass är. Det är ju sorgligt nog aå att särskilt många av våra iunvandrare fått göra just denna klassresa "nedåt" när de kommit hit med sina akademiska karriärer och inte fått ett arbete

Jag är själv adlig och kommer från en bättre stadsdel i sthlm. Men jag skulle dock aldrig kalla mig överklass idag, då adeln i sverige flyttat från strandvägen och blivit "folklig". Vi bor i villor ute i förorterna numera, en del av oss i hyresrätter och många bor ute på landet och driver egen firma som vilka svenssons som helst.  
Jag anser mig själv vara priviligerad medelklasskvinna, men överklassen för mig  är DE SOM BESTÄMMER I SVERIGE makthavarna! Och då inte riksdagsmännen, utan även de med verklig makt.
Att ha pengar utbildning är inte en fribiljett till överklassen, men en bra genväg dit.

Ts däremot,  jag anser att du, av din beskrivning, är en perfekt medelsvensson med normalt folkvett, och det tycker jag duger alldeles utmärkt! fast det är ju klart, jag vet naturligtvist ingenting om dina tillgångar eller eventuella maktpositioner.

Jag har inte sagt något om det, vad jag vet. I så fall har jag svarat på något annat.
Men folket på FL allena är ju inte de enda som ser på mig.
Men ska vi vara sådana, så tillhör jag skaran som anser att var och en måste få definiera sig själv utifrån sitt eget liv, vad det än gäller.
Jag bryr mig inte det minsta om ifall du vill kalla dig överklass eller något annat heller, för den delen. Jag har för länge sedan slutat försöka få omgivningen att se mig som något speciellt genom att hävda vad andra är eller inte är och om det är finare eller fulare än vad jag fått med mig. Skall det definieras, så definierar jag hellre mig mot något/någon, än från något/någon.

Om det skulle vara så att majoriteten av befolkningen anser att medelsvensson är medelklass, så ser jag inte varför akademikerna i kultureliten skulle ha tolkningsföreträde. Inte heller varför någon ska ha rätt att sätta stämpel på någon annan. Jag tycker det är rätt fult.

Jag håller inte alls med om det. Snarare är det väl så att samhället i stort indikerar på att det är den viktigaste i livet. Det är svårt att värja sig ifrån att större delen av vår verklighet handlar om att konsumera sig en livsstil och en personlighet.
Själv finner jag pengar och statusprylar otroligt ointressant utöver den frihet och trygghet de ger att inte vara helt barskrapad. Få saker imponerar på mig så mycket som personer som orädda slänger sig ut i huvudlösa projekt med devisen att de i alla fall inte har något att förlora. Själv har jag en hel del viktigt att förlora på att göra på det viset. På gott och ont.

Varför romantiserar de bakåtstävan? Vad är det som gör att de klamrar fast vid det gamla och ålderdomliga och inte vill ta till sig av det moderna i form av TV, populärmusik (jo, det har tidigare hävdats att det endast spisas klassisk musik) och varför kan de inte uppskatta t.ex Ulrika Hydman-Vallien utan det måste vara Anders Zorn (eller är det för trashigt det också kanske?) Måste saker nödvändigtvis vara av ondo bara för att de inte härrör från förra sekelskiftet som färskast?

Jag vägrar tro att överklassen i gemen är sådan. Jag vill gärna tro att de är på det hela taget ungefär som de flesta människor.