Vilken socialgrupp hör en till?

Det här med adfel är ju intressant i sig, tror att många har en lite sned syn på vad "adel". Inlägg nummer 13 skriver:

"Jag är barn till en pappa som arbetat på tryckeri och en mamma som utbildat sig till och arbetat som tolk. Pluggar idag till socionom. Är gift med adlig man, står med i adelskalendern. Han är orginalare. Bor i ett attraktivt område, förvisso i BR." och tillägger att mannens föräldrar är välutbildade, och klassas då som överklass av en annan skribent eller två.

Jämför med mig (som anser att jag är rätt solklar övre medelklass). Min pappa är socionom (arbetat bl.a. som socialchef), min mamma läkare. Kommer från en solid "läkarsläkt", är tredje generationens akademiker i båda led. Är själv utbildad jurist, har ett statusjobb. Maken civilingenjör. Han har också akademiker långt tillbaka i släkten och kommer ur en adlig släkt. Men nu kommer cloun. Min svärmor är född i en adlig släkt. Men ni vet, kvinnor räknas inte och eftersom hon gifte sig med en "icke blåblodig" så står inte hennes barn med i adelskalendern. Däremot gör ju makens kusiner det (hans morbror är ju karl vettni).

Ska jag nu vara lite elak mot anonyn nummer 13 så "ligger jag bättre till" på alla punkter utom det lilla abret att hennes svärFAR är adlig och min svärMOR är det. Om jag är övre medelklass så är nummer 13 undre medelklass. Men ändå stirrar man sig blind på det blåa blodet och deras lilla föreningsinterna regler om vem som får vara med och inte. Vilket leder mig till slutsatsen att man har rätt dålig koll på vad "adel" är.

TS: Jag hade också klassat dig som arbeterklass solklart. Jag tycker att det Åsa skrev var intressant, och särskilt då att arbetarklassen gärna fokuserar på ekonomi och medeklassen på utbildning. Jag anser mig ju vara medelklass baserat på min bakgrund och mitt eget liv i termer av utbildning och yrken, och du anser dig vara medelklass baserat på din "Svenssonuppväxt" i villa-volvo-vovve-land. Jag har en mycket mindre Svenssonmässig uppväxt än du. Bodde t.ex. i hyresrätt tills jag var 12 då mina föräldrar köpte ett litet, sunkigt hus på vischan, absolut inte Svensson. Det var inga ponnysar eller chartersemestrar (vilket jag nog tror ansågs vara rätt så arbetarklass för övrigt). Vi campade, eller hälsade på släkten, eller reste på egen hand till ställen mina föräldrar ansåg kulturellt intressanta. Hur ser du på det kontra ubtildningsnivån i min släkt?

Ja, men självklart har du rätt, adligheten kräver ju att du ska vara man för att föra det hela vidare (och inte adopterad, det är ju fel blod då gubevars!). Bortsett från det så existerar sedan 2003 inga adelsprivilegier i Sverige, utan Riddarhuset är en förening precis som vilken fotbollsklubb som helst. Att sedan en del adliga släkter historiskt har haft mycket makt, och att en del adliga släkter idag har stora förmögenheter och stort kulturellt kapital är ju en annan sak, men "adeln" är knappast ett gångbart begrepp i en diskussion om klass.

Jag vet inte riktigt vad du tror att min poäng var? Vad jag fiskade efter med mitt resonemang är att det väldigt ofta i den här typen av diskussioner sätts likhetstecken mellan adel och överklass, och då tror jag att man har en rätt dåligt underbyggd uppfattning om vad "adel" betyder. Menar man verkligen att du och jag 2011 (som då verkr vara i princip samma person) tillhör olika samhällsklasser beroende på att den var föräldern med snopp som hade "adligheten" i din mans familj medan det var den utan i min mans familj? För med begreppet "adel" följer ju i många fall inte något särskilt konomiskt eller kulturellt kapital med själva adligheten. Och hur som helst så skiljer sig knappast det kapital man får med sig i form av uppfostran, bildning, vanor mm beroende på vilken förälder som har med sig detta hemifrån? Alltså är min poäng att man inte automatiskt är Nils Gyllenkrook till Sparvsätra för att man är "adlig" eller att man har mindre av just detta "adliga" kulturella kapitalför att man inte står med i medlemsförteckningen (adelskalendern alltså).

Ett av skälen till att man inte skryter är att man antas tillhöra en sådan liten och exklusiv klubb att alla vet vem som är finast och vem som kommer som nummer två, vem som har pengar och vem som knaprar på kapitalet... att man behöver tala om sig själv visar att man inte är med i klubben, och att inte vara med är ju det fulaste som finns. Alltså skryter man inte, man bara *vet* att alla som räknas vet vem man är, och vet de inte vem man är så räknas de ändå inte så då är det ju ingen poäng med att tala om nåt för dem.

Jag måste ju erkänna att jag alltid blir sjukt irriterad på folk som gafflar om att högre utbildning minsann inte är så mycket värt, för de har minsann livserfarenhet. Men sen när är högre utbildning ett vaccin mot att lära sig saker på andra sätt? Är vi jämngamla och jag har akademisk examen men inte du, vad är det då som säger att jag dessutom saknar erfarenhet av livet? Jag som trodde att det var det jag varit upptagen med de senaste 33 åren?