Är livrädd!

Jag kände som du men blev trygg i mig själv tack vare boken " föda utan rädsla" läs den och se om det kanske blir lite bättre.

Jag har aldrig vart rädd för förlossningen. Men jag vet att man är så JÄKLA trött på magen i slutet av graviditeten så man skiter i hur ont det än gör,hur ungen kommer ut eller om man ens får nån bedövning. Man börjar snegla på diverse verktyg som man kan använda själv för att få ut bebisen. Saxar,skruvmejslar knivar osv. Bara att den kommer ut!

Jag var JÄTTERÄDD innan. Nu sitter jag här med två barn och använde bara lustgas under båda förlossningarna. Innan första barnet var jag inne på total narkos . Ja, det gör ont att föda barn, men samtidigt är det en smärta som är svår att beskriva. Den går inte att jämföra med något annat. Det är märkligt att man kan ha så ont men ändå inte känna direkt oro. Många talar om en positiv smärta och det kan jag skriva under på.....men det är helt omöjligt att beskriva innan man varit med om det själv. När det väl kör igång så har man liksom fullt upp med det man håller på med att man glömmer allt annat .

Kan ju säga att jag ett halvår efter första förlossningen var helt paniskt rädd för att gå till tandläkaren . Jag är ingen anhängare av nålar och smärta .  

Innan första barnet så hjälpte det MIG mycket att vara väl förberedd. Jag hade jättekoll på själva förloppet, alla smärtlindringsmetoder etc. och var öppen för allt (utom sterila kvaddlar). jag kände en trygghet i att veta vad som hände och vad som skulle kunna hända så att säga. Men vad gäller det är man säkert olika.

När jag väntade mitt första barn läste jag en massa om förlossningen förlopp. Om vad som faktiskt händer i kroppen och i vilket stadie osv... Detta hjälpte mig att kunna "se" vad som hände under förlossningen. Jag tänkte hela tiden på att smärtan är positiv, när värkarna gjorde ondare så tänkte jag istället att snart är vårt efterlängtade barn hos oss.
Och visst gör det ont att föda barn men tänk inte på det onda...
En värk kan hålla i sig 1-1,5 minut och sen är det paus... fokusera på pausen och inte på värken. Man går in i sig själv under värken och sen kommer man tillbaka i pausen =)
Det låter kanske knasigt för jag är så dålig på att förklara....

Sen är jag är idrottare sen barnåren och har alltid varit tävlingsinriktad & även på förlossningen... Jag peppade mig själv till MAX att detta ska jag klara... Vinna över smärtan =)

Lycka till!!

ja jag får ta å börja läsa olika böcker så jag förhoppningsvis kommer över de här..
sen så ska min syster få förklara allt, hur de funkar mm..

tror att de kan hjälpa mej lite då jag får en annan syn på de hela.
får tänka på att de kommer verkligen va värt all smärta eftersom efteråt så får jag ju äntligen träffa min bäbis som ligger där inne å sparkar mej.. =)

tack så jätte mkt för era svar!! 

Åh jag måste få instämma i att det är sjukt bra att förbereda sig, läsa om och om igen om alla faserna. Bara så man har lite koll på hur det normalt brukar se ut.

Jag födde mitt första barn för 4 veckor sen och herrejävlar, ja det gör jävligt ont, men som andra har sagt, det är ändå ett "bra ont". Och värkarna gör inte så ont så man dör, man kanske tycker emellanåt att man inte kommer klara mer, men man gör det. Man bara gör det helt enkelt. Det är som inbyggt i kroppen, att man _ska_ fixa det. Och varje värk är ett steg närmare bebis. Det tänkte jag på när jag höll på att ge upp då och då... Att värkarna liksom var bra, att det var de som gjorde att min bebbe skulle komma ut. Utan dem - ingen bebis. Så ibland kunde jag liksom mentalt heja på värkarna. Typ skrek "kom igen då värk MERA". Haha, man blir lite knäpp när man föder barn har jag förstått.

Men! En annan bra grej är att se till att den som följer med dig också är införstådd i förloppet och prata mycket med honom/henne om hur han/hon bäst kan hjälpa dig. Föreställ dig hur du vill ha det och utgå ifrån det. Kolla upp om ni kanske ska gå på en profylaxkurs (som lär ut andningsteknik, funkade jättebra för mig) eller kanske kolla på andra metoder som Dyktekniken osv.

