vet hon att jag är mamma?

Mina är 10 år snart, och de vet att jag är deras mamma trots att de blev flaskmatade

Du har nog mest någon form av nojjor av att inte räcka till eller vara bra nog eller inte älskad nog..

Nog vet hon att du älskar henne och trygg verkar hon definitivt vara! Klart hon vet att du är hennes mamma - aldeles säkert en jättefin mamma, no worries!! (min 5åring har full koll på sin mamma och hon blev bara ammad i 6 veckor, kraken!)

nojjig vet jag inte om jag är men jag är väll kanske rädd att göra fel.. är inte alla det med första barnet?
 

Jadå, fullt normalt man nojjar tills att man inser att föräldraskap är en enda lång minfällt och man trampar på minst en mina om dagen

Min son är 9½ månad och det är inte föränn de senaste veckorna han har visat tendenser till att föredra mig framför andra vid vissa tillfällen. Men allt som oftast så trivs han i vem som helst famn och så har det alltid varit. 

Han föddes med gastroschisis i v. 33+4 vilket innebar att han var två veckor första gången jag fick hålla i honom. Han kunde inte äta mat föränn han var runt två månader och då funkade inte amningen så vi gick relativt direkt till flaska. Men jag lovar dig att han har fått minst lika mycket närhet som ammande barn. När vi fick ha sonen på eget rum med oss på sjukhuset så började jag bära honom i sjal stora delar av dagarna. Om han var ledsen så märkte man hur han omedelbart lugnade ner sig när man  la honom i sjalen och han sov väldigt gott där. 

 

oki.. jo men min oro börja komma när min sköterska på bvc frågade hur mycket närhet hon får och om jag själv märker någon skillnad på henne till exempel om hon tittar när jag kommer in i ett rum eller så... efter som jag hade lite svårt att trösta henne efter första sprutan.. men efter som min dotter är en väldigt nöjd bebis och nstan aldrig har gråtit så blir man ju lite osäker på vad man ska göra när hon värkligen jätte gråter... det var det som fick min tankar att sätta igång :( 

finns det ingen mer som nån gång känt samma oro???

Kunde bara ama i två veckor sen va mjölken slut så det vart ersättning efter bara två veckor och hon vet att jag e mamma till henne...så du behöver inte va orolig   fortsätt att ge närhet... så fort du matar så ha henne i din famn och mys så länge hon vill ....

Åh, hjärtat - det vet hon absolut! Tänk att ni delat kropp under nio långa månader och sedan spenderat massa tid med varandra, hon kan dina hjärtslag, din andning, din röst utan och innan! Sen tror jag iofs inte något så litet barn gör nån skillnad på vuxna, så länge de får mat och är torra i rumpan så är de rätt nöjda, ammade eller ej!! Men jag vet också hur viktig den där jä**a amningen är, det känns som att det är enda kontakten mellan en mor och hennes barn, men så är det ju faktiskt inte. Jag ammade som du min dotter i två-tre månader tills det inte gick längre, och jag kände sån enorm besvikelse över detta och kände mig totalt usel som morsa. Men ju äldre hon blev desto mer märkte jag att vi hade jättebra kontakt, kanske t.o.m. bättre än de som mest såg morsan som en matstation . Och så tacksam man har varit när de som ammat beklagar sig över att barnet äter varannan timme hela nätterna i upp emot ett år, medans jag själv fått ganska god nattsömn sedan dottern var några månader gammal. Inget ont som inte har nåt gott med sig . Hoppas det kan vara något som du kan ta till dig och få lite tröst av. Ni kommer dela ett helt liv tillsammans som mor och dotter! Och tills du känner dig lite bättre så gör flaskmatningen till din och din dotters stund, låt ingen annan göra det tills du ber om det. Det hjälpte iaf mig att känna att det var vår stund även om det inte var med hjälp av mina tuttar .

Lycka till med allt!

Nog vet hon att du är hennes mamma. Jag slutade amma när min nu trårige son var strax under fyra månader, samtidigt som min sambo började vara pappaledig på heltid och jag gick tillbaka till mina studier. Han har aldrig haft några problem med att klura ut att jag är mamma. Nu sitter jag istället med en sex veckor gammal dam som är lite FÖR säker på att jag är mamma, och därför duger absolut ingen annan. Hon ratar alla från pappa, moster, morfar, kompisar..