Osäker nybliven bonusmamma.

Hej!

Jag förstår hur du känner.

För drygt 6 år sedan träffade jag mannen i mitt liv (Vi väntar nu en gemensak knodd.. )

Vi har egentligen kännt varandra sedan grundskolan, men det var först på en genemsam skidsemester med gemensamma vänner som vi hittade varandra. Han hade då en dotter på 1 år och 10 månader som han träffade varannan helg samt en eftermiddag i veckan.

Han var väldigt tydlig med att hans dotter kom först och att han redan fått slåss om att få tillbringa tid med henne. Skulle vi bli någonting seriöst fick jag finna mig i att hon kommer först.

Till en början var det lite svårt. Vi var superkära när hans dotter inte var med, men då hon var med då var jag mer som en kompis till honom. Han ville vara absolut säker på oss innan han släppte in mig mer i hennes liv. Han ville dock att jag från dag ett tog ansvar som en vuxen människa. Precis som om det varit ett barn i min egen släkt.

Kärleken mellan hans dotter och mig har växt sig starkare år för år... jag lovar det blir lättare.  
Min sambo har genom åren kämpat för att få sin dotter mer då han och hans ex har gemensam vårdnad. För ca 1,5 år sedan bestämde tingsrätten att dottern i detta fall mår bäst av att tillbringa lika mycket tid med båda föräldrarna. En önskan som dottern även själv uttryckt.

Det enda som varit svårt är relationen till dotterns mamma. Tidvis han min sambo och hon väldigt bra samarbete, men väldigt ofta kan hon vända och vara väldigt egoistisk. Jag kan tycka och tänka väldigt mycket om denna kvinna, men jag skulle aldrig säga det så att hennes dotter hör. Hennes mamma är väldigt slarvig. Glömmer ofta bort att kolla dotterns naglar, rena kläder, se till att hon badas/duschar, gör läxorna i tid, dyer upp i skolan, glömmer lappar, pratar illa om mig etc... Men hon är fortfarande hennes mamma, och hennes dotter älskar självklart båda sina föräldrar. Helt som det ska vara... Jag som "utomstående" vuxen ser en massa fel och brister i denna mamma, men man behöver inte tillåtelse att skaffa barn. Självklart älskar mamman sin dotter över allt på denna jord. Det gör ju alla föräldrar! Hennes mamma har gjort både mig och min sambo väldigt illa genom åren.. Hade jag vetat att det skulle ta sådana krafter från mig hade jag nog aldrig tillåtit mig att bli kär. Men nu är det som det är... Bara att göra det bästa av situationen. Och framförallt det bästa för dottern.

Min sambos dotter, min bonusdotter, är överlycklig över att få ett syskon och vi har kommit ännu närmare varandra. Vi har sedan hon var ca 3-4 år haft en väldigt nära relation... Hon kallar mig inte för bonusmamma, men hon vet att det är min roll. Men för henne är jag en bästa vän som hon kan berätta allt för och som alltid står på hennes sida. Jag står i det fallet varken på min sambos sida eller på hennes mammas, utan på hennes. Det tycker jag är viktit att man kommer ihåg. Barnen kommer först. Det är inte deras fel att relationen gick fel...

Hur som helst så tycker jag att du ska ge det tid. Du behöver inte ta på dig rollen som bonusmamma ännu. Se bara till att vara med då din kille har sin son. Ge sonen tid att lära känna dig och lita på dig. Innan du vet ordet av kommer ni att umgås som en egen liten familj de helgerna son sonen är hos din kille. Det är underbart med barn. Han kommer att tycka om dig om du ger honom tid att lära känna dig... tids nog kommer han att börja välja dig i vissa situationer framför sin egen pappa. Det är helt naturligt. Barn behöver flera vuxna i sitt liv. Speciellt de som har delat boende.

Lycka till!!!