Sen finns det ju smärtlindring att få och du kommer att vara omgiven av fantastiska människor som kommer att hjälpa dig igenom det. Du kommer att klara det, din kropp är gjord för att klara det. :)

LYCKA TILL!

Ps. Jag ville som en annan här absolut inte ha de sterila kvaddlarna. Bara namnet låter ju hemskt! Men barnmorskan övertygade mig och jag tog dem. Sure, det gjorde rätt ont precis när de la dem, men det hjälpte faktiskt mig jättemycket och smärtan minskade en hel del för mig under ett par timmar.

Om man ser till mig så va jag inte rädd första gången. Okej orolig va man ju men när man väl står där med förlossningsvärkarna så kan man inte göra annat än att hänga med. Va mera rädd och orolig med andra barnet för då visste man ju vad som vänta en. Men då jag har haft 2 snabba förlossningar första på 45 min och andra 30 min (från det att vi parkerat på sjukhhuset.). Man är starkare än man tror och när väl det lilla barnet kommer ut försvinner all smärta och oro poff. Sen kommer man självklart att vara orolig för barnen i resten utav sitt liv.

Du kommer att fixa det LOVAR.....

Detta kommer du att fixa alla behöver inte ha ont när dom får värkar och föder när jag födde min dotter så hade jag onda värkar men att föda barn gjorde inte ont alls det var underbart !!

Lycka till gumman

Instämmer med det som fler har skrivit: Läs om de olika faserna! Hur det egentligen får till rent fysiskt när man föder barn. Det var jätteintressant tyckte jag, lärorikt och lugnande. Och man blev mer ödmjuk till tiden det tar, efter som att man inser att barnet ska inte bara rakt ut ur et hål, det ska snirklas och vridas och sakta sakta ta sig framåt. Det är inte bara en massa kraft rakt på, utan ett långvarigt töjande och lirkande. :) Värkarna är inte förberedelse, utan själva förlossningen i sig. Och när det väl är dags att krysta, då är det värsta över tycker jag.

Det jobbigaste var att inte veta hur ont det skulle göra tyckte jag. Värkarna alltså. När ungen kom ut gjorde det inte ont tyckte jag. Bara värkarna. När ungen väl skulle ut var hon ju redan igenom, det var ju bara öppningen kvar. Och den passerade hon ju på 2 sekunder när hon väl bestämde sig för att komma ut (krystade ganska länge innan hon kom) så dom få sekundrarna som man fick brisntning där var ju över innan man hann uppfatta nåt. Hade inte ont efteråt heller. Så det faktum att man klämmer ut en unge down there är inte så frligt enligt min upplevelse, värkarna var de som gjorde ont. Men även dom var hanterbara tycker jag, även om jag lackade ur på slutet.

Men en sak har jag insett och det är att alla upplever sina värkar och sin förlossning på sitt sätt. Det är olika helt enkelt.

Tillägger att jag bara använde lustgas och inte ens det på slutet. Akupunktur provade jag också. Men ingen eda.

Det jag kan säga som kanske hjälper är att du kan lita på att din kropp vet precis vad den håller på med även om du inte skulle göra det för stunden. Det fann jag trygghet i & visst stämmer det!

Du kan kapitulera helt, flippa ur m.m & barnet kommer komma ut iallafall  skönt att ha den vetskapen med sig när man ligger i värkarbete.
Nu är det långt ifrån alla som flippar ur, detta vill jag understryka, de allra flesta håller sig rätt lugna och en del blir till och med lite chockade att det inte "gjorde ondare" än det gjorde att föda barn, kanske speciellt blivande förstagångsmammor som du själv som inte vet hur det känns än att föda barn & såklart känns allt skitläskigt & lägg sen till alla skräckhistorier man hör under graviditeten så är paniken ett faktum.

Det kommer gå bra. Du kommer klara det. Du kommer vara bäst i världen på att föda just ditt barn 

Massa lycka till! 

Var också livrädd för att föda, men jag intalade mig själv under hela graviditeten att min kropp är skapt för att föda och att jag måste lita på den och personalen på förlossningen.
Förlossningen gick jättebra (tacka vet jag epidural! funkar kanon!) och nu sitter jag här, höggravid igen med 2v kvar till BF och en underbar son i knät på 1år och 9mån! Du kommer klara det, jag lovar. Kunde jag så kan du! Lita på din kropp, den vet precis vad den ska göra. Försök bara slappna av och följ med. Lästips: dyktekniken. Finns tråd om den här på familjeliv där dom länkat en jättebra hemsida där du kan läsa om dyktekniken.